FREDRIKSKYRKAN

Kyrkomiljön
Sedan Skåne och Blekinge blivit del av Sverige insåg Karl XI behovet av en flottbas närmare kontinenten för att befästa rikets östersjövälde. Kungen såg framför sig en stad uppkallad efter honom själv, värdig stormakten och enligt barockens rådande stadsbyggnadsideal. Amiralgenerallöjtnant Hans Wachtmeister fick ansvaret över flottans flytt och stadens grundläggning 1679. Huvudansvarig för den storstilade stadsplanen från 1683, som lades ut över några glest bevuxna klippiga öar och ännu betraktas som Sveriges enda fullt utförda barockplan, var fortifikationschefen och sedermera fältmarskalken och greven Erik Dahlberg. Till sin hjälp hade Dahlberg officeren Carl Magnus Stuart men även arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. vars bidrag till den rutnätsformade planen lär ha varit strålgatorna, det vill säga de diagonala sträckningarna. Senare kom också den sistnämndes son Nicodemus Tessin d.y. att påverka utformningen av Karlskrona som ansvarig för ett flertal byggnader, däribland både Trefaldighetskyrkan och Fredrikskyrkan vid Stortorget på stadens högsta punkt. Härifrån utgår den huvudaxel som löper rakt genom staden, i söder mot Amiralitetsplatsen där ett planerat palats för Amiralitetskollegiet aldrig kom till utförande. Kullen där Amiralitetsklockstapeln idag tronar var ursprungligen avsedd för den stenkyrka som Amiralitetsförsamlingen ämnade uppföra. Inte heller dessa planer förverkligades och församlingens träkyrka, tänkt som ett provisorium, står ännu kvar cirka 500 meter österut. I norr sträcker sig huvudaxeln över de låglänta partierna vid Hoglands park som anlades på 1820-talet efter ritningar av Fredrik Magnus Piper och omgestaltades i samband med järnvägens tillkomst på 1860-talet.

Utöver Fredrikskyrkan i öster och Trefaldighetskyrkan i söder finns idag inga kvarstående byggnader från barockepoken vid Stortorget, främst till följd av omfattande stadsbränder 1790 och 1887. Rådhuset från 1798 som är ombyggt i flera omgångar är emellertid stilmässigt anpassat efter kyrkorna och utgör fond i väster. I övrigt är byggnadsbeståndet av varierande ålder, bland annat bör nämnas Vattenborgen av F.W. Leijonancker i medeltidsinspirerad stil från 1863, Stadshotellet från 1890 av Gustaf Paulsson och P.A. Löfgren, Wolter Gahns funktionalistiska stadsteater från 1939 samt stadsbiblioteket från 1959 av Jan Wallinder. Centralt på torget, som också används som parkeringsplats och för torghandel, står sedan 1897 skulptören John Börjesons staty över stadens grundare Karl XI.

Som en av Europas bäst bevarade örlogsstäder med bebyggelse av mycket hög arkitektonisk, konstnärlig och teknisk kvalitet är Karlskrona både utpekat som riksintresse för kulturmiljövården och upptaget på Unescos världsarvslista. Utöver Stortorget som monumental platsbildning, dess båda barockkyrkor samt byggnader och anläggningar kopplade till militära och civila maritima verksamheter nämns bland annat den bibehållna stadsplanen, offentliga byggnader med koppling till stadens funktion som residensstad samt inslagen av låg trähusbebyggelse som uttryck för riksintresset.

Kyrkan ligger inom fornlämning L1979:5469 som omfattar Trossös äldre stadslager. Karlskrona är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården, där Fredrikskyrkan nämns som ett av uttrycken för riksintresset.

Kyrkogård
Fredrikskyrkan har aldrig omgivits av någon kyrkogård. Stadsförsamlingen använde delvis kyrkogården vid träkyrkan Hedvig Eleonora, även efter att kyrkobyggnaden revs. Till följd av Trossös bergrika markförhållanden var emellertid jordbegravningarna begränsade. För den mer bemedlade delen av innevånarna var det redan från stadens anläggande vanligt att begravas i Ronneby eller andra kringliggande landsortskyrkor och senare i stenkyrkornas underliggande gravkammare. Menigheten begravdes istället i stor utsträckning på den så kallade Gamla kyrkogården på Aspö. Diskussioner om en ny begravningsplats för stadens alla församlingar började föras på 1790-talet men först 1856 kunde Vämö begravningsplats invigas och stadskyrkogårdarna avvecklas.

