EDSHULTS KYRKA

Edshults kyrkogård är samtida med kyrkans uppförande som byggdes 1836-38. Sedan anläggandet har
inga utvidgningar gjorts. Med tiden har en gradvis förenkling skett genom att grusgångar ersatts med
gräsytor och vegetation i form av rygghäckar och annan växtlighet plockats bort och ersatts med gräs.
Kyrkogården utgörs av två gravkvarter som flankerar kyrkobyggnaden. Det södra kvarteret består främst
av gravar härrörande från främst 1900-talets första hälft. Det norra kvarteret domineras av nyare
gravvårdar från mitten av 1900-talet och framåt. Undantag finns i båda kvarter och de äldsta
gravvårdarna är från 1880-talet.
Händelsehistorik
Det har inte skett några större omvälvande förändringar på kyrkogården vid något tillfälle. Hanteringen
av kyrkogården utmärks av ett successivt borttagande av grusgångar, gravramar och annan växtlighet än
gräs.
Gravarna synes kontinuerligt blivit utbytta allteftersom gravrätterna löpt ut. Den dominerande perioden
är tiden från omkring 1900-talets mitt till idag.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan byggdes 1836-39 som ersättning för den sedan 40 år utdömda medeltida träkyrkan, som revs 1838. Byggmästare var Carl Robert Palmér, som ungefärligen följde de ritningar som Axel Nyström vid ÖIÄ uppgjort 1835. Nyströms första förslag från året innan till en mindre kyrka med rakt avslutade fönster och altarkors förkastades av församlingen, som önskade större mått, altartavla och rundbågsfönster. Invigningen förrättades 1839 av biskop Johan Jacob Hedrén. Kyrkan med sin ovanligt breda lanternin är oförändrad till det yttre, men radikalt förändrad interiört 1957, då kyrkorummet förkortades. Ingången till den stora kyrkogården omges av två runda, murade och spritputsade grindstolpar med koniska plåtavtäckningar.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt, numera avkortat kyrkorum med rakslutet kor och sakristia i öster. Lillkyrka på tvären bakom den nya östväggen, med kor i norr. Torn i väster. Ingångar i väster och mitt på sydsidan. Byggd i sten, spritputsad i vitt med släta omfattningar, oputsad sockel. Lanternin i trä, vit med svartmålat räcke överst. Svartmålat plåttak.

EXTERIÖR - Långhuskyrkan med sitt satta, kraftiga torn avviker på flera sätt från Nyströms ritning, som visar ett högre och slankare torn med det övre trebågepartiet lika brett som tornkroppen. Fyra fönster per långsida (mot ritningens sex). Kyrkans sydingång inramas av dubbla pilastrar som bär överliggare med lunettfönster. Västingången har endast lunettfönster. Östgaveln har två runda fönster i höjd med den låga sakristians taknock. Sakristian har utgång åt söder. Rundfönster även på västfasaden.

