BURS KYRKA

Kyrkan i Burs är belägen mellan f.d. skolan i öster och prästgården i väster. Vid kyrkogårdsmurens norra del står en magasinsbyggnad från 1807. Den är uppförd av putsad kalksten och består av ett stort rakslutet kor med trefönstergrupp i öster, ett lägre, men bredare, långhus och ett torn med utskjutande sidogallerier i väster samt en sakristia på korets norra sida. Tornet har upptill murade gavlar med ljudgluggar åt fyra sidor, på vilka vilar en spetsig tornspira. Ingångar finns till långhuset från norr och söder, till tornet från väster och till koret från söder. Långhuset är kyrkans äldsta del, uppfört vid 1200-talets förra hälft, till detta uppfördes tornet vid 1200-talets mitt. Under 1300-talets förra hälft uppfördes det stora gotiska koret som en inledande etapp i uppförandet av en ny kyrka varvid långhuset förlängdes provisoriskt åt öster. Sakristian uppfördes sannolikt under senmedeltiden. Kyrkans ingångar har perspektiviska portaler. Alla är romanska utom korportalen, som är kyrkans största portal men ändå inte huvudingång. Den är försedd med rik figural utsmyckning i både hög och låg relief från korets byggnadstid. Invändigt täcks koret och ringkammaren av valv, medan långhuset har ett tredingstak av trä. I korfönstren finns glasmålningar. I östfönstren tre rutor från korets byggnadstid, i södra fönstret två rutor från 1600-talet. Söder om altaret står en märklig väggfast korbänk i kalksten med reliefprydda gavlar från korets byggnadstid. Altarskåpet är från 1400-talets förra hälft, i övrigt härrör den färgrika inredningen från 1700-talet. Den ståtliga predikstolen tillverkades av Johan Dunderhake 1756. På bänkdörrarna och infällda i långhustaket finns figurmålningar från 1706.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.

Kyrkans byggnadshistoria
Burs är till sin helhet uppförd under medeltiden. På 1200-talet uppfördes en romansk sten¬kyrka i etapper, först byggdes koret, möjligen med absid. Efter koret byggdes långhuset vilket tillkom under 1200-talets första hälft. Kyrkbygget avslutades med tornet i väster som byggdes i mitten på 1200-talet (taxuslistan anger att kyrkan uppfördes 1240, vilket förmodligen syftar på året då hela den romanska kyrkan stod färdig för invigning).
På 1320-talet revs det romanska koret för att ge plats åt ett nytt gotiskt kor i tidens anda, uppfört av den byggnadshytta som kallas Egypticus. Möjligen återanvändes den romanska korportalen som nordportal i långhuset. Efter detta avstannade kyrkbygget för att återupptas när sakristian byggdes under den senare delen av medeltiden.
Sedan byggnadstiden har endast smärre ändringar gjorts på kyrkans exteriör, varav den viktigaste är att nya fönsteröppningar tagits upp i långhuset under 1600- och 1700-talen. Under en period på 1700- och 1800-talen var långhustaket belagt med tegel, men sedan 1840-talet har man återgått till det ursprungliga takmaterialet, bräder.

Kyrkogården
Kyrkogården är rektangulär till formen. Den utvidgades österut 1860 och samband med detta så lade man på ett nytt jordlager, andra liknande åtgärder kan man spåra på den södra sidan, vilken genomgått en trolig utvidgning redan tidigare.

Kyrkogården är omgärdad av en kallmur, lagd i kalksten, och denna blev enligt uppgift uppförd år 1860. I sydvästra hörnet finns en enkel järngrind i modernt smide flankerad av två portstolpar. Portstolparna är lagda i kalksten, med en platta av kalksten ovanpå och krönta av stenklot. I mitten av den södra muren finns en dubbel grind av samma typ som den ovan nämnda, också den med portstolpar av kalksten med en platta ovanpå och krönta med stenklot. I sydöstra hörnet finns en enkel järngrind av samma utformning förutom att stenkloten saknas. Utplacerade på hela kyrkogården belysningsstolpar.
Intill den södra och västra muren har lind och lönn planterats och utmed den norra muren växer det några askar. Gräsmattor är det dominerade inslaget i markvegetationen.

Burs nya kyrkogård är till formen i det närmaste kvadratisk. Vid anläggningen har betydande massor jord påförts. I norra delen är en meditations- och ceremoniplats anordnats. Centrum av kyrkogården utgörs av ett svarttjärat träkors med omgivande plantering.

På alla sidor utom i söder omges kyrkogården av kallmurar lagda i kalksten. De norra och östra murarna är delvis putsade på utsidan.

I det sydöstra hörnet leder en järngrind av samma utformning som beskrivits ovan in till kyrkogården, De två kyrkogårdarna förbinds med en genomgång i den södra muren.

Planterade lövträd kantar murarnas yttersidor. På själva kyrkogården är de olika gravkvarteren avgränsade med lågväxande träd och buskar. Det finns också spridda planteringar bestående av buskar i mindre grupper. Mitt på området växer en stor lind.

Övriga byggnader på kyrkogården
Vid kyrkogårdens norra mur står en magasinsbyggnad, uppförd som sockenmagasin1807, numera tjänstgör den som materialbod. Den är uppförd av kalkstensflis, som putsats och vitkalkats och täcks av ett sadeltak klätt med tegel på tätt underlag av bräder. Ingångar i öster, väster och söder, gjusgluggar i öster och väster. Portarna utgörs av breda bräder. Invändigt delas byggnaden i två våningar förenade av en trätrappa.