FORSHAGA KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Forshaga socken ingår tillsammans med socknarna Nedre och Övre Ullerud i Forshaga kommun. Kommunen ligger cirka två mil norr om Karlstad. I Forshaga socken möts det nordsvenska inlandet, vad man kallar norrlandsterrängen, och Vänerslättlandet. Dalgångarna i landskapet går huvudsakligen i en nord-sydlig riktning, i en av dessa går såväl Klarälven som riksväg 62. Socken utgörs av delvis tätbebyggda odlingsområden längs nedre Klarälven med omgivande skogsområden. I socknen finns ett tätbebyggt samhälle; Forshaga. Klarälven delar samhället i två huvuddelar, den västra, Forshagadelen, och den östra, Skivedsdelen.

I området fanns redan under medeltiden ett antal hemman och bybildningar. Bland annat Övre gården i Skived som ägdes av Riseberga kloster. År 1347 gav Magnus Eriksson klostret rätt "att med 4 notar fiska lax i Skiwefors". Andra stora gårdar är Löved och Grossbol. Första gången Forshaga som ort nämns är i domstolsprotokoll från 1662. Det skrevs då som både "forshaget" och "forshaga". I slutet av 1600-talet var det antaget som ortens officiella namn.

Efter att varit en utpräglad jordbruksbygd med fina odlingsytor på älvsediment kring älven kom på 1800-talet industrin allt mer att dominera bygden. Som en konsekvens av den industriella utvecklingen kom tätortsbebyggelsen Forshaga att växa fram och utvecklas. Kraften som utvunnits ur Klarälven användes tidigt till sågar och kvarnar, och har genom vidareutvecklingar bidragit till den industriella utvecklingen i området. År 1870 anlades ett av Värmlands första träsliperier i Forshaga. Några år senare byggdes träsliperiet om till sulfatfabrik, vilket i sin tur senare ombyggdes till sulfitfabrik. Anläggningen omfattade även ett pappersbruk Tetra Pak, som under 1900-talets senare del var en av landets ledande kartongfabriker. En annan stor industri var AB Forshaga mekaniska verkstad. För att möjliggöra godstransporter från bruken i Fryksdalen anlades som det första i sitt slag i Sverige, bildades år 1849 "Frykstads Jernvägs Bolag". Den åtta kilometer långa järnvägen gick mellan sjön Fryken och Klarälven och förband lastageplatserna vid Frykstad och Lilled vid Klarälven i Forshaga kommun. Järnvägen fungerad bra, men då statsbanelinjen Karlstad-Arvika med bispår till Frykstad blev färdig 1872, lades denna historiska järnväg ner. År 1904 öppnades Karlstad-Munkfors järnväg. Genom denna bana fick Forshaga förbindelse med Karlstad och med Filipstad över Hagfors. I Deje fick man övergång till Bergslagsbanan.

Det nuvarande Forshaga socken tillhörde tidigare Grava socken, men befolkningstillväxten i Forshagatrakten ökade kraftigt i slutet av 1800-talet och Forshaga blev år 1907 municipalsamhälle. Ett år senare bildades Forshaga kapellförsamling med egen folkbokföring. Behovet av en egen kyrkogård växte i takt med att befolkningen ökade i Forshaga samhälle. Önskan om egen kyrka fanns också men dess placering diskuterades under flera år. Efter många och långdragna diskussioner kunde man 1918 enas om en lämplig plats på en bit mark som Forshaga sulfit AB upplät. Samtidigt som Forshaga kapellförsamling avsöndrades från moderförsamlingen i Grava gavs också tillstånd från Byggnadsstyrelsen om tillstånd för kyrkans uppförande.
År 1944 omvandlades municipalsamhället till Forshaga köping. Nedre och Övre Ullerud slogs samman till Ulleruds kommun 1952 och 1974 sammanlades denna med Forshaga till en kommun, med namnet Forshaga. Idag har Forshaga kommun ca 11 500 invånare. Efter att tidigare haft en tydlig industriell prägel med flera bruk och industrianläggningar arbetar de flesta idag inom vård och omsorg, många arbetspendlar också utanför kommungränsen. Traditionen med fiske i Klarälven lever vidare genom ett fiskegymnasium.

ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Länsstyrelsen i Värmland 1989. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / Värmlands Museums topografiska arkiv, Forshaga kyrka. / ATA Stockholm, Forshaga kyrka. / Forshaga kyrka och församling, återblick på ett gånget halvsekel, NF Bergqvist, 1987. / Grava och Forshaga, kulturhistoriska anteckningar, GM Sandin, 1930.