SVEDVI KYRKA

Såväl fornfynd som ortnamn antyder att kyrkplatsen i Svedvi har sitt ursprung i en förkristen kultplats. Den första kyrkan i trä kan ha byggts på 1100-talet. Efterföljande stenkyrka tillkom troligen omkring 1300, från början täckt med ett tunnvalv, ännu avläsbart på kyrkvinden. Under 1400-talets senare hälft valvslogs kyrkorummet och ett altarskåp anskaffades. Förmodligen byggdes sakristian vid samma tid. Västra gavelns fönsteröppning torde vara från denna tid - dessutom kan nämnas att östra gaveln hade ett trekopplat fönster och södra långsidan ett tvåkopplat fram till 1788.

För att komma tillrätta med sättningar blev valven på 1630-talet stabiliserade med dragjärn. En nyinredning i efterreformatorisk anda inleddes 1652 med en nybyggd predikstol, vars stomme är kvar. Dåvarande bänkinredningen förnyades 1659 och det medeltida, förmodligen fristående altaret ersattes 1660 med ett altare murat intill östra gavelväggen. 1669 anlades ett nytt golv i sakristian, sedan det gamla sjunkit. Samtidigt grävdes en ännu bevarad källare, då avsedd för nattvardsvin.

År 1710 reparerades kyrkans östra valv på nytt, samtidigt som dåvarande prosten konstaterade att fler reparationer krävdes men att församlingens medel var för knappa. En mer omfattande upprustning och förnyelse dröjde till 1771. Då blev det återigen rämnade östra valvet förstärkt med flera dragjärn och dessutom sattes spännbockar ovanpå valvet. Kyrkans sannolikt medeltida fönsterindelning frångicks genom att östra gavelns trekopplade fönster slogs ut till en enda stor fönsteröppning. Ett tvåkopplat fönster på södra långsidan borttogs och ersattes med ett större, mer förskjutet åt mitten. Dessutom upphöggs en fönsteröppning på den förut tydligen fönsterlösa norra långsidan.

Året efter försågs kyrkans kor med alltjämt befintlig altaruppsats: Väggen runt gavelfönstret brädfodrades och marmorerades, centralt placerades det förgyllda korset med tillhörande sniderier. 1660 års murade altare ersattes med ett timrat, brädfodrat och marmorerat. Framförvarande altarring fick en svängd form i tydlig rokokostil. Altarets förutvarande, säkert medeltida altarskåp förpassades till vapenhuset, där det var uppsatt fram till början av 1800-talet, för att sedan troligen demonteras.

År 1806 svarade församlingens klockare Westrin för att kyrkans predikstol från 1652 blev omgestaltad enligt rådande stilideal. Korgen försågs med gulmarmorerade fält och ljusblå kolonner, medan ljudtaket målades mörkblått och pryddes med en förgylld sol. Westrin byggde även en ny barriär till orgelläktaren, som blåmålades och marmorerades. Den dåvarande bänkinredningen målades samtidigt ljusblå.

Nya sättningar föranledde en lagning av kyrkans grundmur 1817. Samma år genomgick klockstapeln en stor ombyggnad, då de bärande delarna till stor del utbyttes. Dittillsvarande spira, troligen från 1600-talet, sågades av så att klockstapeln fick dagens mer kompakta yttre.

Trots alla tidigare förstärkningar fortsatte murverken att rämna. En större insats krävdes 1844-45, sedan bruk och tegel fallit från östra valvet. Även västra gavelns mur blev lagad och förankrad med dragjärn.

Vid omläggning 1895 blev både klockstapelns och kyrkans yttertak täckta med svartmålad plåt, istället för tidigare spån. Radikalare förändringar följde 1897, då kyrkan fick sina nuvarande yttre fönster och det troligen medeltida vapenhuset revs för att få ett rymligare kyrkorum. Den branta sluttningen i väster omöjliggjorde öppnandet av en västportal, den annars gängse lösningen. Istället byggdes åter ett vapenhus på södra långsidan, men placerat längre västerut för att få mer bänkplatser inne i kyrkan. Vid den samtidiga omgestaltningen borttogs nästan all fast inredning från 1700-talet och 1800-talets första hälft. Valv och väggar avjämnades så att medeltida kalkmåleri säkert gick förlorat, i den mån sådant fanns kvar efter alla tidigare murverkslagningar. Tidigare putsytor torde ha varit grövre än den fina puts som nu slogs på. Som ofta vid det sena 1800-talets renoveringar blev de mer utsatta nedre väggfälten målade med en oljefärg, här i grågul nyans, medan de övre väggfälten åter kalkavfärgades. I kor och mittgång lades bruna och grå kalkstensplattor i diagonalmönster. Öppna bänkrader med snidade gavlar byggdes på fernissade brädgolv. Av tidigare fast inredning behölls bara predikstol och altaruppsats, den senare dock i en annan dager genom de glasmålningar som sattes in i bakomvarande fönster. Innanför altarringen lades en mycket tidstypisk linoleummatta med tryckt mönster.

