LÖTS KYRKA

Kyrkogårdens historik
En kyrkogård bör ha funnits när kyrkan byggdes i början av 1100-talet. Det finns dock
uppgifter som tyder på att kyrkogården är ännu äldre. Enligt Ragnhild Boström ska platsen
ursprungligen ha utlagts med den korta alnen som är 47 cm. Det är en måttenhet som
användes i de öländska fornborgarna. Därför tror man att kyrkogården stakades ut redan på
1000-talet. Det skulle möjligen kunna indikera att stenkyrkan har föregåtts av en träkyrka.
Några rester av en sådan kyrka har dock inte hittats.

Hur den medeltida kyrkogården såg ut vet vi idag inte, men troligen var den omgärdad av en
mur. År 1748 fanns tre ingångar på kyrkogården i väster, öster och söder. Vid dessa byggde
man detta år stigluckor av trä. På N I Löfgrens bild från 1823 är muren lika hög som
stigluckornas tak. Det innebär att den varit lika hög som den mur som ursprungligen fanns
runt kyrkogården i Alböke av vilken en mindre del finns bevarad. Vid ingången i söder och i
den nordöstra muren finns också klivstättor. När klockorna togs ner ur tornet är inte känt men
det bör ha gjorts redan under medeltiden. En klockstapel omnämns i slutet av 1500-talet. En
ny klockstapel byggdes 1658 av finländare som var förlagda till Borgholms slott.
Klockstapeln revs 1796 och därefter byggdes tornets lanternin anpassad för klockorna.
Klockstapelns placering verkar växla. Enligt traditionen ska den ha stått i kyrkogårdens
nordvästra hörn men en karta från 1770-talet återger den söder om kyrkan.

År 1821 beslutade sockenstämman att träd skulle planteras på kyrkogården. Varje gård skulle
bidra med ett träd. Tre år senare beslöt man att ersätt de träd som dött med nya. Från 1821 är
också en av kyrkogårdens märkligaste gravvårdar den s.k. Tjurlösa-graven. Här begravdes
riksdagsmannen Olof Larsson i Tjurlösa och hans maka Kerstin Andersdotter. Gravvården är i
form av en plåtklädd tumba med svängt tak och krönt av ett kopparklätt kors på klot. Omkring
tumban är ett målat trästaket. Denna form av gravvårdar ska ha förekommit från 1600-talet till
början av 1800-talet. Idag finns dock bara Tjulösa-graven kvar i Kalmar län. Troligen var den
idag försvunna s k Ekströmska-graven av samma typ. Öster om kyrkan ligger bengraven. Här
jordades de ben som påträffades när man grävde för nya gravar. Bengraven är ett upphöjt
område med en låg stödmur av kalkstensflis. Flera av stenarna i murens översta skikt är delar
av gamla gravhällar. När den började användas är inte känt.

Kyrkogårdarna fungerade under århundradena till och med 1800-talet som ängsmark.
Vanligen ingick rätten till kyrkogårdens gräs som en del av klockarens lön. Kanske är det med
bakgrund av det som man ska se ett beslut från 1840 som förbjuder sockenborna att skära torv
på kyrkogården.

Bygget av den nya kyrkan påverkade naturligtvis även kyrkogården. Den nya kyrkan blev ju
större än den gamla vilket gjorde att en del av kyrkogårdsmarken togs i anspråk. Man använde
sig också av gamla gravhällar till golvet i den nya kyrkan. Idag är också kyrkogårdens gångar
belagda med gravhällar men om det gjordes vid samma tidpunkt är inte känt. Flera av dessa
gravhällar saknar text. De är istället försedda med bomärken. Bland gravvårdarna som
användes är de äldsta från 1600-talet. Det verkar som att församlingen efter bygget av den nya
kyrkan väntat en tid med att ställa i ordning sin kyrkogård. En utvidgning av kyrkogården
gjordes dock 1869-1870 i nordost. Detta var en korrigering så att kyrkogården skulle omsluta
hela kyrkan. Tio år senare lades kyrkogårdsmuren om och i samband med det reparerades
stigluckorna. Man bytte deras spåntak mot plåttak och målade portarna av ek. Kyrkogårdens
gravplatser har under lång tid varit indelade efter byarna. De byar som låg söder ut i socknen
fick sina gravplatser på den delen av kyrkogården. En annan stark tradition i socknen har varit
att använda den ingång till kyrkogården som hembyn ligger i.

