Allmän karaktär
Västra Torsås nya kyrkogård ligger på ett markerat höjdläge
alldeles intill vägen mellan Torne och Hulevik. Kyrkogården
utgörs av ett i det närmaste kvadratiskt område
vilket delas in i fyra kvarter. Kyrkan är belägen centralt
på kyrkogården. Samtliga kvarter har varit föremål för
en omläggning under 1900-talets senare hälft vid vilken
merparten av kyrkogårdens grusgravar samt häckomramningar
avlägsnats. Det stora flertalet av kyrkogårdens
gravstenar är av typen låga rektangulära. Det relativt begränsade
inslaget av smala högresta stenar kan förklaras
med att Lönashult med omgivande orter varit fattiga, varför
förgängliga trävårdar varit vanligast förekommande.
Invid kyrkogårdsmuren i kvarter A:s norra ände finner
man två s.k. frilinjer vars gravplatser reserverats för per-
soner vilka varit starkt bidragande till kyrkobygget.
Dessa gravar vårdas av församlingen för all
framtid. Avlägsnade gravvårdar placeras liggande
på ett gräsområde beläget utanför den norra kyrkogårdsmuren.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad naturstenmur
av kraftiga huggna granitblock vilka kilats i
fogarna med mindre skolsten. Kyrkogården ligger
upphöjd från omgivande mark varför själva kyrkogårdsplanen
ligger i nivå med murens ovansida. I
anslutning till västra ingången gör muren ett trapetsformat
utsprång men är i övrigt symmetriskt
utformad likt en kvadrat. Uppe på muren utmed den
östra sidan sitter ett svartmålat smidesräcke.
Ingångar
Västra Torsås kyrkogård har tre ingångar. Huvudingången ligger i väster mitt för tornet och utgörs av en
sirlig smidd dubbelgrind flankerad av två kraftiga huggna stenstolpar. Direkt innanför grindarna leder
en naturstenstrappa upp till kyrkplanen framför tornet. I förlängningen av den norra sidogången finns
en öppning i muren till vilken det leder en svagt sluttande grusramp från den lägre belägna parkeringen
utanför kyrkogårdsmuren. Då man inrett bårhus i kyrkskeppets norra porthus kallas gången allmänt för
bårhusgången. Den tredje och sista ingången ligger i förlängningen av den grusgång vilken leder upp till
kyrkans södra ingång. Upp till denna ingång leder en naturstenstrappa flankerad av två huggna grindstolpar i sten samt ett enkelt smidesräcke.
Vegetation
Alldeles nedanför muren, i norr, väster och söder
växer en tät trädkrans av lönn. Utmed den västra
sidan har trädkransen föryngrats. Utanför östra
muren tar en tät lövskog vid, huvudsakligen med
bok, varför man troligen funnit anläggandet av en
trädkrans utmed denna sida av kyrkogården överflödig.
Inne på kyrkogården är växtligheten sparsam.
Invid kyrkans norra sida finner man ett antal planterade
rhododendronbuskar och vid södra sidan några
frodiga paradisbuskar. I mötet mellan kyrkans
långhus och kor växer dessutom en måbärsbuske.
I anslutning till enstaka gravvårdar förekommer
planterade häckar av buxbom.
Gångsystem
Gångsystemet på kyrkogården är oförändrat från
de ursprungliga ritningarna. Från västra entrén upp
till tornet har man lagt ett stråk med sjöstensplattor.
Utmed muren runt om hela kyrkogården löper
en smal gång belagd med fin sand. Övriga gångar
mellan kvarteren och invid kyrkan är belagda med
singel.
Minneslund/Urnlund
Någon minneslund/urnlund finns inte anlagd på
Västra Torsås nya kyrkogård.
Gravvårdstyper
Då trakterna kring Lönashult varit en fattig bygd
har det ursprungligen varit mycket sällsynt med
vårdar av sten. Övervägande del av kyrkogårdens
gravvårdar har varit gravkullar krönta med enkla
gravkors av trä vilka med tiden skattat åt förgängligheten.