En mindre men utseendemässigt viktig förändring skedde 1933 då fönstren fick inre bågar, vilka försågs med blyinfattat antikglas i färgerna grönt, gult, blått och rosa. Grällt, tyckte arkitekt Einar Lundberg som bar ansvaret för sakristians nyinredning 1945 och följande större omgestaltning 1956. Innerfönstren valde församlingen visserligen att behålla, men annars genomfördes flertalet av de åtgärder Lundberg anvisat. Kopparklädda ingångsdörrar tillkom, ett vindfång byggdes mellan vapenhus och kyrkorum och västra gavelns länge dolda, medeltida fönster blev åter frilagt. Kyrkorummets valv kalkavfärgades, medan väggarna ströks med en emulsionsfärg. Mittgångens och bänkkvarterens golv blev omlagda och de förut öppna bänkraderna slöts med luckor och skärmar. Dessa färgsattes i en beige nyans samt en mörkare topplasyr. Sakristian fick egen ingång. Orgelläktaren förstorades, fick ny barriär och året efter en ny orgel, vars fasad genombrutits för att inte skymma västra gavelns fönster.

Generellt sett består kyrkans utseende sedan 1956-57. Av de insatser som skett därefter skall dock nämnas senaste fasadrenoveringen 1968 och en inre renovering 1994, då emulsionsfärg skrapades bort från kyrkorummets väggar för att kunna kalkavfärga dem likadant som valven.

För detaljerade händelselistor med årtal se bifogad PDF.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Hallstahammars kyrkliga samfällighets arkiv (HKS) & Svedvi församlingsarkiv (SF):
HKS: F 1 B: 5-9, handlingar angående kyrkogårdens utvidgning 1981-82
SF N II: 1, ämbetsberättelse 1961-66
SF O I a: 1, besiktning 4/6 1852
SF O I a: 1, Förslag till ny belysning, november 1920
SF O I a: 1, orderbekräftelse angående inre fönsterbågar 1933
SF O I a: 2, Tjänstememorial av Einar Lundberg 30/6 1936
SF O I a: 2, restaureringsförslag av Einar Lundberg 24/8-1954, kompletteringar gjorda 24/4 och 16/6 1956
SF O I b: 1, Projektering inför kyrkogårdsutvidgningen 1961, fakturor

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a; 82a, pastor Sevenbaums berättelse 10/7 1710
Västerås domkapitel E IV a: 82a; visitation 2/1 1737
Västerås domkapitel E IV a: 82a, generalvisitation 20/8 1750
Västerås domkapitel E IV a: 82b; prostvisitation 25/5 1814
Västerås domkapitel E IV a: 82b; specialvisitation 13/6 1821
Västerås domkapitel E V a; 6, ämbetsberättelse 1937-43
Västerås domkapitel F III a; 3, biskopsvisitation 12/12 1626
Västerås domkapitel F III a; 19, generalvisitation den 15 maj 1740
Västerås domkapitel F III a; 27, generalvisitation 13/12 1772
Västerås domkapitel F III a: 35, visitation 11-12/9 1869
Västerås domkapitel F III a; 37, prostvisitation 14-15/8 1886
Västerås domkapitel F III a; 40, ämbetsberättelse vid visitation den 23-24/6 1904

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952
Sköld, Ulla: Svedvi kyrkomiljö i rik fornlämningsbygd/Tidernas kyrkplatser, tolv kyrkomiljöer i Västmanlands län Redaktör Krister Ström, Västmanlands läns museum 1998, s 75-78/

, De medeltida takstolsdelarna i Svedvi kyrka är fragmentariska. I långhusets taklag finns okänsligt utförda ombyggnationer och förstärkningar av till exempel tryckimpregnerat virke och det har till viss del försvårat undersökningen och dokumentationen av de medeltida delarna. Det finns dock tillräckligt många originaldelar kvar på sina ursprungliga platser som berättar om den första medeltida konstruktionen. Efter uppmätningar och noggranna undersökningar av dessa kan vi konstatera att Svedvi kyrka har haft treklövervalv på 1300-talet. Det är det enda bevarade exemplet på treklövervalv inom Västerås stift. Förutom att kunskapen förtydligar bilden av Svedvi medeltida kyrka så finns en forskningspotential.

Inträde sker vanligen genom det sent tillkomna vapenhuset, som är kryssvälvt och upplyst av två små fönster i vardera långväggen. I golvet ligger lackat tegel i fiskbensmönster. Valv och väggar är slätputsade, målade med vit silikatfärg. Mot kyrkorummet sitter dörrar av lackad furu, försedda med frostat glas.

Kyrkorummet är täckt med två väldiga stjärnvalv, på kraftigt dimensionerade väggpelare och sammanhållna med sex tvärgående dragjärn. Valvens och väggarnas putsytor är jämna, släta och kalkade i brutet vitt. Fönstrens inre bågar, från 1933, har blyinfattade antikglasrutor; gröna, gula, rosa och blå. Bänkinredningen är sluten med skärmar som strålaserats i beige nyans. Läktaren och orgelverket nybyggdes i sin helhet 1956-57. Västra gavelns fönster är det enda med bevarad medeltida storlek.

Predikstolen framme på norra sidan ombyggdes 1806 till nyklassicistisk stil, med marmorerade fält och förgyllda kolonner. I mittgången ligger grå kalkstensplattor fogade med markant ljusare bruk, medan bänkarna är byggda på lackade brädgolv.

Koret ligger ett steg upp, med golv av brun och grå kalksten lagd i mönster. Centralt i altaruppsatsen från 1772 är ett förgyllt kors, omslutet av mantel, törnekrona och strålkrans. Bakomvarande fönster har en färgrik glasmålning, insatt 1897, som avbildar de fyra evangelisterna. Altaret är byggt av handhyvlade bräder som marmorerats och altarringen framför är sluten, i rokokostil (se nedre bilden på föregående sida).

Sakristian omsluts av ett kryssvalv och är belagd med lackat brädgolv. Möbleringen och väggfasta skåp tillkom 1945, vid modernisering. Då tillkom även ett litet andaktsaltare.