GOTTRÖRA KYRKA

Kyrkogården utbreder sig huvudsakligen åt söder med vidsträckt utsikt över dalgången. På norra sidan löper kyrkogårdsmuren tätt intill kyrkan och det finns endast enstaka gravar på det sätt som var vanligt i äldre tider. Idag är det ett ovanligt drag eftersom kyrkorgårdarna ofta har utökats. Kyrkogården är helt omgärdad av en kallmurad gråstensmur som endast har en öppning i väster. Ingången har två krafiga putsade pelare av tegel från 1791 och smidesgrindar. Längs kyrkogårdens östra och västra sidor inramas den av uppvuxna lövträd, mest lind. Långsidorna i norr och söder är öppna vilket ger vidsträckta utsikt. Gångarna är grusade. Av äldre gravar finns ett tiotal grusgravar och ett par gravar med vårdar av gjutjärn vilket bidrar till att kyrkogården har en delvis äldre karaktär, särskilt närmast kyrkan.

Under 1700-talet och början av 1800-talet byggdes gravkor av adliga familjer på många kyrkogårdar. I Gottröra finns ett fint utformat exempel på detta byggt 1735 i östra delen av kyrkogården. I gravkoret ligger greve Axel Banér, hans maka Katarina Ebba Horn och hennes föräldrar i kistor av koppar. Tre av dem är placerade nedsänkta i den öppna graven, en står i markhöjd. Gravkoret är murat av tegel och utvändigt vitputsat. Hörnen är avrunddade och det låga sadeltäcket är täckt med skivplåt. Sockel och den rusticerade portalen är av sandsten, portalen har en halvrund avslutning uppåt. Dörren är av järnplåt, upptill med ett smitt gallerverk och ägarnas initialer samt årtalet 1737, dörren är idag svartmålad men har tidigare varit kopparimiterande grön.

I det nordvästra hörnet av kyrkogården finns en låg byggnad uppförd 1787 som bårhus. En låg överbyggnad av vitlimmat timmer med tegeltäckt sadeltak är byggt över kallmurade gråstensmurar, i ytterhörnet kyrkogårdsmuren och i söder och öster murar för bårhuset. Bårhuset har senare använts även som bland annat vedbod. Mot bårhuset är på utsidan av muren ett lågt vitmålat uthus av trä byggt uppskattningsvis på 1950 - 1960-talet.

Gottröra kyrka ligger omgiven av bebyggelse och åkrar nära en större väg omkring en och en halv mil väster om Rimbo i det inre av Roslagen. Murarna är av gråsten i skalmursteknik. De äldsta partierna består av det kraftiga västtornet, långhuset och ungefär halva längden av norra och södra murarna i det lägre och smalare koret. Här har stått en romansk kyrka från 1100-talets slut eller 1200-talets tidiga del och koret har troligen haft absid. Denna tidiga kyrka hade sydportal i långhuset och troligen platt innertak av trä. Vid någon tidpunkt i slutet av 1300-talet byggdes den tunnvälvda sakristian intill korets nordmur. Under 1400-talets första hälft slogs kryssvalv av tegel i koret och långhuset. Senare under samma århundrade revs den gamla östra östmuren. Koret förlängdes och erhöll rak gavelmur. Både det nya koret och tornrummet erhöll stjärnvalv. Den nya östmuren gjordes rak och röstet byggdes av tegel. Samma material insattes i långhusets östra gavelröste. Framför sydportalen byggdes ett vapenhus. Tornet erhöll en hög, spetsig spira. På 1670-talet byggdes ett gravvalv för överste Börge Månsson Skeckta på Vängsjöberg, d. 1670, och hans släkt. 1763 upptogs en ingång i tornets västmur. Det tycks som om den medeltida karaktären bibehållits fram till 1893, då en våldsam brand härjade kyrkan. Därefter vidtog betydande iståndsättningsarbeten. Resterna av vapenhuset revs. Portalen flyttades till tornets sydmur och ombyggdes. Västportalen igenmurades. Ett trapphus murades i norra hörnet mellan torn och långhus som ersättning för det gamla av trä. Tornets ljudöppningar förstorades och ny spira blev gjuten. En glasmålning insattes i östra korfönstret. Innermurarna erhöll enkel dekorationsmålning. Triumfbågen breddades. Ny inredning anskaffades. Ny läktare byggdes eftersom den gamla brunnit. En stor restaurering utfördes 1961. Muralmålningarna från 1894 överputsades. Äldre färger framtogs på de inventarierna. som räddats undan branden och som sedan nymålats vid 90-talets restaurering. Kyrkans sadeltak och spira är plåtklädda. Kyrkan har i våra dagar en medeltida prägel exteriört medan interiören i nygotik präglas av 1894 års restaurering.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Av ursprungskyrkan återstår tornet, långhuset och västra delen av koret. Tornet har från början använts som refugium, tillflyktsplats i orostider. På norra sidan av tornet finns en rund tornliknande utbyggnad som fungerar som trapphus, utbyggnaden gjordes 1894. Tidigare fanns ett trapphus i trä och ursprungligen liksom i Närtuna kyrkas torn en öppning för stege som kunde dras upp vid behov. Klockorna hänger sedan slutet av 1700-talet i tornet, tidigare fanns en klockstapel av trä på kyrkogården. Mot mitten eller slutet av 1300-talet byggdes sakristia på norrsidan med tunnvalv av tegel och utvändigt med pulpettak. Sakristian är på västra sidan sammanbygd med en strävpelare som antagligen tillkommit i samband med valvslagning av långhuset. Ett vapenhus byggdes framför sydportalen, troligen under 1400-talet. Vapenhuset revs efter branden 1893.

Under 1400-talets senare del, då många kyrkor annars byggdes ut så att de fick salskyrkoplan, förlängdes koret åt öster med en travée som redan från början valvslogs. Långhus och den äldre delen av koret har täckts med kryssribbvalv under 1400-talets första hälft. Långhuset hade ursprungligen haft öppen takstol eller ett plant trätak vilket framgår av märken i murarna efter urprungliga takstolar. Nuvarande takstolar tillkom efter branden.