Tallgren, Aarne Michael

Aarne Michaёl (Mikko) Tallgren, född 8 februari 1885 i Ruovesi, Finland, död 13 april 1945, finländsk arkeolog.

A. M. Tallgren tjänstgjorde vid Arkeologiska kommissionen vid Nationalmuseet i Finland 1906-20, blev filosofie doktor 1914 och docent i ural-altaisk arkeologi vid Helsingfors universitet 1919, professor i arkeologi vid Dorpats universitet 1920-1923 (ersattes av den svenske arkeologen Birger Nerman, som höll tjänsten 1923-1925) och den förste innehavare av professuren i Finlands och de nordiska ländernas arkeologi vid Helsingfors universitet 1923.

Tallgren var internationellt sett i början av 1900-talet en av Nordens mer kända arkeologer, banbrytande i sin forskning om östra Ryssland och västra Sibirien. Redan åren 1908-1909 var han verksam i Ryssland, då han bland annat sistnämnda år reste längs floderna Kama och Volga, vilket 1911 resulterade i avhandlingen Die Kupfer- und Bronzezeit in Nord- und Ostrussland 1. 1915 återkom han till Ryssland och denna gång till Enisejskis guvernement där han inriktade sig nu på kulturmiljöerna på båda sidor av Uralbergen. Ännu idag anses dessa studier och arkeologiska utgrävningar såsom de bästa från denna region. Ryska revolutionen kom dock att bryta vidare möjligheter till en fördjupning i ämnet, även om han på 1930-talet återbesökte det land som då hade fått namnet Sovjetunionen, en resa som han har beskrivit i en reseskildring. A.M. Tallgren grundade 1926 tidskriften Eurasia Septentionalis Antiqua (som utkom i 12 nummer mellan 1926-38). I sin ungdom gjorde han även forskningsresor, men då till museer och bibliotek, i bland annat London och Paris. (wikipedia, 2011-02-16)