Stenkammargrav

Hällkista, plats för. August Holmberg (1860-1949), hembygdsskildrare från Asarums socken har antecknat att en hällkista påträffades här, troligen under 1800-talets andra hälft, när en arbetare (Johan Fisk) skulle förbättra betesmarken genom att bl a ta bort tuvor av ljung. Johan meddelade bonden (Gussa-Pellen), vilken då grävde om i botten på graven och ska där ha hittat flera värdefulla föremål. Holmberg som såg hällkistan beskriver att den bestod av tio flata hällar satta i en avlång fyrkant, 2,3 m l, 0,85 - 0,9 m br och 0,7 - 0,75 m h från botten till stenarnas överkant. Utvändigt var kistan belamrad upp till överkanten med mindre kullerstenar som senare, när marken odlades upp, dels användes till vägfyllnad, dels kastades in i kistan.
1925 besiktigade Folke Hansen hällkistan och beskriver den då som 2,8 m l (N-S), 1,2 m br och ca 0,7 m h. Vardera långsidan hade tre stenar. N kortsidan hade en gavelsten och S kortsidan hade två stenar. Kistan saknade takhällar och var fylld med kullersten, som enligt Hansen ditplockats i sen tid. Kistan stod nästan helt ovan mark. I kistans S del stod ett träd. Enligt Hansen har det i äldre tid troligen funnits en jordhög eller stenröse runt kistan. Hansen gav H. Witzell i uppdrag att övervaka borttagningen av trädet samt resandet av två i lutande ställning stående stenar.
1927 rätades hällarna upp och trädet, en sälg, borttogs. Vid restaureringen påträffades ett hänge av svart skiffer, daterat till den senare delen av stenåldern. Landsantikvarie Atterman besökte platsen 1957. Då hade man schaktat bort jorden runt omkring men sparat jorden under själva hällkistan.
Vid förstagångsinventeringen 1965 var hällkistan borttagen och marken var bortschaktad till inemot 1 m under den tidigare markytan. Området utgjordes av en minkfarm. Förr i tiden berättades det att det spökade här (se Asarum 590). Området kallas för Gussa-Pellahallarna. Stenbrytning har förekommit i området.
Förmodligen har kistan ursprungligen täckts av ett röse. Sjöborg skriver 1792 om ett stenröse V om kyrkan där man funnit en ansenlig mängd människoben.
För skiss av hällkistans utseende 1947 se scannat dokument.