INTERIÖR - Det ursprungliga kyrkorummet hade proportionerna 1:2, vilket genom avkortningen 1956-57 blev 1:1,5. Korpartiet upptar drygt 1/3 av det nya rummet genom att de östra bänkkvarteren togs bort och det upphöjda korgolvet drogs fram till den forna tvärgången. Östväggen återuppbyggdes i sitt nya läge oförändrad, sådan den utformats senast 1877, så när som på att de två rundfönstren i yttermuren ej kopierades. Valv och väggar vita. Altarväggen domineras av den höga altaranordningen, pilastrar med fronton, som inramar "Kristi uppståndelse", en kopia efter Fredric Westins målning av Ludvig Frid, 1877. Den omges av de två sakristiedörrarna, krönta av höga triangelformade överstycken med snidade emblem i guld. Övriga snickerier i vitt. Altarrundel i slätpanel, målad i grå nyanser och guld, liksom predikstolen, som saknar ljudtak. Den tillkom troligen under 1800-talets senare del. Krönta nummertavlor från tiden. Korbänkar i vinkel i de östra hörnen av salen. En brudstol från gamla kyrkan uppställd i koret. Bänkinredning i två slutna kvarter. Dörrar och fronter målade i gråvitt med spegelfält marmorerade i grå nyanser med gula lister, invändigt grågröna. Vid nordväggen en vackert ornerad järnkamin från 1800-talets senare del, utan funktion. Orgelläktare med utbuktande mittparti, målad som altarrundeln, buren av slanka kolonner i gråbrunt. Läktaren är ej underbyggd. Förvaringsskåp under trapporna. Orgel med hög fasad från 1844, målad i blågrått med gulddekor. Flera äldre inventarier från den gamla kyrkan finns uppställda i lillkyrkan.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Edshults kyrkogård är samtida med kyrkans uppförande som byggdes 1836-38. Sedan anläggandet har inga utvidgningar gjorts. Med tiden har en gradvis förenkling skett genom att grusgångar ersatts med gräsytor och vegetation i form av rygghäckar och annan växtlighet plockats bort och ersatts med gräs.

Kyrkogården utgörs av två gravkvarter som flankerar kyrkobyggnaden. Det södra kvarteret består främst av gravar härrörande från främst 1900-talets första hälft. Det norra kvarteret domineras av nyare gravvårdar från mitten av 1900-talet och framåt. Undantag finns i båda kvarter och de äldsta gravvårdarna är från 1880-talet.

Edshults har lång kristen kontinuitet, en medeltida träkyrka inom Edshults säteris marker och från den
minner idag en ödekyrkogård med grunden från den gamla träkyrkan. Den nuvarande kyrkan uppfördes
under perioden 1836-39 och kyrkogården anlades samtidigt. På grinden till kyrkogården återfinns årtalet
1837 i smide.
Kyrkogården har kvar sin ursprungliga utsträckning men har med tiden förenklats genom att flera
grusgångar ersatts med gräsytor och en förenkling av vegetationen på kyrkogården har skett. Ett antal
mer monumentala gravvårdar finns bevarade men i stort har kyrkogårdens med tiden blivit tämligen
utslätad.
Kyrkogården består av två kvarter som flankerar kyrkobyggnaden. Den omgärdas av en kallmurad
naturstensmur som till delar är prydd med mossa och sedumväxter. Kyrkogården anträds från väster
genom en grind med kraftiga, putsade grindstolpar och dekorativa smidesgrindar. Gravarna är i huvudsak
förlagda i rader med östvästlig orientering med ett fåtal undantag. Det finns en variation bland
gravvårdarna vars utformning följer de ideal som var rådande vid dess tillkomst. En viss enhetlighet
råder i de senare tillkomna delarna som präglas av låga stenar utförda i varierande stensorter.
Gravraderna avskiljs på delar av kyrkogården av rygghäckar, det finns några exempel på ramgravar även
om dessa sannolikt varit mer frekvent förekomande tidigare. Familjegravar är vanliga och på vissa stenar
förekommer titlar.
Sammantaget har kyrkogården kvar sin ursprungliga utsträckning och mot väster finns de äldsta
gravvårdarna bevarade. En klar förenkling av dess utformning har skett med åren där både gångsystem
och de enskilda gravarnas arrangemang. Kyrkogården har ett antal utmärkande gravvårdar i form av
obeliskgravar vilka även hör till de äldre gravvårdarna.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en rektangulär planform som avgränsas av en naturstensmur med två öppningar,
utanför muren finns en trädkrans bitvis bevarad. Kyrkogården har en tämligen enkel uppbyggnad präglad
av gräsytor och spridda träd. På delar av kvarteren skiljs gravraderna åt av rygghäckar, det går att utläsa
av stenarnas placering att rygghäckarna varit mer frekventa tidigare men med tiden plockats bort.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas på alla sidor av en kallmurad naturstensmur. Ovanpå muren är delar av muren täckt av mossa och sedumväxter. Muren har sin ursprungliga utsträckning och utformning då inga utvidgningar gjorts sedan kyrkan anlades på platsen.

