VITTSJÖ KYRKA

Vittsjö kyrkas äldre historia är i flera avseenden inte klargjord och motstridiga uppgifter kring avgörande detaljer i byggnadshistoriken förekommer. I kyrkans underhållsplan redogör antikvarie Caroline Ranby mycket utförligt för kyrkans historia och alternativa tolkningar.

Vittsjö kyrka uppfördes sannolikt under 1100- eller 1200-talet med långhus samt lägre och smalare rakavslutat kor. En skriftlig uppgift från 1376 omtalas emellertid byn Havraljunga norr om Vittsjö som socken och därmed kyrkplats. Även 1729 omtalas att Vittsjö gamla kyrka enligt den lokala traditionen varit belägen i Havraljunga vång. Byggnadsdetaljer i den stående kyrkan i Vittsjö, exempelvis korfönstret, triumfbågen och kalkmålningar i form av konsekrationskors, pekar dock på att kyrkan är uppförd under romansk tid. I flera beskrivningar av kyrkan uppges absiden vara från romansk tid, men såväl byggnadsarkeologiska detaljer som arkivuppgifter tyder på att den uppförts som sakristia under 1700- eller 1800-talet. Under medeltiden tillkom ett vapenhus i söder, möjligen under 1400-talet då kyrkorummet valvslogs.

På 1590-talet tillkommer altaruppsats och predikstol. 1665 beskrivs kyrkans takfall vara spåntäckta frånsett långhuset mot norr och koret mot söder som var avtäckta med blyplåt. Blyplåt förekommer sedan som taktäckningsmaterial i varierande omfång fram till åtminstone sent 1700-tal, möjligen långt längre än så, innan spåntäckning helt tar över.

Enligt kyrkoräkenskaperna 1753 är muren på södra sidan i Choret uthuggen och en nÿ dörr insatt. Fem år senare omtalas ersättning till en murmästare som granskat arbetet med murens utbrÿtning till bewiljade utbÿgget. Möjligen är utbygget i fråga absiden. Om den uppförts som sakristia förefaller det emellertid märkligt att en prästingång tagits upp i koret endast fem år tidigare. Därtill finns uppgifter om inrättande av sakristia i absiden på 1800-talet.

Den kraftiga befolkningsökningen under senare delen av 1700-talet och 1800-talet föranleder i Vittsjö likt för många andra medeltida skånska kyrkor ut- och ombyggnader. 1772 uppförs en korsarm norr om långhuset vilket även medför rivning av långhusets tegelvalv som ersätts av ett brädat tunnvalv. Teglet ska ha använts som fyllnadsmaterial i korsarmens murverk. 1793 tillkommer nya fönster istället för de gamla som beskrivs som små och mörka, vilket sannolikt ska tolkas som att fönsteröppningarna också förstoras.

En omfattande ombyggnad genomförs 1828 efter ritningar av arkitekt J.C. Serén då långhusets västmur rivs för att ge plats åt ett fullbrett torn. Möjligen sker uppförandet över långhusets västra delar, en teori som skulle kunna förklara det drygt en meter långa avvikande sockelpartiet som idag syns i tornets norra fasad. I samband med ombyggnaden rivs den fristående klockstapeln liksom det medeltida vapenhuset. Det är även vid detta tillfälle som det uppges att altaret ska flyttas västerut för att ge plats för bakomliggande sakristia med ingång i öster. Invändigt byggs en läktare över hela tornets bredd, ett avsteg från Seréns projekterade sidoläktare, och två år senare installeras orgel på läktaren.

Vid en renovering 1890 tillkommer ny bänkinredning med gjutjärnsgavlar och altaruppsatsens äldre målningar ersätts av nya. Kyrkvinden hade sedan okänd tid tjänat som sädesmagasin, med intag genom en homeja (takkupa) med hissanordning i korets södra takfall som nu tas bort. Det är eventuellt även vid detta tillfälle som lanterninens tidigare fasadbeklädnad av tjärade spån ersätts av panel. 1910 införskaffas ny orgel bakom den äldre orgelfasaden. 1922 installeras mekanisk klockringning.

En större restaurering genomförs 193738, då dagens bänkinredning sätts in och kyrkorummet får sin nuvarande färgsättning efter förslag av konstnären Hugo Gehlin, som även utför målningar på läktarbarriärerna.

Kortakets stjärnhimmel tas ner och påträffade kalkmålningar friläggs och konserveras liksom triumfbågens kvadermålningar. Fler spår från romansk tid påträffas i form av en nisch i norra väggen samt det igenmurade korfönstret i öster som nu tas upp och förses med glasmålning av Gehlin.

