atlingbo kyrka

Kort beskrivning av kyrkan
Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med absid och sakristia, långhus samt ett lågt torn. Kyrkklockan är placerad i tornhuven.

Ytterväggar
Väggarna är uppmurade av kalksten. Hela kyrkobyggnaden, sakristian undantagen har skråkantade socklar krönta med en rundstav.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är åttkantig med stomme av sågat virke. Den är på sedvanligt, gotländskt vis klädd med snedkantade bräder, s.k. tornpanel av kärnfuru. Panelens kanter och skarvar är täckta av v-formade lister. Huven är utvändigt tjärad. Spiran kröns av en vindflöjel, till vilken det är ca 35 m. Nedre delen av huven är försedd med undertak av råspont och asfaltpapp med panelbrädorna spikade på ströläkt. Huven har åtta ljudgluggar, försedda med fågelnät av pälsdjursnät på träramar.
Konstruktionen består av sågade virken. Högbenen är försedda med offerreglar på mellanlägg av asfaltpapp och vattenkappor av galvaniserad plåt. De yttre remstyckena hålls samman m. h. a. vinkeljärn.
Huven har i väster en hängränna av trä, fodrad med stålplåt.
Vattendäcket i klockvåningen består av råspontspanel, klätt med asfaltpapp. Vattnet lämnar däcket via en utkastare av trä åt norr. Uppgångshålet är försett med en lucka av galvaniserad stålplåt.
Yttertaken över kor med absid, sakristia och långhus är täckta med modernt, enkupigt tegel på en tät bördning av råspont och asfaltpapp. Nocken är täckt av tegelpannor vilka är lagda upp- och ned i bruk. De yttersta pannorna på långhuset är lagda i murbruk. Absidens, korets och sakristians tegeltak är alla tätade med kalkbruk.
Tätningar mellan långhustaket och tornet är utförda med beslag av stålplåt, övriga tätningar är utförda med remsor av blyplåt diktade i insågade spår i muren. Sakristians båda takfall är försedda med hängrännor och stuprör av galvaniserad stålplåt, gaveln med tjärade vindskivor.
Takstolarna, som är tillverkade av bilat virke, är mycket kraftigt dimensionerade, dock vilar de på murarna endast på enkla remstycken. Lagningarna är utförda med sågat virke. Takstolarna över långhus och kor är av typen gotisk takstol och över sakristian svensk takstol.

Fasader
Fasaderna är slätputsade med kalkbruk och brädrivna, avfärgade med kalkfärg.

Fönster
Fönstren har enkla, blyinfattade glas, insatta direkt i stenkarmarna. Undantag är sakristians fönster och det norra absidfönstret, vilka har glas i kittade träbågar. Det förra har träkarm, det senare har bågen inputsad i stenkarmen. Korfönstrets glas bärs av gitter av rundjärn, indelade efter masverket. Även det runda fönstret i tornet och långhusfönstret har masverk av kalksten. Solbänkarna under kor- och långhusfönstren är klädda med blyplåt. Absidens tre fönster och tornets fönster har alla droppnäsor av blyplåt.
Tornet har tre ljusgluggar, en i sydfasaden och två på västfasaden med huggen kalkstensomfattning, den ena rund och den andra rakspetsig. Öppningarna är försedda med fågelnät. Sakristian har i gavelröstet en öppning försedd med enkel trälucka, utvändigt tjärad.

Portaler
Portalerna (3 st.) är huggna av kalksten. Korportalen är rundbågig med enkla veckkapitäl. Både långhus- och tornportalen är spetsbågiga. Den förra som också utgör kyrkans huvudingång är den mest dekorerade den är tresprångig, kolonnetterna i sprången motsvaras av rundstavar i arkivolten, konturerad tympanon med huggen dekor i högrelief. Tornportalen är tvåsprångig med kolonnetter i sprången, kapitälband med växtornament. Denna portal är igensatt och blockeras invändigt av orgeln.
Dessutom finns en rakspetsig öppning till inclusoriet i tornet vars hörnkedjor är frilagda från puts.
De tre portalerna på sydsidan har enkla portblad av stående bräder, långhusets har dekor i form av järnbeslag, tornportalens dörrblad är utvändigt klädd med panel. Portbladen är tjärade utvändigt.
Till sakristian leder en dörr som utvändigt är klädd med liggande panel. Träkarm.

Väggar och valv i kyrkorummet
Invändigt är väggarna i kyrkorummet putsade med kalkbruk och vitkalkade. Rummet har inga muralmålningar.
Långhuset, koret och tornrummet täcks av kryssvalv av kalkstensflis, varav långhusets båda valv är romanska med stigande hjässlinjer medan korets och tornets valv är av typen kupolartade. Absiden täcks av ett hjälmvalv i samma material.

