FELLINGSBRO KYRKA

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka samt ett gravkapell och ytterligare en medeltida byggnad, kastalen.

Kyrkogården omges i väster, norr och öster av en häck samt i söder och i väster av en äldre trädkrans. Kyrkogården har tre entréer, två i väster och en i söder, de två i väster med stenstolpar och smidesgrindar. Till den högt belägna kyrkan leder en monumentaltrappa från en av de västra entréerna. Den södra entrén består av en trappa som leder upp till kyrkogården från den lägre belägna Klockargården.

Kyrkogården omgestaltades på 1870-talet och schaktades då ur på den norra sidan. Kvarteren är där belagda med gräs som skiljs åt av grusgångar och trädalléer. Ett fristående gravkapell, Grönbograven från 1700-talet, ligger på en höjd, kyrkogårdens ursprungliga höjd. Från gravkoret leder en trädallé fram till ett gravkapell uppfört 1932 efter ritningar av arkitekt K. Martin Westerberg. De äldre gravvårdarna på norra sidan finns närmast kyrkan.

Kyrkogårdens södra sida består till stor del av gräs samt ett enklare gångsystem och delar av äldre trädalléer. I västra delen av detta område söder om kyrkan finns ett stort antal gravvårdar med stenramar och grus. Här finns också en mycket ovanlig gråstensbyggnad från

medeltiden, den s.k. kastalen, vars ursprungliga funktion är omdiskuterad men man vet att den användes som sockenmagasin 1752-1854. Under 1900-talet har den benämnts kastal men enligt nyare forskning kan den vara uppförd mot slutet av medeltiden som magasinsbyggnad. Detta skulle kunna hänga samman med att kyrkoherden i Fellingsbro hade ansvar för insamlandet av tionden från ett större område i regionen.

Fellingsbro kyrka är en av de största kyrkobyggnaderna i Örebro län med en lång och komplicerad byggnadshistoria. Kyrkans ovanliga storlek från medeltiden kan hänga samman med att kyrkoherdeämbetet i Fellingsbro var förenat med en ställning som kanik vid domkapitlet i Västerås, en viktig position i den tidens samhälle.

Troligtvis uppfördes kyrkan under 1100-talet av gråsten med rektangulärt långhus, smalare kor i öster och eventuellt en absid. Under 1200-talet tillbyggdes ett kraftigt torn i väster, i full bredd med kyrkan. Under 1300- och 1400- talen förlängdes kyrkan åt öster, väggarna höjdes, även tornet höjdes med en våning, i både gråsten och tegel, och dekorerades med blinderingar. Mot slutet av medeltiden breddades kyrkan till sin nuvarande storlek med lägre sidoskepp. De tidigare yttermurarna bröts genom och blev pelare i ett treskeppigt, valvslaget kyrkorum med 18 valv av tegel. Exteriört pryddes kyrkan med småtorn, även de nyuppförda strävpelarna på byggnadens långsidor pryddes med småtorn. Under senmedeltiden fick kyrkan sina kyrkklockor, storklockan från 1460 och den odaterade lillklockan.

För mer historik rörande kyrkan se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogade PDF-filer.