I mitten av 1950-talet tillkommer ny dörr i sakristian, vars innertak isoleras, och troligen även nya fönsterbågar i korets rundfönster. 1976 installeras ny orgel bakom den gamla fasaden. Vid en yttre renovering 1982 påträffas tre äldre ingångar, däribland östra delen av den ursprungliga sydportalen under långhusets västra fönster. De övriga ingångarna, i koret och korsarmen, gestaltas som slätputsade nischer. Kyrkorummets innertak isoleras och sannolikt tillkommer kyrkans nuvarande kopplade fönsterbågar. Nästkommande år genomförs interiöra arbeten under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson, som omfattar ny trappa till läktare och tornrum. På läktaren rivs äldre väggar och ny takpanel tillkommer. Tornrummet iståndsätts med bland annat nytt bjälklag för att kunna fungera som museum. Under läktaren flyttas väggen mellan vapenhus och kyrkorum fram för att skapa utrymme för wc. 1987 tillgänglighetsanpassas norra entrén. 1988 drabbas kyrkan av allvarlig skadegörelse vilket leder till reparations- och konserveringsåtgärder på bland annat altaruppsats, triumfkrucifix, dopfunt och belysningsredskap. Efter förslag av Leon-Nilson 1989 utförs interiör restaurering och ombyggnad. Läktartrapporna i korsarmen ersätts av en ny trappa med underliggande förråd samt ny vägg mot kyrkorummet. Norra entrén får nya dörrar, såväl ytterdörrar som dörrar mellan vindfång och kyrkorum, med dörrautomatik. Främsta bänkraden i långhusets södra kvarter tas bort. 2005 tas de två främre raderna i båda kvarteren bort. Under det senaste decenniet har korsarmens bakre bänkrader omorganiserats till en gemensamhetsyta med bänkar vända mot varandra och klaffbord.

Interiör
Genom västentrén nås ett mindre vindfång i den vitputsade murgenomgången där en inre pardörr leder vidare till vapenhuset. Kyrkportens insida har stående gråmålade plank med narar och smidesgångjärn medan pardörren mot vapenhuset har två panelade fyllningar per dörrblad, de övre med små ovala glas, som mot vindfånget är kammålad i ljusgrått. I vapenhuset är dörrarna liksom väggpanelen ljust laserade, med röda detaljer kring fyllningarna. Golvet är belagt med en stenimiterande svart plastmatta och det plana innertaket är vitputsat. I norr finns dörr mot wc och i söder till trappan mot orgelläktare och torn. Kyrkorummet nås via en pardörr i öster lika den mot
vapenhuset.

Långhuset inklusive tornet har liksom korsarmen skurgolv och putsade och vitkalkade väggar. Mot vapenhuset avgränsar en vitmålad brädvägg med ett övre parti klätt med svängda ribbor. Samma utförande men utan ribbor återfinns i korsarmen mot norra entrén, vars kapprum nås via en pardörr lika vapenhusets. Kapprummet har golv och väggar i samma utförande som i korsarmen och trappa till åhörarläktaren. Kyrkportens insida har fyra fyllningar och är målad i gulgrå kulör. Långhus och kor täcks av brädade tunnvalv målade i en bruten vit kulör. Över orgelläktaren som upptar tornets andra våning och avskiljs från långhuset av en hög och bred rundbågig tornbåge finns ett plant innertak av omålad furupanel. Orgelläktarens bärande synliga bjälkar vilar i murverken samt på sex kolonner med toskanska kapitäl som flankerar mittgången. Den slutna läktarbarriären i ramverkskonstruktion skjuter ut från tornbågen i en bågform och vilar på ett bjälklag med förgyllt bibelcitat. De släta fyllningarna har dekorativa målningar utförda av Hugo Gehlin framställande ett skepp och två änglar. Färgsättningen går i gulgrått, blått och rött. Åhörarläktaren som upptar hela korsarmens bredd har snarlik konstruktion men vilar utmed ytterväggarna på figursågade balusterformade pelare. I framkant återfinns två kolonner lika orgelläktarens. Barriären är rak och dess tio fyllningar pryds av kristna symboler som kors, ankare, kalk och lammet med segerfanan, även dessa utförda av Gehlin. Färgsättningen följer samma schema som orgelläktaren. Fönstren är placerade ungefär mitt i murverken vilket skapar djupa stickbågiga fönstersmygar. Innerbågarna är liksom ytterbågarna vitmålade.