De högresta gravstenar som finns kvar på
kyrkogården idag, från tiden för kyrkogårdens anläggande
i slutet av 1800-talet, är därför praktiskt
taget samtliga av de ursprungliga stenarna.
Merparten av kyrkogårdens gravvårdar härrör
från tiden kring 1940-talet och fram till våra dagar
och utgörs huvudsakligen av låga breda vårdar i
diabas, röd och grå granit samt enstaka stenar i nyare
material såsom blåflammig labrador och rödflammig
hollandia.
De gravvårdar vilka avlägsnats från kyrkogården
har placerats liggande på en gräsbevuxen yta
alldeles utanför kyrkogårdsmurens nordöstra hörn.
Det är inte alls ovanligt att äldre gravvårdar återanvänds
inom släkten, ofta med de äldre namnen
bevarade på stenen.
Barngravarna är framförallt koncentrerade till kvarter B vilket till viss del beror på att berget går
väldigt ytligt i detta kvarter vilket försvårar grävningen av gravar med fullt gravdjup.
Byggnader
Utanför muren i kyrkogårdens sydöstra hörn ligger en ekonomibyggnad med väggar klädda med locklistpanel
målade i falurött och svarttjärade portar. Taket är täckt med dubbelkupigt lertegel.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utgör ett av kyrkogårdens äldsta kvarter beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn. Hela området
är bevuxet med gräs och omsluts på alla fyra sidor av grusade gångar. De första gravsättningarna
på kyrkogården ägde rum i kvarter A. Utmed grusgången i kvarterets västra del finner man två frilinjer
med reserverade platser för personer i de släkter vilka varit strakt bidragande till den nya kyrkans uppförande.
För vården av dessa gravar ansvarar kyrkan/församlingen och gravrätten för dessa gravar är
upplåten för all framtid.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteret är sedan omläggningen av kyrkogården, vilken troligtvis
skedde kring mitten av 1900-talet, placerade i räta ryggställda rader
orienterade i nord-sydlig riktning. Av äldre flygfoton framgår att gravstenarna
tidigare legat mer osymmetriskt samt att flertalet varit försedda med
gravkullar och enklare trävårdar.
I kvarteret finns ett stort antal smala högresta eller halvhöga diabasstenar
från decennierna strax före och efter sekelskiftet 1900 samt några gravstenar
med bevarad stenomramning, dock utan framförliggande grusfält. Bland
kvarterets låga breda diabasvårdar är det vanligt förekommande att stenarna
givits en utformning med anspelningar på antikens formspråk med pilastrar
och fronton liksom en rik dekor, vilket även är vanligt på de högresta vårdarna.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från
1800-talets slut fram till idag med en tydlig övervikt på vårdar från 1910-,
1950- samt 1970-90-talet. De yngre vårdarna utgörs till största delen av låga
breda vårdar med rak eller oregelbunden ovansida.
Titlar förekommer framförallt på de äldre stenarna medan bruket att skriva ut ortsnamn är mer
allmänt. Exempel på titlar utgör undantagsman, 1:e polisassistent, stationsföreståndare, förvaltare, f.d.
brukspatron, skomakare och donator. Ortsnamn som nämns är Horsakulla, Kråketorp, Waggeryd, Älmhult,
Ramnaberg, Lönashult, Slagestorp, Köp och Höljeholm. Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat
förekommer i ganska så stor omfattning. Exempel på utskrivna texter är O, Gud all sannings
källa, Klart som en stjärna lyser ditt minne samt Herren är min herde.
Utöver kvarterets högresta diabasvårdar samt 1940-50-talets rikt dekorerade, antikinspirerade stenar
utmärker sig bl.a. en grånad trävård med fastsatt kopparplatta över Augustin Andersson och Stina F.
