Övervåningen på Mälsåkers slott år 1944

"... år 1653, så fick Mälsåker sin allra mest magnifika herre, sonen Gustaf [Åkesson Soop] , en omätligt rik man med långa rader av fina titlar, naturligtvis riksråd bland dem. Hans främste äreställe var guvernörskapet över änkedrottningen Hedvig Eleonoras underhållsländer, varibland även Selaön ingick. Som sagt, baron Gustaf Soop var omätligt rik. Man har räknat ut, att han hade inkomster motsvarande en procent av den dåvarande svenska statsbudgeten, och han sökte skaffa sig en bostad, t. o. m. flera, som motsvarade hans höga ställning och god förmögenhetsvillkor. Farfadern Hans Åkesson hade tydligen funnit ett senmedeltida stenhus på gårdens byggnadstomt. […] Det var detta hus, som guvernören Soop skulle låta omvandla till den perfekta herremansbostaden. Han skaffade sig det bästa tiden kunde ge som arkitekt. […] Översta våningen skulle bli slottets praktvåning, och där dög det ej med allenast målade tak. Där vidtalades tidens mest berömda stuckatör, italienaren Carlo Carove, att i gipsmassa göra skulpterade tak. Carove var just sysselsatt med att arbeta åt kungligheten på Drottningholm och Ulriksdal, men han lyckades bl.a. med sin bästa elev, Simon Nauclerus, och ett flertal andra medhjälpare, få färdigt elva tak på ett enda år. Det skulle emellertid dröja ända till år 1679, byggherrens dödsår, innan de två sista taken blev färdiga, däribland det allra mest magnifika, det som täckte "riddarsalens" 140 kvadratmeter" / Ur Stallarholmens kommun (1969), sidan 66, 68

Litteraturtips:
Sörmlandsbygden 1945 sidan 5-12.