Koret har samma golvnivå som kyrkorummet i övrigt och avskiljs från långhuset av den romanska triumfbågen med kvadermålningar och utskjutande och oputsade imposter. Golv och väggar är utformade lika långhus och korsarm. Över koret spänner ett kryssvalv med fyrsidiga ribbor som vilar på tresprångiga pilastrar. I norra väggen finns en liten rundbågig nisch som kan ha fungerat som förvaring för nattvardsredskapen. Under fönstret i söder syns den igensatta prästingången från 1700-talet. I östväggen bakom altaret är det romanska korfönstret sedan restaureringen 193738 framtagen och försedd med en glasmålning av Gehlin, föreställande en bedjande gestalt framför Vittsjö kyrka.

Utöver triumfbågens kvadermålning finns även frilagda konsekrationskors som bör härstamma från romansk respektive gotiskt tid. Dessa återfinns på korets norra vägg och i valvkapporna samt på ömse sidor om triumfbågen på långhusets östvägg. Konsekrationskors tecknades vid invigningar av katolska kyrkor, vanligen tolv stycken symboliserade apostlarna. Korsen på väggarna är av olika typ och placerade nära intill varandra, i ett fall överlappande, vilket tyder på en återinvigning av kyrkan där nya kors tecknats vid de gamla.

På ömse sidor om korfönstret leder två rakt avslutade fyllnadsdörrar in till sakristian i absiden. Liksom i övriga kyrkan har golven skurgolv och väggarna är vitmenade. Det svagt sluttande taket är klätt med gråmålad panel på synliga bjälkar. Prästingången i öster har inre dörrblad med tre fyllningar per dörrblad, de övre glasade och blyspröjsade. Över korfönstret i väster finns ett enkelt altare. I övrigt är rummet möblerat med stol, bord och förvaringsmöbler.

Tornrummet, som nås via trappan från vapenhuset och orgelläktaren, är sedan 1980-talet inrett till museum för äldre föremål tillhörande kyrkan. Golvet är belagt med spånskivor och murverken är oputsade. Taket utgörs av bjälklaget mot klockvåningen som nås via en enkel trätrappa i nordväst. Klockvåningen har obehandlat brädgolv, murverken är vitmenade och taket mot tornvinden och lanterninen är klätt med obehandlade bräder. Kyrkvindarna nås endast via fönstret i korets gavelröste och var inte möjliga att besiktiga vid inventeringstillfället. På korets västra och norra vägg finns enligt uppgift kalkmålningar i form av en bård med röda, romboida fält som löpt utmed korets ursprungliga platta trätak.

Inredning och inventarier
Altaret är samtida med altaruppsatsen, troligen tillverkad på 1590-talet, och utgörs av ett blockaltare i trä. Framsidan pryds av ett antemensale med rundbågiga fyllningar indelade av kannelerade pilastrar som bär upp en arkitrav med sekundärt adderad inskription. Färgsättningen går i rosa, vitt, gulgrått och guld. Bakom altaret finns murrester som skulle kunna härstamma från ett medeltida murat altare. Även i långhusets nordöstra hörn bakom predikstolen finns murrester, möjligen från ett medeltida sidoaltare.
I långhusets nordöstra hörn finns ett murat och vitputsat dopaltare, sannolikt tillkommet vid restaureringen 193738 eller senare.

Altaruppsatsen i högrenässans från 1590-talet är av additionstyp med baldakin. Flera sådana altaruppsatser tillverkades under 1500-talets senare del vid Mogens Snedkares verkstad i Malmö. Altaruppsatsen i Vittsjö antas emellertid vara tillverkad i en nordskånsk verkstad, möjligen av en tidigare medarbetare i malmöverkstaden. Predellan indelas av postament som bär upp fyra kannelerade pilastrar vilka delar in corpus i sex bildframställningar fördelat på två våningar. Två målningar finns även på predellan på ömse sidor om ett centralt inskriftsfält. Såväl målningarna, med motiv ur Jesu liv, som inskriptionen är senare tillkomna, sannolikt 1890. Två målningar framställande Uppståndelsen och Himlafärden som finns bevarade i kyrkans arkiv ska enligt uppgift vara utförda 1703. Corpus flankeras av sidovingar med dekor i form av griphuvud, urna, vindruvsklase och ansikte. På de fyra pilastrarna vilar en arkitrav som bär upp den tunnvälvda baldakinen som i framkant avslutas med ett entablement med skulpterade ansikten och änglaansikten samt tandsnittsfris och volutformade festonger. Entablementet vilar på korintiska kolonner med skuren fruktornamentik och ansikten. Krönpartiet utgörs av en nionde målning med Agnus Dei-motiv inramad av ett gavelparti med skurna vingar. Färgsättningen går i rosa, vitt, blått, brunt, grått, grönt och förgyllning.

