Clothes and jewellery, Kläder och smycken

Linen was the most commonly used material in clothes.
The beautifully pleated clothes seen on tomb walls are not always a true reflection of the reality. In everyday life, the women wore loose dresses or tunics while the men wore kilts of linen or leather. Pleated and tight fitting outfits were only worn on special occasions or as a status symbol. The more impractical, the more exclusive.
Most people went barefoot. Those who needed to protect their feet wore sandals made of reeds or papyrus or, if they could afford it, leather. In winter, both men and women wore wool shawls against the cold.
Children were often portrayed naked while, in fact, they probably wore similar looking clothes to those of the adults.
Both men and women wore jewellery in the form of protective charms or for decoration. Different types of stone and faience beads were threaded and made into necklaces and bracelets. They were also braided into the hair and stitched onto dresses and capes.

Beauty and celebrations
Egyptian tomb paintings often depict celebrations; happy occasions when scantily clad musicians and beautifully made up women wearing large wigs were enjoying good food and the scent of lotus blossoms. On their heads were placed cones of scented fat, the fragrance of which gently melted down over their hair and shoulders.
Ancient Egyptians liked to surround themselves with pleasant scents, which they associated with the gods. Scented oils in small stone vessels were important funerary objects.
Both men and women used eye make-up. Black was the most popular colour but green was also used. The black colour was made of galena and the green of malachite. Make-up was not only seen as beautiful but also considered to protect against eye infections. The make-up was kept in small containers and applied using sticks of wood, metal or ivory. The women also coloured their lips and cheeks and many dyed their fingernails and toenails with henna.

Linne var det vanligaste materialet i kläder.
Gravmålningarnas vackert veckade kläder återger inte alltid verkligheten. Till vardags bar kvinnorna lösa klänningar eller tunikor, medan männen hade kiltar av linne eller skinn. Plisserade och åtsittande kreationer bars endast till fest eller som en statusmarkör. Ju mer opraktiska kläder, desto finare.
De allra flesta gick barfota. De som behövde skydda fötterna bar sandaler av vass och papyrus eller, om de hade råd, av skinn. På vintern använde både män och kvinnor yllesjalar mot kylan.
Barn avbildas ofta nakna, men bar i verkligheten troligen samma sorts kläder som vuxna.
Både män och kvinnor bar smycken, som skyddande amuletter och som dekoration. Pärlor i olika stenarter och fajans träddes till halsband och armband. De flätades även in i hår och syddes på klänningar och mantlar.

Skönhet och fest
Fester är ett återkommande motiv på gravväggar; glada tillställningar med lättklädda musikanter och vackert sminkade kvinnor i stora peruker, som äter gott och luktar på lotusblommor. På huvudet bär de koner av parfymerat fett, vars väldoft långsamt får smälta ner över hår och axlar.
God doft uppskattades och associerades till gudarna. Parfymerade oljor i små stenkärl var viktiga gravgåvor.
Ögonsmink användes av både män och kvinnor. Svart var den vanligaste färgen, men även grönt förekom. Svart tillverkades av blyglans, grönt av malakit. Smink var inte bara vackert, det ansågs också skydda mot ögoninfektioner. Det förvarades i små kärl och applicerades med pinnar av trä, metall eller elfenben. Kvinnor målade även läppar och kinder. Många färgade finger- och tånaglar med henna.