I Kalmar läns museums samlingar finns fyra fotografier som visar gravvårdar eller delar av
Löts kyrkogård. Tyvärr saknar bilderna datering men samtliga bör vara ifrån slutet av 1800-
talet eller början av 1900-talet. Två bilder visar kyrkan och delar av kyrkogården. Den ena
bilden är tagen rakt söder om kyrkan utanför kyrkogården. Den visar den södra ingångens
stiglucka och klivstätta. Innanför kyrkogårdsmuren, på var sida om stigluckan, står en gran.
Flera träd ses på kyrkogården. Ett av dem är en stor poppel nästan rakt söder om tornet. Ett
lummigt intryck av platsen ger också en bild tagen norr om kyrkan. Här syns ett antal höga
gravvårdar glest spridda i gräsmattan. Vid samtliga finns en eller flera gravkullar överväxta
med murgröna. I ett par fall är gravplatsen omgärdad av en låg häck. De två andra bilderna är
närbilder av Tjurlösa-graven och den s.k. Ekströmska-graven. Tjurlösa-gravens staket har på
bilden vita toppar. Idag är hela staketet svartmålat. I den östra delen av gravplatsen stod en
ask i vilken rankor av murgröna klättrade. Öster om Tjurlösa-graven kan man på fotografiet se
en gravplats omgärdad av ett påkostat gjutjärnsstaket. Man kan också urskilja flera gravkullar
överväxta med murgröna. Det finns även ett fotografi på den s.k.Ekströmska-graven. Denna
gravplats är idag borta. När den togs bort är inte känt. Den låg vid tornets södra sida och
bestod av en hög träram på vilken ett trästaket stod. Gravplatsen saknade datering men ansågs
vara från tidigt 1800-tal.

När kyrkan revs var det inte bara gravvårdar som återanvändes. En medeltida dopfunt vändes
upp och ner och blev fundament till en solvisare. Solvisaren ålder är inte känd men till flera
andra kyrkogårdar införskaffades de under 1700-talet. Solvisaren fanns på plats 1829 då
kyrkans forntida minnesmärken inventerades. Ännu 1921 stod solvisaren kvar på sitt
dopfuntsfundament på kyrkogården. År 1923 ersattes den medeltida dopfuntens fundament av
en nytillverkad sockel.

Att de gamla traditionerna när det gäller indelningen av kyrkogårdens gravplatser efter
bysamfälligheter var starka framgår av den inventering av kyrkogårdar i Växjö stift som Ivar
Hylander gjorde 1949. Inventeringen gjordes i form av en frågelista som skickades till
församlingarna. Svaren ger dels en intressant tidsbild och dels en del historiska uppgifter om
kyrkogården och gravskicket i socknen. I svaren från Löts kyrka får vi veta att det inte finns
några gravplatser inne i kyrkan. När den nya kyrkan uppfördes 1842 hade detta gravskick
blivit omodernt. Kvar inne i kyrkan finns dock ett antal äldre gravvårdar från den gamla
kyrkan. Den äldsta är från 1664 och den yngsta från 1827. I en nisch i kyrkogårdsmuren står
prosten Passenius gravvård från 1744 och en medeltida gravvård av kistlocktyp uppställda.
Enligt svaren ska kyrkogårdsmuren ha byggts 1868 som nödhjälpsarbete under den svåra
hungersnöd som vid den tiden drabbade hela Sverige. Någon utvidgning av kyrkogården ska
inte ha skett. Möjligen menar man att någon utvidgning inte har gjorts efter 1868. En del av
gravplatserna är omgärdade av låga buxbomshäckar. Något linjegravsområde har inte funnits.
Gravvårdarna ska godkännas av kyrkogårdsnämnden men vilka regler som gäller sägs inte.