Ingångar
Det finns två ingångar till kyrkogården, en i öster och en i väster. Den västliga porten utgör kyrkogårdens huvudentré och har två kraftiga runda grindstolpar murade i tegel som putsats och avfärgats i vitt. Putsen är spritad med en profilerad avslutning mot den falsade plåtavtäckningen, de båda stolparna kröns av en vitmålad utsmyckning. Till porten sitter smidesgrindar med sirlig ornamentik och året för anläggandet insatt i dekoren. Den östra ingången har en klart enklare inramning. Den leder ut mot skogen där det på senare tid anlagts en kompost. Grinden har ett enklare smide och är monterad i två järnstolpar.

Vegetation
Utanför den kallmurade stenmuren finns en partiell trädkrans bestående främst av lönn. Murarna är
delvis täckta med mossa och sedumväxter. På kyrkogården finns några stora träd mot väster, träden är av
varierande arter såsom lönn och alm. Kring vissa gravar har funnits granhäckar som idag är ersatta med
enskilda enar. Rygghäckarna är uteslutande tillhörande cotoneasterfamiljen.

Gångsystem
Kyrkogården har ett mycket enkelt gångsystem. Från ingången i väster löper en grusad gång om
vardera sida av kyrkobyggnaden. I öster möts gångarna upp och leder ut via den östra grinden.
Ursprungligen har funnits ett mer utbrett gångsystem men dessa har med tiden gräsats igen
och idag återstår endast dessa rester.

Gravvårdstyper
Det finns en tämligen stor variation av gravvårdstyper på kyrkogården. De olika vårdarna
följer väl de stilideal som var rådande vid tillkomsttiden. Ett fortlöpande utbyte av gravarna
har skett vilket gett de olika kvarteren en tydlig kronologi. Det finns enskilda äldre gravvårdar
bevarade i båda kvarter. De mer högresta gravvårdarna såsom obeliskstenar och liknande
som finns på kyrkogården hör även till de äldre. I äldre kyrkogårdsbeskrivningar går att utläsa att
vissa av dessa har haft inramningar av granhäckar, buxbom och liknande. Från mitten av 1900-talet
och framåt så dominerar de låga och breda gravvårdstyperna även om det även här finns
stenar som skiljer ut sig. Materialet i gravvårdarna är främst granit, huggna och polerade exempel
finns representerade. Det finns några träkors som är markerar äldre gravar även om gravvården är
sentida, tidigare har gravvårdar av trä varit frekvent förekommande och i en äldre beskrivning omnämns den allmänna begravningsplatsen som var belägen i kyrkogårdens sydvästra del vara prydd av flera
skulpterade träkors. Av dessa finns inga bevarade exempel. Det finns även några barngravar som har små
och tämligen enkla vårdar. Titlar förekommer om än inte särskilt flitigt. Av de titlar som finns är
hemmansägare vanligast medan andra exempel är professor, kyrkvärd, änka, godsägare, inspektorn m.fl.
I kvarter B återfinns några titlar med militär anknytning, dessa har tjänstgjort vid Kalmar regemente.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteret är beläget på kyrkogårdens norra halva. Gravraderna är orienterade i räta linjer och vetter mot
väster och öster. I det nordvästra hörnet finns de äldsta gravvårdarna bevarade, på denna del finns även
några större träd. Kvarteret har en ganska gles karaktär där mycket gjorts för att förenkla skötseln av
ytorna. Den dominerande epoken är 1900-talets andra hälft och gravvårdarna kännetecknas av en låga
stenar även om detaljutformningen varierar. En del rygghäckar finns bevarade även om det är tydligt att
dessa tidigare varit flera. Utsorterade stenar finns upplutade mot den norra muren.