Jonasdotter, Linnedal, från 1901 liksom diabasstenen med infälld marmorplatta på Peter Håkanssons familjegrav,
i frilinjen. Utmärker sig gör även den högresta, återanvända och korskrönta grå granitvården
över kyrkovärden Johan Larsson liksom C. J. Anderssons grav med bevarad stenomramning. I anslutning
till några av kvarterets vårdar har man bevarat de formklippta buxbomshäckar vilka tidigare utgjort
inramningen till ett framförliggande grusfält.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B utgörs av ett gräsbevuxet område i kyrkogårdens nordöstra hörn med ryggställda gravar orienterade
i nord-sydlig riktning. I kvarteret finns endast ett fåtal högresta vårdar då detta kvarter var det
sista som togs i bruk på kyrkogården. Delvis berodde detta på markförhållandena med ytligt berg vilket
gjorde det svårt att gräva gravar utan att spränga i berget.
Gravvårdstyper
Merparten av gravvårdarna i kvarter B är av typen låga rektangulära med rak eller oregelbundet utformad
ovansida. I kvarteret finns ett fåtal smala
högresta eller halvhöga diabasstenar från decennierna
strax före och efter sekelskiftet 1900, samt
några gravstenar med bevarad stenomramning,
dock utan framförliggande grusfält. Nyare stenar i
hallandia och labrador med friare utformning förekommer
liksom liggande hällar och någon enstaka
trävård. Bland kvarterets låga breda diabasvårdar
finns stenar vars utformning anspelar på antikens
formspråk med pilastrar och överliggande fronton
samt en rik dekor. Detta är även vanligt på de högresta
vårdarna. I kvarteret finner man ett stort antal
av kyrkogårdens barngravar vilka lokaliserats till kvarter B p.g.a. de besvärliga markförhållandena med
ytligt berg som råder i detta område.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1800-talets slut fram till idag
med en liten övervikt på vårdar från 1930-40-talet samt 1980-90-talet.
Bruket att skriva ut ortsnamn på gravstenen är relativt vanligt förekommande i kvarteret medan titlar
främst återfinns på kvarterets äldre vårdar. Exempel på ortsnamn som finns nedtecknade är Horjemo,
Tvetaryd, Holdala, Hökahult, Horsakulla, Skulatorp,
Hunna och Finnanäs. Förekommande titlar är undantagsman,
gossebarnet, kapten, f.d. rättaren, f.d. soldaten,
byggmästaren, smeden, trädgårdsmästare och
landtbrukare. Även psalmhänvisningar och kortare
bibelcitat förekommer i ganska så stor omfattning.
Exempel på utskrivna texter är Vi bär dig för alltid
i våra hjärtan, Älskad Saknad samt Du är med
oss vart vi går genom månader och år.
I kvarteret utmärker sig makarna Jonassons grav
från 1930-talet med bevarad gravkulle bevuxen med
vintergröna samt omgärdad av en låg buxbomshäck.
Vidare finner man kapten A. Qvistgaards familjegrav
samt P. A. Frisells familjegrav med bevarade stenomramningar
men borttaget grusfält.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och utgör ungefär en fjärdedel av kyrkogårdens
totala yta. Kvarteret var tillsammans med kvarter A det första som togs i bruk och det är även i kvarter
C som man finner kyrkogårdens äldsta gravvård över gästgivaren B. Andersson som verkade idogt för
att kyrkan skulle lokaliseras till Lönashult istället för på den gamla kyrkans plats i Torsås by. Förutom
ett fåtal bevarade grusgravar är hela området bevuxet med gräs med stenar placerade i räta nord-sydliga
linjer.
Gravvårdstyper
I kvarteret kvarstår ett mindre antal äldre stenvårdar
vilka härrör från tiden för kyrkogårdens anläggande.
Av ett äldre fotografi taget 1905 framgår att
resterande gravar vid denna tid pryddes av gravkullar
markerade med enkla träkors. Dessa har under
årens lopp skattat åt förgängligheten och idag återstår
endast stenvårdarna från denna tid. Det stora
flertalet av kvarterets gravstenar härrör sig därför
från tiden efter kyrkogårdens omläggning år 1937
vilken skedde i samband med att man lät upprätta
en gravbok över kyrkogården.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor och spänner från 1800-talets senare hälft fram
till idag med en klar övervikt på vårdar från 1940-70-talet.
