MAGLARPS KYRKA

Interiör
Vapenhuset ligger i tornets bottenvåning sedan 1830 då det tidigare vapenhuset revs. Det är ett rektangulärt rum med hög takhöjd och dagsljus från två fönster bredvid ingångsporten. Golvet är belagt med rött kvadratiskt tegel, väggarna är tunt putsade och kalkade med teglets struktur synlig, taket är ett bjälklag med furubalkar och omålade brädor. I tornet hittades 1971 vid en arkeologisk utgrävning två kistor. Den ena var en medeltida kista av samma tegel som kyrkan. Kistan daterades till 1180 1200. Graven tillhör troligen kyrkans patronus. Kistan var gravsatt efter kyrkan var färdigbyggd. Rummet var tidigare välvt med ett dubbelvalv som revs 1830. I hörnen syns rester av valvet i form av flersprångiga pilastrar och stympade valvribbor. En öppen trätrappa leder till nästa våning i tornet. Vapenhuset är möblerat med bokbord, klädhängare och en modell av kyrkan.

Kyrkorummet består av långhus, smalare kor med absid och en nykyrka i norr. Långhuset har två travéer, koret en och nykyrkan en travée. I långhusets västra del finns orgelläktaren. Slutna bänkar står på ömse sidor om en mittgång i långhuset. Bänkarna går ut till ytterväggarna. Golvet är belagt med kalksten och gravhällar i mittgången. Under bänkkvarteren ligger lackade furubrädor.

Kyrkorummet är välvt med kryssvalv med ribbor som vilar på tresprångiga pilastrar med kragband. I koret är ribborna fyrkantiga medan de i långhuset har halvrund profil i nederkant. Gördel- och sköldbågar med följdskift är svagt spetsbågiga. Valven är sekundära, slagna efter kor och långhus byggdes. Absidens hjälmvalv är primärt, byggt samtida med absiden.

Väggarna är vitkalkade, valvribborna, sköld- och gördelbågar är kalkmålade i rött och blått med imiterad kvaderindelning. I valvkapporna finns målade rankornament och skvallerhål. På långhusets östmur, norr om triumfbågen, finns en rundbågig långsmal altarnisch. En liknande nisch har funnits på södra sidan men är igenmurad. Framför denna står ett tidigare Mariaaltare som nu är fundament till predikstolen.
De tidigare nord-och sydportalerna och ett romanskt fönster är markerade med ristningar i murverket.

I den rundbågiga triumfbågens hjässa hänger krucifixet. Tidigare har det antagligen varit fäst på en trabesbjälke vars hål syns i bågen. På norra sidan av triumfbågen syns även rester från ett tidigare korskrank, ett kapitäl av kritsten. Koret är valvslaget, golvet är belagt med kalksten och två gravstenar. Ett murat medeltida altare står innanför altarringen mot absiden. Den romanska dopfunten står på norra sidan av koret och en klockarebänk på södra sidan. Ett konsekrationskors är framtaget som är målat direkt på tegelväggen. Från början var tegelväggarna invändigt helt synliga utan kalk och puts. Absiden är försedd med ett hjälmvalv som är putsat och vitkalkat. Tre rekonstruerade romanska fönster finns i absiden.

Orgelläktaren i väster bärs av marmorerade träpelare. Orgelbarriären från 1600-talet är målad i 14 rundbågiga fält med Kristus, apostlarna och Moses. Fälten delas av räfflade pilastrar och profilerade liser. Barriären är målad av samma konstnär som målade predikstolsdörren 1639. Nykyrkan som byggdes till i norr 1806 nås genom en rundbågig öppning i långhuset. Längs norra väggen finns en läktare från 1840. Den underbyggdes 1971 med sakristia och förråd. Nykyrkan har slutna bänkar från 1806 på ömse sidor om mittgången. På golvet ligger furubrädor både i mittgång och under bänkarna. Väggarna är putsade och vitkalkade. Tidigare hade nykyrkan ett tunnvalv av trä som ersattes av ett murat kryssvalv 1855. Valvet har fyrkantiga ribbor som övergår i halvrunda. De vilar på tresprångiga pilastrar. Sköld och gördelbågar är spetsbågiga. Nykyrkan saknar kalkmålningar. Tornets övre våningar nås från vapenhuset via en trätrappa. Tornvåningarna har oputsade tegelväggar och brädgolv. På tredje våningen står klockbocken med klockan från 1971. Det är öppet upp i nock. Vinden över långhuset nås genom en öppning från klockvåningen. Valven är oputsade och oisolerade. Valven är murade av halvstenstegel förutom absidens valv som är
murat av helstenstegel. Ett romanskt fönster är synligt ovanför valven. Takstolen är en så kallad svensk takstol av furu med högben, hanband, stödben och remstycken. Takteglet ligger på underbrädning.