Gravvårdstyper
Den nordvästra delen utmärks av några högresta gravvårdar i form av obelisker och bautastensformade
vårdar. En gravvård omges ett staket utformat med en kraftig dekorativt utformad kätting mellan
hörnpelare. Några av de mer utmärkande gravvårdarna har haft gravramar men även dessa har tagits bort.
Den gravvårdstyp som dominerar är de låga breda utförda vanligen i huggen eller polerad granit.
Stenarna har en tämligen gles placering vilket kombinerat med att det inte finns någon busk- eller
trädvegetation på stora delar av kvarteret ger en öppet och i det närmaste öde intryck. Det förekommer
flera titlar exempelvis inspektor, hemmansägare, professor, sjuksköterska/lärarinna, godsägare.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget söder om kyrkobyggnaden och skiljer sig inte nämnvärt från kvarter A, den
dominerande epoken är 1900-talets första hälft. I väster finns en del träd och rygghäckarna är
koncentrerade till denna del av kvarteret. Det finns även exempel där enar planterats invid enskilda
gravar. Gravraderna är utlagda i räta linjer med östvästlig orientering, det finns ett par monumentalgravar
i fonden på några av gravraderna vilka ursprungligen omgetts av granhäckar. Några spår efter den
allmänna begravningsområdet som varit beläget mot väster finns inte idag. Mot öster finns inga buskar
eller dylikt utan gravvårdarna är utlagda i linjer i ett glest mönster vilket ger intrycket att denna del av
kyrkogården inte tagits i anspråk innan. Utsorterade stenar finns upplutade mot den östra muren.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna utgörs främst av låga stenar i varierande utförande. Det finns några exempel på mer
högresta gravvårdar spridda främst i de västra delarna. Det finns två gravvårdar av trä, dessa markerar två
äldre gravar men korsen är utbytta på senare tid. Några bevarade ramgravar finns i detta kvarter vidare
finns några liggande hällar. Titlar är förekommande och i detta kvarter finns flera exempel på militära
titlar men även kyrkvärdar, nämndeman, kantor, kvarnägare och hemmansägare.

Edshults har lång kristen kontinuitet, en medeltida träkyrka inom Edshults säteris marker och från den minner idag en ödekyrkogård med grunden från den gamla träkyrkan. Den nuvarande kyrkan uppfördes under perioden 1836-39 och kyrkogården anlades samtidigt. På grinden till kyrkogården återfinns årtalet 1837 i smide.

Kyrkogården har kvar sin ursprungliga utsträckning men har med tiden förenklats genom att flera grusgångar ersatts med gräsytor och en förenkling av vegetationen på kyrkogården har skett. Ett antal mer monumentala gravvårdar finns bevarade men i stort har kyrkogårdens med tiden blivit tämligen utslätad.

Kyrkogården består av två kvarter som flankerar kyrkobyggnaden. Den omgärdas av en kallmurad naturstensmur som till delar är prydd med mossa och sedumväxter. Kyrkogården anträds från väster genom en grind med kraftiga, putsade grindstolpar och dekorativa smidesgrindar. Gravarna är i huvudsak förlagda i rader med östvästlig orientering med ett fåtal undantag. Det finns en variation bland gravvårdarna vars utformning följer de ideal som var rådande vid dess tillkomst. En viss enhetlighet råder i de senare tillkomna delarna som präglas av låga stenar utförda i varierande stensorter. Gravraderna avskiljs på delar av kyrkogården av rygghäckar, det finns några exempel på ramgravar även om dessa sannolikt varit mer frekvent förekommande tidigare. Familjegravar är vanliga och på vissa stenar förekommer titlar.

Sammantaget har kyrkogården kvar sin ursprungliga utsträckning och mot väster finns de äldsta gravvårdarna bevarade. En klar förenkling av dess utformning har skett med åren där både gångsystem och de enskilda gravarnas arrangemang. Kyrkogården har ett antal utmärkande gravvårdar i form av obeliskgravar vilka även hör till de äldre gravvårdarna.