Den cirkulära altarringen från 1890 är uppbyggd av gråmarmorerade och förgyllda svarvade balustrar. Grindar finns i norr och söder. Hand- och knäfall är stoppade och klädda med rosa tyg.

Predikstolen av snidat polykromt bemålat trä är tillverkad på 1590-talet, sannolikt av samma verkstad som altaruppsatsen. Korgens fem synliga sidor pryds av palmetter och rundbågemotiv, av vilka fyra har snidade skulpturer föreställande evangelisterna med respektive attribut. Hörnen markeras av kolonnetter med kompositakapitäl och snarlik dekor som altaruppsatsens kolonner. Det förkroppade övertycket är samkomponerat med altaruppsatsens entablement och har textfält med inskriptionen WERBUM DOMINI MANET IN AETERNUMI. Samma gestaltning går igen i den oktagonala baldakinens förkroppade listverk, här med texten TABUERAD ÅR 1890 GLORIAIN EXCELSIS DEO ANNO 1703. Det senare årtalet syftar sannolikt på en renovering eller ommålning då bland annat Karl XII:s monogram bör ha tillkommit på en av de medaljonger omgivna av skuren akantus som kröner baldakinen. Undertaket är fältindelat med en centralt hängande duva. Predikstol och baldakin är färgsatta enligt samma princip som altaruppsatsen.

Dopfunten av sandsten är daterad till 1200-talet. Foten är rund och saknar dekor medan det cylinderformade skaftet pryds av en enkel sicksackbård. Den koniska cuppan är dekorerad med rundbågefris och repstav.

Den slutna bänkinredningen som flankerar mittgångarna i långhuset och korsarmen tillkom vid restaureringen 193738 och lär vara ritade av den i Vittsjö verksamme skulptören och möbelarkitekten Tage Zickerman. Gavlar, dörrar och bänkskärmar är rakt avslutade med profilerad överliggare och är liksom ryggstöden är utförda i ramverkskonstruktion. Fyllningarna på gavlar och ryggstöd är rektangulära medan de på dörrar och bänkskärmar har kölbågar upp- och nedtill. Färgsättningen i blått och grått med detaljer i rött och gult är signerad Hugo Gehlin. På åhörarläktaren står ännu bänkar med gjutjärnsgavlar från den äldre bänkinredningen från 1890, som i övrigt sänktes till Emmaljunga församlingshem.

Orgeln med 16 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1976 av Gunnar Carlsson, Borlänge. Orgelfasaden tillhör den ursprungliga orgeln byggd 1846 av Johan Lambert Carlsson, Ystad, vilken ersattes 1911 och omdisponerades 1948. Fasaden är femdelad med synliga pipfält. Mittpartiet kröns av ett lunettformat överstycke med förgylld strålglans och flankeras av tureller krönta av lyror. De lägre sidopartierna har rundbågiga pipfält. Färgsättningen går i grått, blått och förgyllning.

Kyrkan har två kyrkklockor av malm. Lillklockan från 1500-talet saknar inskription och pryds utöver byglarnas flätverksdekor och skäggiga ansikten endast av enkla lister. Storklockan från 1922 tillkom genom donation från församlingsmedlemmen Johannes Nilsson och har dekor i form av Skånes vapen samt en bård av änglaansikten.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas ett triumfkrucifix av bemålat trä från 1500-talet med lidande kristusfigur och enkelt kors med INRI-skylt på övre korsstammen. I tornrummet förvaras en rad äldre föremål, däribland en likvagn från 1800-talet, en mullspade från 1781, en dopfunt i trä från 1800-talet samt en kyrkport som byttes ut 1890.

Kyrkans planform utgörs av långhus, smalare och lägre kor med absid i öster, korsarm i norr samt fullbrett torn i väster. Murverken är uppförda av natursten och är frånsett långhusets östra gavelröste, som är klätt med tjärat spån, spritputsade och vitkalkade ned till mark. Utmed tornets, långhusets och korets södra sida finns en pågjuten kraftig sockel eller mur. På absidens södra sida anas under putsen en svagt utskjutande sockel och på delar av korsarmen och tornet framträder här och var en oregelbunden gråstenssockel, i det senare fallet partiellt oputsad. Samtliga fasader avslutas upptill utan takfotsgesimser eller liknande. Takskäggen är inbrädade. Absiden har hjälmtak, långhus, kor och korsarm sadeltak medan tornet har ett flackt tälttak med lanternin, även detta med tälttak. Samtliga takfall avtäcks av tjärade spån. Avtäckningar vid nock och gavlar mm är företrädesvis utförda av blyplåt men även annan plåt förekommer.