Inredning och inventarier
Altaret är medeltida, murat av tegel, putsat och vitkalkat. Altarskivan är av kalksten och puts. På fram och baksida finns en hålighet, tidigare relikgömma. Sidoaltare, medeltida Mariaaltare av tegel som nu är fundament till predikstolen.

Altaruppsatsen, i senbarock av målat trä från 1759, är tillverkad av bildhuggaren Johan Ullberg från Finja. Restaurerades 1832 och 1971. Kristus på korset i mitten omges av vridna kolonner och fristående figurer. Överst finns en voluttavla flankerad av änglar.

Altarringen av trä har marmorerade balusterformade spjälor, grå överliggare och tygklätt knäfall. Finns olika uppgifter om årtal för altarringen, 1839 eller 1758. Dopfunten av sandsten är troligen från omkring 1100-talets andra hälft. Cuppan är rektangulär med rundstavar i hörnen. Varje sida har ett runt ornament inom en rundbåge. Dopfunten tillhör Munkarpsgruppen som huvudsakligen förekommer i sydvästra Skåne enligt Tynell. Funten har ett fyrkantigt trälock med mångkantig hög tornspira. Locket har okänt tillkomstår men är gjort efter reformationen.

Predikstolen av bemålad och snidad ek i renässansstil är installerad 1568 enligt relieftext på predikstolen. Målningen är från 1600. Renoverades 1698 och 1971. Korgens sidor har reliefer av Kristus och evangelisterna. Ovanför hänger en baldakin i barockstil från 1668 tillverkad av Hans Snedker i Malmö.
Baldakinen är rikt dekorerad med bl a änglaskulpturer. Dörren till predikstolen är ett renässansarbete som målades 1631 av samma mästare som målat läktarbarriären.

Bänkinredningen är sluten och tillkom 1832. Den målades grå 1842. Vid renoveringen 1971 byggdes bänkarna om. Dörrar och sidostycken behölls. Avstånden mellan bänkarna ökades. Målad grå med blått och vitt i dörrfyllningarna. Dörrarna har stora beslag. Insidan är omålad. Bänkinredningen i nykyrkan är från 1806. Konserverades 1971.

Klockarebänk i renässansstil från troligen slutet av 1500-talet. Renoverades och kompletterades 1971. En inskrift gjordes 1657 i bänken om klockaren.

Orgeln är byggd 1842 av Pehr Lund i Lund. Fasaden i nyklassicistisk stil har tre pipfält med högre mittparti. Den är målad i grått med detaljer i guld.

Klockan av malm från 1971 är gjuten av Ohlssons klockgjuteri i Ystad. (Kyrkans äldre klockor flyttades till den nygotiska kyrkan. Storklockan gjuten 1771 av Andreas Wetterholtz och lillklockan gjuten 1791 av Jonas Wetterholtz. Klockorna har inte flyttats tillbaka efter den nygotiska kyrkans rivning.)

Övrigt
Krucifix i ek från 1400-talets början. Tillhör en grupp av tio krucifix som troligen är tillverkade av en verkstad i Lund eller Malmö, där Maglarps krucifix är det finaste enligt Lena Liepe.

null, Eventuellt föregicks den nuvarande tegelkyrkan av en träkyrka. Vid arkeologiska grävningar 1971 hittades en begravningsplats äldre än tegelkyrkan. Gravar framkom i koret och stolphål i långhuset som är äldre än den romanska kyrkan. Kyrkan är en romansk tegelkyrka troligen byggd i slutet av 1100-talet. Den bestod av långhus, smalare kor och halvrund absid i öster och i väster ett brett västtorn. Kyrkan tillhör en av nordens äldsta tegelkyrkor. Det brukliga var att bygga av natursten. Dateringen grundar sig på gravfynd i tornet av en tegelkista och byggnadstekniken. Det breda västtornet har ursprungligen antagligen varit privat kapell åt byggherren. Kyrkan hade enligt tidens ideal norr- och sydport och högt sittande rundbågiga fönster mot norr och söder. Kyrkan var oputsad interiört och hade ett plant trätak. Under 1200-talet byggdes tornet på med en klockvåning. Den eventuella emporöppning för patronus som funnits mellan torn och långhus murades igen då. Man antar att kyrkans privata karaktär för byggherren då minskade till församlingens fördel. I tornets andra våning finns förtagningar i två hörn som enligt Sundnér kan tolkas som en möjlighet till att det funnit en empor. Det är dock inte klarlagt, det kan finnas en annan anledning.
Ett korskrank uppfördes mellan långhus och kor. Under 13001400-talet valvslogs kyrkan och kalkmålades. Absidens hjälmvalv är dock byggt samtidigt som absiden.

