BALDRINGE KYRKA

Interiör
Kyrkan består av långhus med kor och absid samt sakristian i tornets bottenvåning.
Långhusets golv är sedan renoveringen 19511952 lagt med kalkstensplattor, som då ersatte Viktoriaplattor från ombyggnaden 18831884. Golvet i bänkkvarteren ligger något högre och består av ett lackat trägolv. Väggarna och takets tre kryssvalv är putsade och avfärgade i bruten vit kulör. På norra sidan finns innerdörrar av ek, från 19511952, till huvudingångens vindfång. I väster leder en rundbågig dörr klädd med ekpanel i ett rombiskt mönster till sakristian i tornets bottenvåning. Fönsteröppningarna har kopplade bågar av ek, från 195152, med en inre ruta med antikglas i blyspröjs. I väster skjuter orgelläktaren ut något i den västra travén och bärs upp av två kvadratiska grönmålade pelare. Läktarbarriärens fyra mittersta speglar härrör från läktarpredikstolen och har målade scener. Läktarens utskjutande undertak är inklädd med en lockpanel av omålad furu.

Koret avskiljs från långhuset med en svagt spetsbågig triumfbåge. Korets golvnivå ligger ett steg högre än långhuset, men med likadana kalkstensplattor. Väggar och kryssvalv har samma ytbehandling som långhuset. Kor och absid åtskiljs genom en svagt spetsbågig tribunbåge. Absidens golv ligger i nivå med koret och har samma ytskikt.

Vindfånget i norr har kalkstensgolv och putsade väggar och portar av ek från 19511952. Över porten i norr finns ett lunettfönster.

Sakristian är sedan renoveringen 19511952 inredd i tornets bottenvåning med golv av kalkstensplattor i likhet med övriga golv. Den nås från kyrkorummet och från trapphuset i sydväst. Till trapphuset leder en rundbågig grönmålad fyllningsdörr från 18831884. Fönsteröppningen i väster är försedd med en extra innerruta av ek med antikglas i blyspröjs. På norra väggen finns ett murat altare med kalkstensskiva och den södra väggen är försedd med ekskåpsinredning.

Orgelläktaren nås via en svängd trappa med svarvat räcke i det sydvästra trapptornet. I trappans överkant finns en dörr i likhet med dörrbladet mellan sakristian och trapptorn. Orgelläktarens golv består av gråmålade brädor. Den västra väggen består av en gråmålad spegelindelad träpanel med bakomliggande orgelpipor.

Tornets övre våningar, klockvåning och tornvind, nås från det nordvästra trapptornet. Långhusvinden nås från klockvåningen. I långhuset och korets takstol finns äldre delar av ek, vilka kan vara återanvända från en äldre takstol.

Inredning och inventarier
Altaret flyttades vid renoveringen 19511952 och är inklätt med gråmålade skivor.

Altaruppsatsen är från 1600-talet, enligt uppgift utförd av den s k Borrsjömästaren, som signerade sina verk A S. Han var verksam i Skåne några år omkring 1625 då han arbetade för Otte Marsvin på Borrsjö, nuvarande Marsvinsholm. Ett av hans främsta kända verk är predikstolen i S:t Maria i Ystad, men han har även tillverkat predikstolen i Vallösa kyrka. Altaruppsatsens altartavla framställer Nattvarden och flankeras av skulpturer av de fyra evangelisterna. Den kröns av en Kristusgestalt och därunder fyra vapensköldar, däribland släkten Marsvins med en förgylld delfin. Övriga vapensköldar tillhör ätterna Kruse, von Bülow och Grubbe. Altaruppsatsen renoverades av konservator Hans Erlandsson 1957 och är gråmålad med förgyllda detaljer. Den monokroma färgställningen lär ha tillkommit 1830. På baksidan finns en inristning H.I.S 1776.

Altarringen är oval med ett gråmålat rundbågigt genombrutet räcke och tillkom 18831884.

Dopfunten är placerad i långhusets nordöstra hörn och är tillverkad av gotländsk kalksten på 1200-talet med en profilerad fot och slät rund cuppa. På äldre fotografier framgår det att den förvarats utomhus och att cuppan haft stora skador. Den har varit deponerad på Lunds universitets historiska museum och återtogs till kyrkan i samband med renoveringen 19511952.