Källor och litteratur
Fredrikskyrkan Underhållsplan (2008-11-10), Restaurator AB, Malmö.
Andersson, T., m.fl. Stortorget: Ett gestaltningsprogram (2010-04-16), Sweco Architects AB, Stockholm.
Andersson, W. & Kindström, L-G. Sveriges kyrkor - konsthistoriskt inventarium, Blekinge Band III, Fredrikskyrkan i Karlskrona. Stockholm: Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag, 1946.
Eklund, P. 2018. Ovala kontraster. Sten. Nr 2: https://www.sten.se/wp-content/uploads/2019/05/STEN_1802_Fredrikskyrkan.pdf, hämtad 2021-02-12.
Josephson, R. Tessin: Nicodemus Tessin d. y. tiden, mannen, verket. Stockholm: Nordstedt, 1931.
Ullén, M. (red.). Blekinge Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2002.
Länsstyrelsen Blekinge. Besöksmål. Världsarvet Karlskrona: https://www.lansstyrelsen.se/blekinge/besoksmal/varldsarvet-karlskrona.html, hämtad 2021-01-19.
Svenska kyrkan Karlskrona. Fredrikskyrkan. Broschyr Fredrikskyrkan: https://www.svenskakyrkan.se/filer/563393/Broschyr%20%20Fredrikskyrkan.pdf, hämtad 2021-02-02.
Svenska kyrkan. Lunds stift. Nyheter: https://www.svenskakyrkan.se/lundsstift/nyheter/mobeldesigner-ake-axelsson-vill-skapa-miljoer-for-de-manga-manniskorna, hämtad 2021-02-12.
Platsbesök 2020-10-08.

FÖRSAMLING 1995 - KARLSKRONA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 10553, år 1900: 23955, år 1995: 22002

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Utbruten ur Augerum 1680. Karlskrona tyska införlivad 1846. Tjurkö införlivad 1964.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger mitt på Trossön. Efter beslut 1679 förlades örlogsflottan till ön Trossö i Augerums socken, där en stad med skeppsvarv, Karlskrona, skulle upprättas. Staden erhöll sina privilegier 1680. Den förste kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen var Canutus Choraelius, som 1682 utnämndes till amiralitetssuperintendent i Karlskrona och pastor såväl i denna stads Storkyrkoförsamling som i Ramdala och Jämjö landsförsamlingar. År 1826 upphörde amiralitetskonsistorium, och dess åligganden överflyttades på Lunds domkapitel. Genom kungligt brev 1837 fastlades gränserna för församlingens omfång och Ramdala och Jämjö församlingars frånskiljande från amiralitetssuperintendenten till ett eget pastorat. Slutligen stadgades 1839 att Storkyrko- och Tyska församlingarna i Karlskrona skulle förenas till en församling under namnet Karlskrona Stadsförsamling. Den första stadskyrkan i Karlskrona, kallad Hedvig Eleonora kyrka, var belägen på den s.k. Gamla stadskyrkogården i hörnet av Drottning- och Östra Köpmangatorna. 1697 förordnade K. M:t att ersätta träkyrkan Hedvig Eleonora med en stenkyrka. Fredrikskyrkan har ett dominerande läge i Karlskronas stadsplan, och barockkyrkan vänder sin monumentala västfasad mot Stortorget, mittemot Rådhuset. Läget är högt och från söder syns kyrkan långt. Vid Stortorget ligger även Trefaldighetskyrkan. Karlskrona stad är upptagen på Unescos världsarvslista.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: GAMLA STADSKYRKAN, eller HEDVIG ELEONORA KYRKA, byggdes i trä 1682-85, sannolikt efter ritningar av Erik Dahlberg. Den uppfördes som en kvadratiskt centralbyggnad med korsarmar i norr och söder samt ett rakslutet korparti i öster med bakomliggande sakristia. En ombyggnad omtalas 1689, som bl.a. inbegrep korpartiet och sakristian. Hedvig Eleonora var tänkt som något av ett provisorium i väntan på en stenkyrka. Gudstjänster hölls dock ända fram till 1744, när nuvarande Fredrikskyrkan invigdes på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Som arkitekt FREDRIKSKYRKAN anlitades 1697 Nicodemus Tessin d.y. På grund av krig och ekonomiska svårigheter stod grundstommen klar först 1744, då kyrkan invigdes. Tornen fullbordades inte förrän 1758. Det är en basilika med latinskt korsformig plan, mittskepp och sidokapell, smalare rundat kor i öster samt dubbeltorn i väster. I vinklarna mellan tvärskepp och kor finns lägre sakristiutbyggnader. Byggnadsmaterialet är i huvudsak kluven gråsten med omfattningar, lister etc. av huggen Ölandskalksten.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De putsade fasaderna indelas vertikalt av pilastrar och horisontellt av en starkt förkroppad våningslist, ovanför vilken långhusets pilastrar övergår i basilikavåningens svängda strävor. Sidokapellradens tredelade halvcirkelfönster återkommer i större skala i tvärskeppsgavlarna. Mittskeppet har stickbågsfönster. Västfasaden karakteriseras av den övre våningens joniska tempelgavel, flankerad av de låga tornen. Vid en eldsvåda 1790 avbrann tornkrönen och har, trots ritningsförslag av bl.a. Olof Tempelman, aldrig återställts. Kyrkan har flacka valmtak ovanför kraftig takgesims. Exteriörens pilasterordning och våningslist återfinns även i den vitputsade interiören, här berikad med joniska voluter och tandsnitt. Innertaket är tunnvälvt, korsmittskvadraten täcks av ett kryssvalv. Koret har ett hjälmvalv och upplyses av två rader rektangulära fönster. Predikstolen är utförd enligt ritning av J. A. Hawerman 1845. En invändig restaurering genomfördes 1913-15 efter förslag av arkitekt Axel Lindegren. Altaruppsatsen härrör från detta tillfälle och ritades av Lindegren, försågs med skulpturer av J.A. Wetterlund och med målning av Filip Månsson.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.