Under 1600-talet försågs tornet med svängda renässansgavlar. Kyrkan fick ny inredning. Under 1700-talet skaffades en orgel och en ny altaruppsats. 1790 gjordes nya större fönsteröppningar i långhus och kor.
1806 byggdes en korsarm, nykyrka, som fick läktare 1842 och valvslogs 1855. 1830 revs ett vapenhus byggt vid okänd tid. Detta år revs även tornvalven. Tornet avskildes tidigare från långhuset med en dubbelbåge som revs och ersattes av nuvarande vägg. En ny huvudentré gjordes i väster. När biskop Flensburg visiterade kyrkan 1871 tyckte han att dess inre visade ett mindre prydligt skick och förespråkade att församlingen skulle bygga en ny större kyrka utan platsbrist. Biskopen föredrog nygotiska kyrkor och församlingen hade pengar. Planering för ett kyrkobygge är ett långsiktigt projekt. Trots att befolkningen minskade och den nygotiska stilen var på nedåtgående fortsatte församlingen projektet även om det fanns många olika viljor inom församlingen om kyrkbygget.

En nygotisk kyrka byggdes på slätten några hundra meter ifrån byn och invigdes 1909. En del inventarier flyttades över till den nya kyrkan, bland annat klockorna och dopfunten. Den gamla kyrkan lämnades som ödekyrka. 1928 gjordes restaureringsarbete med att laga tak, murar och fönster på gamla kyrkan efter förslag av arkitekt Einar Lundberg. Kyrkan började användas ibland sommartid. 1971 gjordes en stor restaurering efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Den innebar bl.a. att murverket lagades, nya fönster sattes in, absidens dörr sattes igen och tre romanska fönster rekonstruerades i absiden, sakristia och förråd anordnades under läktaren i nykyrkan, golven lades om, bänkarna byggdes om och några bänkrader togs bort. En byggnadsarkeologisk undersökning gjordes samtidigt av Barbro Sundnér. Kyrkan återinvigdes i december 1971 och blev församlingskyrka. 2004 och 2015 kalkades kyrkan om exteriört. Omkring 2007 gjordes bredare ränndalar mellan torn och långhus, underbrädningen lagades efter takläckage, nockpannorna omfogades och takplåtar lagades.

Den nygotiska kyrkan från 1909 slutade församlingen använda 1976. Efter en lång process, ända upp i regeringsrätten, gavs tillstånd till rivning som genomfördes 2007.

Kyrkan består av långhus, smalare kor och halvrund absid i öster och i väster ett brett tvärrektangulärt västtorn, samtliga från romansk tid. En korsarm, kallad nykyrkan, byggdes till på norrsidan 1806. Murarna är vitkalkade, öppningarna är segmentbågiga förutom på absiden, fasaden artikuleras med takfriser, på taket ligger röda tegelpannor. Spår av romanska portaler och fönster finns i murverket. Murarna är uppförda som skalmurar av rött tegel på in- och utsidan. Mellan tegelmurarna finns flintsten och kalkbruk. Murarna är inte putsade utan enbart vitkalkade så att tegelstrukturen är synlig. Hörnen markeras med utkragande tegel, lisener, på torn, långhus och kor. Takfriser av olika utseende, rundbågsfriser och trepassfriser av kritsten och tegel avslutar murarna uppåt.

Nykyrkans tegelmurar är till skillnad från övriga kyrkans murar spritputsade och vitkalkade. Muren avslutas uppåt med en rundbågsfris. Nykyrkans gavel mot norr är utformad som en trepassbåge med tinnar på krönet och längst ner. Gavelkrönet är avtäckt med blyplåt. Gavelröstet har spetsbågiga, slätputsade blinderingar. Tornet är brett, i liv med långhuset, och lågt. Hörnen markeras med lisener. Gavlarna är försedda med renässansgavlar antagligen tillkomna på 1600-talet. Ljudluckorna i tre väderstreck ät täckta med brädluckor.

Huvudingången är i väster genom tornet. Denna ingång tillkom 1830. Ytterligare en ingång finns på nykyrkans norrsida. Båda öppningarna är segmentbågiga utan markerad omfattning. Dörrarna är klädda med diagonal panel målad ljust gråblå.

Fönstren sitter i segmentbågiga öppningar som togs upp 1790. De spröjsade träfönstren av ek tillkom 1971. Det yttre glaset är svagt färgat antikglas och det inre är klarglas. Solbänkarna är täckta med kalksten. Det finns spår efter äldre romanska fönster i murverket. Absiden har tre små rekonstruerade rundbågiga romanska fönster som tillkom 1971. Solbänkarna på absiden är avtäckta med blyplåt.

Torn, långhus och kor har sadeltak. Absiden har ett halvcirkelformat kägeltak. Samtliga tak är belagda med rött enkupigt tegeltak. Anslutningsplåtar och avtäckningar är av blyplåt. Avvattningen är av koppar, några stuprör är ersatta med vit plåt efter stöld.