Murverk
Murverket stöds upp med fyra dragstag av järn, två i mötet mellan kor och absid, samt två genom långhuset.

Golv, bjälklag, trappor
Korets golv är täckt med kalkstenshällar samt ett antal gravhällar. Till den upphöjda altarrunden leder fem trappsteg av vilka ett upptas av altarskrankets dynor. Sakristian, långhuset och tornet har lackade trägolv, tornets golv är upphöjt med två steg.
Till vindarna leder en murtrappa som har sin början i tornets västra mur, den leder upp till tornets första vindsvåning bestående av plattform med skyddsräcken ovan valvet. Vidare leder stegar av trä till inspektionsbryggan över kor- och långhusvindarna och en trästege till tornhuven vilken är försedd med stegar och vilplan av trä.
Sakristian har ett träbjälklag som delar in byggnaden i en sakristia (nedtill) och ett sockenmagasin (övervåningen). Till övervåningen leder en trätrappa längs med den norra yttermuren. Den norra delen av sakristian utgörs av ett pannrum med gjutet betonggolv.

Fast inredning
Korets inredning utgörs av altaret med altartavla, altarskrank och längs med norra korväggen står korbänken. I absidens norra mur ingår ett väggskåp. I långhusets sydöstra hörn står sidoaltaret på vilken predikstolen vilar. Längs med väggarna löper de båda bänkkvarteren. I långhusportalens smyg ingår en vigvattennisch.
Lös inredning i kyrkan
Den lösa inredningen i koret består av en bekännelsepall och en ambo, nummertavlan är monterad på korbänken och på norra väggen hänger ett krucifix.
I långhusets nordöstra hörn står dopfunten och ljusbäraren. Innanför portalen, på västra sidan är fattigstocken placerad.
Votivskeppet hänger i tornbågen och på dess norra vederlag är en runsten monterad, orgeln stål längs med norra väggen i ringkammaren.
Kyrkklockan hänger i klockvåningen.

Kyrkans byggnadshistoria
Atlingbo kyrka är - med undantag av sakristian - i sin helhet uppförd under medel-tiden. Kyrkans äldsta delar är koret och absiden, vilka kom till vid en byggnads¬etapp i början av 1200-talet som ersättning för en äldre, romansk stenkyrkas korparti. Grundresterna av denna äldre kyrkobyggnad från 1150-talet påträffades under golvet i kyrkan vid en restaurering 1956-57. En uppgift i Gutasagan om att Atlingbo skall ha varit den äldsta kyrkan i medeltredingen gör antagligt att även denna nu försvunna kyrka haft en företrädare, i så fall en träkyrka från 1000-talet.
Det nuvarande långhuset och tornet (med inclusoriet) byggdes i slutet av 1200-talet. Tornet fullbordades aldrig på höjden. Sakristian tillfogades åren 1800-01. Ursprungligen täcktes av allt att döma alla kyrkans yttertak med bräder.
Av utvändiga förändringar sedan byggnadstiden kan förutom nybyggnaden av sakristian med sockenmagasin i våningen över nämnas att vattentaken sänktes och belades med tegel under en period på 1800-talet med början 1830. Tornhuven nybyggdes 1878 efter modell av den gamla.
En omfattande re¬staurering utfördes 1956-57 efter förslag av länsarkitekt Olle Karth, Visby. Tornhuven reparerades och de handslagna 1800-talsteglen på taken byttes ut mot nya, maskintillverkade tegel från Heby tegelbruk. Också takspånen på sakristian byttes mot tegel. Den utvändiga putsen förnyades i stor utsträckning och hängrännor av trä sattes upp på tornet (västra sidan) och på långhusets södra takfall. Nya portblad tillverkades för portalerna. Samtidigt gjordes omfattande invändiga arbeten. Väggar och valv nyputsades, golvet lades om, bänkinredningen ändrades och målades, läktaren revs ut och ett nytt orgelpodium byggdes. Dopfunten flyttades till långhusets nordöstra del, och elbelysning samt ett vattenburet uppvärmningssystem med pannrum i sakristian installerades.
De senaste restaureringarna
1997 genomfördes en utvändig restaurering, arbetena omfattade reparation av tornhuven. Fasaderna rengjordes, putslagades och kalkades. Samtliga takfall lades om och en ny åskskyddsanläggning monterades. Stendetaljerna sågs över med undantag av portalerna, som konserverades i ett senare skede.
Inventarier
Kyrkans mest värdefulla inventarier är dopfunten från 1100-talet samt altartavlan, altarskranket och predikstolen från 1600-talet.