År 1960 publicerade Kalmar läns tidning en artikel om Löt. Artikeln finns bl.a. i Antikvarisk
topografiska arkivets samlingar. Om kyrkogården sägs att: Kyrkogården synes skenbart
planlöst ordnad men så är inte fallet. Gravarna är nämligen placerade åt samma håll som
gårdarna i socknen och kyrkogården blir på så sätt en avbildning i miniatyr av Löts socken.
Här vet sålunda en gårdsägare i församlingen att just på denna bestämda plats där
gårdsnamnet står har hans förfäder begravts i mera än 700 år.

År 1968 upprättade civilingenjör Malte Lindén ett förslag till utvidgning av kyrkogården.
Utvidgningen skulle göras i norr och bindas samman med den gamla kyrkogården av en
trappa. Marken, 0,1610 hektar, ägdes sedan 1961 av församlingen efter köp av prästbostället
för 320 kronor. I en handling från 1963 påtalas att det i den gamla norra muren fanns en
blindportal som kunde ha ett kulturhistoriskt värde och därför borde dokumenteras. Portalen
är från 1930-talet och här stod två äldre gravvårdar uppställda tillsammans med ett romanskt
fönster. Enligt Lindén skulle hela muren flyttas så att den omgärdade det nya området.
Flyttningen kunde ske men under överseende av landsantikvarien. Förslaget godkändes 1973
men arbetet påbörjades aldrig. Blindportalen med de uppställda gravvårdarna och
fönsterbågen finns därför kvar på sin ursprungliga plats.

Under senare år har ett fåtal förändringar gjorts. I det nordvästra hörnet av kyrkogårdsmuren
gjordes 1986 en mindre ingång. Tjurlösa-graven var 1996 i behov av underhåll. Många av de
återgärder som man kom framtill skulle utföras gjordes av församlingen själva men tumbans
underdel skulle granskas av sakkunniga. Samma år planterades lindar i trädkransen där det
saknades träd. Äldre träd beskars och några yngre granar intill kyrkogårdsmuren togs bort.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Löt och Egby, Uppsala 1975
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Erixon Sigurd, Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göterborg 1942
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Raine Johansson

Löts kyrka och kyrkogård ligger i korsningen mellan landsvägen på Ölands östra sida och
vägen mot Alböke.

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Löts kyrkogård är en i det närmaste rektangulär yta. Området är indelat i fyra gravkvarter med
kvarteren A och D söder och kyrkan och B och C norr om. Ett fåtal gravplatser finns också
öster och väster om kyrkobyggnaden. Gravvårdarna är placerade i rader vända mot öster eller
väster. Häckar och träd saknas i gravkvarteren vilket gör att man har en god överblick över
området.

Omgärdning
Kyrkogården är i samtliga väderstreck omgiven av en kallmurad kalkstensmur. Bitvis är
muren överväxt med murgröna. På murens utsida i nordöstra hörnet finns ett hästbindsle av
kalksten bevarat.

Ingångar
I väster, söder och öster: Ingångar markerade av stigluckor i trä målade i rött och grått. De
svängda taken är klädda med gråmålad plåt. Väster om stigluckan i söder finns en klivstätta
av kalksten.
I nordväst: Öppning i muren utan grind till komposter.
I nordost: Klivstätta av cementblock.

Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården har en splittrad trädkrans. Flest träd står i öster. De är almar och
lönnar. I övrigt finns enstaka lönnar, almar och granar.
Övrigt: Vid kyrkogårdens ingångar i söder och öster växer granar. Utmed ett stycke av
kyrkogårdsmuren i öster växer syrener. Ett fåtal gravplatser är omgärdade av buxbomshäckar.
Det finns också planteringar med sommarblommor och rosor.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Kyrkogården har tre gångar som går från ingångarna i väster, söder och öster fram till kyrkan.
Från ingången i väster går också en mindre gång fram till kyrkans ingång i väster. Samtliga
gångar är belagda med gamla gravhällar.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på Löt kyrkogård är de kalkstenshällar som finns bevarade. De dateras
främst till 1600- och 1700-talet. Flera av dessa ligger idag i kyrkogårdens gångar och inne i
kyrkan. Rester av hällar finns i bengraven och som platta för solvisaren. Några ligger också
kvar på kyrkogården. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de
stående. Från 1800-talet finns också några kalkstenskors. I slutet av 1800-talet blev de höga
svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande.
Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av
dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt
inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna
förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blev allt vanligare
under början av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos
gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar,
kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna
symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man
införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en
gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier kan man se flera gravkullar över hela
kyrkogården. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos
gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt
de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga
gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och
mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga
som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och
uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring
gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-
talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus.
På Löts kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket.
Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också
vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Löts kyrkogård finns flera gravvårdar
med titlar. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny
form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke t.ex.
en fotboll, en lastbil eller en notslinga. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet
varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Löts kyrkogård finns det
angivet på majoriteten av vårdarna.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Gångarna som leder från de tre stigluckorna fram till Löts kyrka är belagda med gravstenar. Kyrkan består av ett rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingångar i väster och mitt på sydfasaden. Tornet och delar av västgaveln är medeltida. Lanterninen tillkom 1797, och kyrkan omvandlades till den nuvarande salkyrkan 1842. Byggnadskropparna har skilda tegeltäckta sadeltak; valmat över sakristian. Tornet kröns av en kopparplåtstäckt lanternin. I det välbevarade, medeltida tornet finns åtskilliga anordningar - som högt belägen ingång och en cell - som har samband med dess funktion som försvarstorn. Kyrkorummet, belyst av stora rundbågiga fönster, täcks av ett trätunnvalv. Interiör och inredning utgör en helgjuten, och ungefär samtidigt tillkommen, välbevarad nyklassicistisk ensemble.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Intill det medeltida tornet med överbyggnad från 1797 uppfördes 1842 en salkyrka och sakristia av Peter Isberg efter ritningar upprättade av Nils Isak Löfgren, omarbetade av Theodor Edberg på ÖIÄ. Lanterninen uppfördes 1797 av Henrik Wermelin efter ritning av Thure G Wennberg, ÖIÄ. Kyrkan invigdes 1843 av biskop Anders Carlsson af Kullberg.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom tornportal i väster samt mittportal på sydsidan. Ursprunglig ingång till sakristian från öster. På tornets södra sida två, högt sittande ingångar, en nedre från 1797 och en äldre ursprunglig. Murar av kalksten, slammade och vitkalkade. Taklister av huggen kalksten, på tornet vitmålad trälist. Oputsad sockel på själva kyrkobyggnaden. Yttertaken täckta med enkupigt rött tegel, på lanternintaket kopparplåt.

EXTERIÖR - Exteriören följer 1839 års ritning, som skiljer sig från 1838 års ritning främst beträffande sydportalens omfattning med huggna grå kalkstenpilastrar med röda baser. Samma omfattning återfinns kring västportalen. Fram till 1842 var lanterninen gulmålad och av Anders G Wadsten dekorerad med girlanger. Exteriören är oförändrad sedan byggnadstiden. På tornet har äldre gluggar, fönster och en dörr åter framtagits.

INTERIÖR - Sedan 1858, då altaruppställningen och predikstolen tillkom, är interiören oförändrad. Under kyrkans första tid användes en av snickaren Per (Petter) Jonsson i Valsnäs reducerad och omarbetad altarprydnad, tillverkad 1779 av Anders G Wadsten. Denna altartavla, visande Korsfästelsen, återfinns nu på södra korväggen. Den nuvarande altartavlan, "Kristi uppståndelse", en kopia efter F Westins målning i Kungsholms kyrka, är målad av Sven Gustaf Lindblom 1858. Omramningen är liksom predikstolen utförd av byggmästaren Olof Jacobsson i Mortorp efter ritningar av Albert Törnqvist från 1857. Altaret är tillverkat på 1770-talet av snickaren Nils Linhardt Lindman. Före 1858 användes en predikstol, tillverkad 1771 och övertagen från den äldre kyrkan. Den slutna bänkinredningen är ursprunglig, men ombyggd 1931. Även läktaren är ursprunglig. Orgelfasaden tillhör 1882 års orgel. Ursprungligen var takvalvet målat i en blå färgton, väggarna var vita och taklisten marmorerad i en gråockra ton med lätta umbrabruna inslag samt övrig inredning målad främst i en grå färgskala.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993