Predikstolen från 1600-talets första hälft har ursprungligen varit en läktarpredikstol, men ombyggdes i samband med kyrkans om- och nybyggnad 18831884. Den är placerad på södra sidan med en tresidig korg med uppgång från koret med en trappa från 1950-talet. Korgens speglar framställer skulpterade bilder ur Gamla testamentet. Predikstolen renoverades på 1950-talet och äldre färglager skrapades fram. Den ska ha, i likhet med altaruppsatsen, blivit gråmålad 1830 med förgyllda detaljer och 1910 ommålad i ekimitation. Fyra speglar är sedan 18831884 återanvända i läktarbarriären.

Bänkinredningen är sluten i tre kvarter och nygjordes 19511952 efter ritningar av Eiler Graebe. Luckorna är målade i en grön marmorering och bänkarnas insidor är målade i en rödrosa färgton.
Läktarbarriären tillkom 18831884. Mittpartiet med karyatider och reliefer härrör från den tidigare läktarpredikstolen.

Orgeln är byggd av Anders Mårtenssons orgelfabrik, Lund 1980.

Kyrkan har två klockor, storklockan är enligt inskriptionen på latin gjuten för Baldringe kyrka av Antonius Wiese i Lybeck 1653. Enligt andra uppgifter införskaffades den till kyrkan först 1863 och placerades 1871 i en nyuppförd klockstapel. Lillklockan ska ha skänkts till Ingelstads kyrka 1585 av Her Hinrich Krundige. På kyrkorummets västra vägg hänger en mindre klocka, som har fungerat som vällingklocka på Baldringe gård och har skänkts till kyrkan.

Kyrkan har en nummertavla med grönmålad profilerad ram.
Bland kyrkans övriga inventarier finns ett triumfkrucifix från 1300- eller 1400-talet. Det har varit placerat på Lunds universitets historiska museum och återfördes till kyrkan 1964 och hänger nu i triumfbågen.

Badringe kyrka är sannolikt uppförd under senare delen av 1100-talets första hälft av kalktuff och lyckåsmärgel. Kalktuff förekommer i ett begränsat område i Fyledalen och har använts som byggnadsmaterial i den rivna Allhelgonakyrkan i Lund samt i Domkyrkans kryptvalv och i valven i Dalby kyrka. I Ystadområdet är det endast Baldringe och Högestads kyrkor som helt är uppförda av kalktuff. Kyrkan uppfördes med långhus, smalare och något lägre kor med absid i öster. Barbro Sundnér har i sin forskning om kyrkorna i Ystadsområdet förmodat att kyrkans kvadratiska torn, som revs 18831884, var ursprungligt. På 1300-talet slogs kryssvalv, vilka försågs med målningar av den s k Snårestadsmästaren. Under senmedeltiden tillkom ett vapenhus vid nordportalen. De dendrokronologiska provtagningar som utförts i återanvända takstolar av ek på långhusvinden har daterats till 1436 och över absiden till 1689.

En omfattande om- och nybyggnation gjordes under åren 18831884 efter ritningar av arkitekt Peter O Boisen. Boisen (18361908) var stadsarkitekt i Ystad och har bland annat utfört ritningar till en rad profana byggnader, däribland Ystads teater och ett flertal stationsbyggnader. Han har även ritat några kyrkobyggnader, bland andra Öja kyrka utanför Ystad. Byggmästare var N Andersson från Malmö. Vid ombyggnaden av Baldringe kyrka revs tornet och vapenhuset och långhuset förlängdes mot väster och ett nytt torn uppfördes av tegel. Ett nytt vapenhus eller vindfång tillkom på norra sidan. Absiden försågs med en prästingång i öster. Takens tegeltäckning och trappstegsgavlar revs och ersattes, enligt uppgift, med skivtäckt plåt. På ett fotografi från 1929 är långhusets och korets tak belagt med korrugerad plåt, vilken ligger kvar idag. Större rundbågiga fönsteröppningar togs upp och försågs med gjutjärnsfönster. Invändigt revs valven och därmed försvann målningarna som var tillskrivna Snårestadsgruppen. En orgelläktare inrättades i tornets andra våning och nya öppna bänkar installerades, även i tornets första våning. Boisen gjorde en uppmätningsritning av kyrkan i början av 1880-talet inför ombyggnaden och även äldre fotografier visar på exteriören innan tornet och vapenhuset revs 1883.

Interiören renoverades 19511952 av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Kyrkorummet försågs bland annat med nytt kalkstensgolv, ny bänkinredning, nya fönster och dörrar av ek. En sakristia inreddes i tornets bottenvåning och dörren i öster murades igen. 1957 renoverades altaruppsatsen av konservator Hans Erlandsson.

20122013 utfördes en utvändig renovering, omläggning av torntak, omputsning och målningsarbeten. Samtidigt utfördes en murverksdokumentation, som visade på högt sittande igenmurade fönster och spår efter en sydportal.