Gräsö kyrka

Gräsö kyrka är ovanlig bland Upplands sockenkyrkor eftersom det är en träkyrka.
Den är byggd på 1690-talet med en stomme av timmer och med rektangulär grundplan. I väster finns ett lägre rektangulärt vapenhus och i norr en sakristia. Kyrkan är den tredje i ordningen på Gräsö. Den drabbades svårt av rysshärjningarna 1719 och ska under en tid ha använts som stall. Först på 1740-talet började kyrkan återställas och fick vid denna tid sin nuvarande form. Arkitekten Johan Hårleman har nämnts som arkitekt till kyrkan, även om det ej finns belagt i källmaterialet. Exteriörens strikta, symmetriska form har drag av den karolinska erans träbyggnadskonst.

Fasaderna är klädda med rödfärgade spån och kröns av en kraftigt utskjutande takfot av trä. Taket är ett valmat sadeltak med delning mellan övre och nedre takfallet som påminner om ett säteritak. Det är täckt med svartmålad skivtäckt plåt. Kyrkan har svarttjärade knutar och långhusets fasader har även svarttjärade lisener. Den har tre stora fönster mot söder och mot norr samt ett stort fönster i östra korgaveln. Fönstren är blyspröjsade och försedda med vita träbågar och vita foder. På södra fasaden finns ett solur av trä från 1700-talet.

Vid entrén till vapenhuset finns en trappa av sten. Entrédörren är klädd med rombmönstrad panel målad i ockragult samt försedd med vita foderlister.

I vapenhuset är väggarna klädda med släthyvlad stående panel med en mittelbandslist. Över listen är väggarna ockragula och under listen ljusgrå. Golvet är täckt med bräder och taket är ett vitmålat brädtak. Mot södra väggen står ett förgyllt nyklassicistiskt kors med törnekrona och svepduk, en tidigare altarprydnad. I norr finns ett litet fönster med en glasmålning. På västra väggen finns en svart tavla med en inskrift som berättar om kyrkans reparationer kring mitten av 1700-talet.

Kyrkorummet har en åttkantig planform eftersom hörnen är avskurna med diagonala väggar bakom vilka döljer sig läktartrappor, förråd och sakristieingång med predikstolstrappa. Det var omkring mitten av 1700-talet som interiören i huvudsak fick sin nuvarande karaktär. Väggarna är klädda med stående, slät panel lika vapenhuset och målade i grått och gult. De är indelade vertikalt med gråmålade lisener. Färgsättningen tillkom 1972. Brädgolvet, som har karaktären av traditionellt skurgolv, tillkom vid den senaste restaureringen 1996-97. Kyrkorummet täcks av ett vitmålat så kallat spegelvalv av trä. Bänkinredningen i två kvarter tillkom på 1880-talet men fick sin nuvarande karaktär vid en stor restaurering i början av 1930-talet då kyrkorummets 1700-talskaraktär återställdes. På läktaren finns dock 1880-talsbänkarna delvis bevarade i orört skick. Bänkinredningen är målad i ljusgrå nyanser med marmorerade fyllningar i gavlarna. Bänkskärmarna mot koret är också marmorerade i ljusgrå toner.

Läktaren i väster byggdes 1748-49. Barriären är marmorerad i mörkblå nyanser och har fyllningar med målningar av okänd konstnär. Målningarna togs fram vid restaureringen 1933. De tre bilderna i mitten nymålades av konstnären Robert Nilsson. Orgeln är tillverkad av orgelbyggaren Pehr Gullbergsson från Lillkyrka år 1842. Den är välbevarad i ursprungligt skick och har en nyklassicistisk fasad.

Predikstolen är placerad vid kyrkans nordöstra hörn, bredvid dörren till sakristian varifrån predikstolstrappan nås. Predikstolen hör till kyrkans ursprungliga inredning på 1690-talet. Den fick dock sin nuvarande form och placering på 1740-talet då ljudtaket och underredet tillkom. Altarringen är ett vackert arbete i rokokostil med välbevarad, konserverad originalmålning och en förgylld strålomgiven sol. Den är tillverkad på 1780-talet av snickaren Winter. Altarbordet har en enkel karaktär och är klätt med pärlspontpanel. På altaret står ett altarskåp från 1400-talets senare del. Skåpet köptes från Edebo kyrka år 1743. Mittpartiets skulpturer föreställer korsfästelsen och figurerna i sidodörrarna föreställer de tolv apostlarna samt helgonen S Katarina av Alexandria, S:ta Barbara, S:ta Gertrud och S:ta Birgitta. Vid sidan om altarskåpet hänger ett krucifix som är ett svenskt arbete från början av 1500-talet.

I långhuset hänger ett votivskepp av trä från 1760-talet men målat och riggat på 1880-talet. Två malmkronor från 1700-talet och en kristallkrona hänger från taket över mittgången. Det finns även flera ljusplåtar av mässing från 1700-talet. I sakristian finns en ljuskrona av förtent metall från 1600-talet. Under läktaren finns en monter med en modell av en båt av den typen som användes av fiskarbönderna i socknen under 1800-talet. Bredvid montern finns en tavla till minne av de 15 Örskärsbor som tragiskt omkom i en sjöolycka julen 1877 när de skulle segla hem efter julottan.