Övervägande delen av kvarterets vårdar är av typen låga breda stenar utförda i grå eller röd granit
samt diabas. I kvarteret finns även inslag av naturstenar, sluttande hällar, familjegravar samt ett tiotal
smala högresta stenar. Av utseendet på ett flertal av kvarterets familjegravar framgår att dessa tidigare
varit försedda med stenomramning samt framförliggande grusfält. Under årens lopp har dessa avlägsnats
och den framförliggande ytan såtts igen med gräs.
Titlar förekommer framförallt på de äldre stenarna medan ortsnamn förekommer mera allmänt. Exempel
på titlar i kvarteret utgör disponent, hemmansägare, jur. kand, konsthistoriker, lokförare, häradsdomare
nämndeman, köpman samt kyrkoväktare. Ortsnamn som nämns är Sjögård, Helmeshult,
Lönashult, Hulevik, Hynnenäs, Horgemo, Lien och Kurrebo. Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat
förekommer i ganska så stor omfattning. Exempel på utskrivna texter är Du var nöjd med livets
lott i frid du levat vila gott, Jag är uppståndelsen och livet den som tror på mig han skall leva om han
än dör, Herren är min herde samt In i natten genom döden Bakom skimrar morgonglöden.
Utöver kvarterets högresta diabasvårdar samt 1940-50-talets rikt dekorerade, antikinspirerade stenar
utmärker sig bl.a. en högrest marmorvård dekorerad med krans och två händer vilka möts i ett handslag.
Denna sten är rest över gästgifvaren B. Andersson. Bredvid denna står en högrest diabasobelisk, över
brodern och landtbrukaren Magnus Andersson 1820-90. Utmärker sig gör även den kraftigt stenomramade
grusgraven med hugget granitkors över disponenten R.V.O. Wilhelm Johansson 1852-1920 vilken
tillsammans med två andra gravar utgör de enda kvarvarande grusgravarna i detta kvarter.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och utgörs av ett gräsbevuxet område på alla sidor omringat
av grusade gångar. Gravvårdarna är placerade i räta nord-sydliga rader med mellanliggande rygghäckar
av måbär. Området var det näst sista av kyrkogårdens kvarter att tas i bruk. I kvarteret finns ett
stort antal familjegravar med bevarad stenomramning vilken sänkts ned i nivå med omkringliggande
gräsyta och innanförliggande grusfält ersatts med gräs.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravstenar är mycket varierad med allt från ett 20-tal högresta samt ett lika
stort antal halvhöga diabasvårdar till låga, långa familjevårdar med bevarad stenomramning samt ett
flertal liggande hällar i såväl marmor, diabas och granit. Nyare vårdar i blåflammig labrador påträffas
också. Det stora flertalet av stenarna är av typen låga breda med rak eller oregelbunden ovansida. Ett
framträdande karaktärsdrag utgör det ovanligt stora antalet låga breda vårdar av diabas från tiden kring
1920-30-talet.
Åldersmässigt fördelar sig vårdarna från tiden strax före sekelskiftet 1900 fram till idag med en
tydlig övervikt på vårdar från 1920-30-talet samt
1960-90-talet.
Titlar, ortsnamn och psalmhänvisningar förekommer
i mer begränsad omfattning än i kyrkogårdens
övriga kvarter. Exempel på titlar som nämns
på kvarterets stenar är handlanden, kyrkovärden,
hemmansägare, soldat, trävaruhandlande samt
smedmästare. Bland de ortsnamn som förekommer
kan nämnas Linnekärr, Amanstorp, Stockhyltan,
Olofshylte, Ebbön, Horjemo och Tärningetorp.
Även psalmhänvisningar och kortare bibelcitat förekommer
såsom Jag vet att min förlossare lefver.
I kvarteret utmärker sig den magnifika diabasvården
med bevarad kraftig stenomramning för-
sedd med hörnstolpar över Gustaf Petersson 1854-1929 samt två enkla
trävårdar från 1920-talet. Särskilt intressant är det traditionellt utformade
korset över Emil Nilsson 1903-1925, Elmsbäck.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