Avvattningssystemen är av fabrikslackerad plåt, hängrännorna svarta och stuprören vita. Tornet bevarar emellertid delvis stuprör av koppar som i de nedre partierna bytts ut mot brunlackerad plåt. Kyrkans större fönster har med något undantag solbänkar avtäckta med blyplåt, medan övriga fönsters solbänkar och västportalen avtäcks med vitmålad plåt.

Huvudentrén i väster utgörs av en slätputsad och svagt korgbågig portal. Den profilerade bågen är avtäckt med vitmålad plåt och dess anfang markeras av två liggande utskjutande tegelstenar och under dessa utskjutande koppstenar. Kyrkporten följer muröppningens svagt stickbågiga form. De båda dörrbladen är klädda med diagonalställd grönmålad panel och har rombisk nyckelskylt i smide. Entrén nås via en sex steg hög fritrappa i röd och grå gnejs och granit. Över västportalen finns ett rundfönster placerat i en djup nisch, med vitmålad träbåge och spröjsning format som ett hjulkors. Nord- och sydfasaderna har vardera en stickbågig fönsteröppning med rakt avslutade tvåluftsfönster i vitmålat trä. Bågarna är kopplade och ytterbågarna är småspröjsade. Väster om norra fönstret är en äldre gravhäll fastklamrad i fasaden. Ovanför de större fönstren finns rundfönster lika västfasadens men med radiell spröjsning. Våningen ovanför rundfönstren har små smala fönsternischer där ospröjsade träfönster är placerade i murverkets innerliv. Klockvåningen har två stickbågiga ljudöppningar i samtliga väderstreck med rakt avlutade ljudluckor av stående brunmålad panel. Under de västra ljudöppningarna bildar dekorativa ankarjärn i svartmålat smide årtalet 1828. Enklare ankarjärn återfinns på flera håll på samtliga tornfasader. Lanterninen är klädd med stående vitmålad locklistpanel och har en brunmålad lucka i vardera väderstreck. Luckorna är rakt avslutade men har överliggande lunettformade partier med panel i samma kulör, vilket ger intrycket av att luckorna är rundbågiga. Lanterninen kröns av ett plåtklätt och vitmålat kors.

Låghusets sydfasad upptas av två fönster lika tornets medan koret har ett fönster i söder och ett i norr. Korfönstren är något mindre än långhusets och tornets men i övrigt utförda enligt samma princip. Under korets södra fönster finns spåren av en tidigare prästingång i form av en stickbågig slätputsad nisch. I korets gavelröste finns direkt över absidtaket ett ovalt småspröjsat fönster i vitmålat trä, vilket utgör den enda ingången till kyrkvinden.

Absiden har kvadratiska fönsteröppningar med vitmålade bågar i trä. Glasen är blyspröjsade och försedda med stormjärn. Prästingången rakt i öster utgörs av en rakt avslutad enkeldörr med diagonalställd vitmålad panel och dekorativa smidesgångjärn. Entrén nås via en fyra steg hög trappa i svart och röd sten, den senare troligen gnejs, med handledare av svartmålat smide.

Korsarmen har vardera ett fönster lika långhusets och tornets i öster och väster. Söder om det östra fönstret finns en igensatt ingång, även här som en stickbågig slätputsad nisch, men med frilagd omfattning över bågen i rött tegel. Gaveln mot norr har en centralt placerad stickbågig dörrsmyg med en rakt avslutad enkeldörr med diagonalställd grönmålad panel. Till dörren leder från väster en fritrappa, troligen i gnejs, medan östra delen byggts om till en ramp med sidostycken i granit och beläggning av sjösten. Både trappa och ramp har svartmålat smidesräcke som vid det gjutna vilplanet bildar ett kristusmonogram. Ovanför entrén återfinns ett stort rombiskt fönster med fyra vitmålade lufter i trä som utgör ljusinsläpp till läktaren. De gröna antikglasen är blyspröjsade och försedda med stormjärn. I gavelröstet bildar ankarslutar årtalet 1772 samt bokstäverna C.B.P.L, vilket avser dåvarande kyrkoherden Christopher Billing. Gavelnocken kröns av en vindflöjel av smidesjärn med årtalet 1772.