NÄSBY KYRKA

Näsby kyrka är en av flera tidigmedeltida stenkyrkor som uppfördes i och kring Njudungs
folkland under 1100-talets senare hälft. Flertalet av dessa stenkyrkor omfattar ett i ett
sammanhang uppfört långhus, kor och absid. Den befintliga dopfunten har daterats till 1200-
talet. För övrigt omfattar kyrkans lösa inventarier en rad medeltida träskulpturer samt framför
allt ett triumfkrucifix från 1200-talet.
En av kyrkans i dag mer betydelsefulla inventarier är predikstolen som tillverkades 1690
av bildhuggaren Johan Kuhla. Denna skänktes av familjen Silferhielm på Flishult. Det
ursprungliga ljudtaket är inte uppsatt, men bevarat i tornkammaren. Från barocktiden härrör
också fyra snidade begravningsvapen avseende ätterna Silfverhielm (ca 1737), Patkull (ca 1687)
och Silfversparre (ca 1644 resp 1600-tal).
I likhet med många tidigmedeltida kyrkor saknade Näsby kyrka länge torn och den hade
i stället klockstapel. En klockstapel uppfördes 1706 av byggmästaren Lars Höflin från Eksjö.
Denna klockstapel stod kvar till 1807 då den blev överflödig genom att det nya tornet
uppfördes.
Den mest genomgripande förändringen av kyrkobyggnaden genomfördes 1726-27 när en
tillbyggnad mot norr uppfördes. Samtidigt ändrades kyrkorummets inredning så att det
orienterades i nord-sydlig riktning. Som en följd av dessa förändringar anskaffades den nya
altaruppsatsen, vilken placerades på sydväggen. Många småländska kyrkor har genomgått en
liknande förändring, men Näsby kyrka är ett särskilt tidigt exempel på detta. Lite ovanligt är
också att den medeltida stenkyrkan kompletterades med en tillbyggnad av trä inte sten.
Ett tiotal år efter att kyrkan byggts till installerades en ny orgel som tillverkats av
organisten Lars Sohlberg i Norra Sandsjö. Denna orgel ersattes år 1893 av en ny tillverkad av
orgelbyggaren Erik Nordström i Eksjö. Denna orgel tillhör Nordströms allra sista arbeten.
Orgeln restaurerades 1967 av orgelbyggaren Richard Jacoby, Farsta. Vissa ornament från den
äldsta orgeln finns bevarade på skranket mellan koret och sakristian.
En av kyrkorummets mest anslående delar är taket och dess målningar. Dessa skapades
av konstnären Johan Christian Zschotzscher och de är uppdelade i tre delar med Jesu liv på de
plana partierna och valvet illustrerar bönepunkterna i Fader Vår. När kyrkan skulle restaureras
år 1892 föreslogs att takbrädorna skulle bytas ut för att täta taket. Eftersom man lyckades täta
taket uppifrån kom taket med målningarna att bevaras och dessutom inte övermålas. Även
läktarbarriärens målningar med apostlarna är utförda av Zschotzscher samma år.
Som nämnts uppfördes ett nytt torn av trä år 1807. På platsen hade tidigare det
Falkenbergska gravkoret stått, men detta revs i samband med tornuppförandet.
En ingående inventering utfördes år 1828 och av denna framgår att innerväggarna var
strukna med vit kalkfärg, bänkarna och pelarna mörkt marmorerade och dörrarna mörkbruna.
Inventeringen omnämner både den i dag befintliga orgelläktaren och ytterligare en pärlfärgad, d
v s beigevit, läktare. Det är därför troligt att en i dag riven läktare funnits i det medeltida koret.
En radikal ombyggnad och restaurering genomfördes 1892. Denna innebar att exteriören
försågs med figursågade konsoler vid takfoten och att kyrkbänkarna byttes ut mot en ny öppen
med kontursågade gavlar. Möjligen var det även då som det befintliga vapenhuset tillkom.
Mot slutet av 1920-talet aktualiserades en restaurering av kyrkan och år 1927 företogs en
mindre invändig restaurering då bl a takmålningarna rengjordes och innerväggarna avfärgades
på nytt eftersom interiören var påtagligt nedsotad av kaminuppvärmningen. Man anlitade inom
kort antikvarien Sven Brandel vid Riksantikvarieämbetet, vilken uppgjorde ett översiktligt och
mer genomgripande program. P g a Brandels bortgång fullföljdes inte detta.
Tio år senare var det emellertid dags, men nu fokuserade man i hög grad på vapenhuset.
Eftersom det var trångt och svårt att bära in och ut kistor genom de alltför smala dörrarna
uppdrog man åt den kände kyrkorestaureringsarkitekten Erik Lundberg att utforma nya dörrar.
Lundberg skapade då breda enkeldörrar av ek med geometriskt profilmönster. Även
kyrkorummets interiör sågs över med konservering och ommålning i ny färgsättning.
Innerväggarna erhöll då en ljus gråvit kulör. Dessa arbeten i kyrkorummet leddes av
konservatorn Sven Wahlgren från Kalmar. Vad gäller kyrkans takbeläggning utgjordes den av
falsplåt åtminstone fram till denna restaurering.
Under 1940-talet blev kyrkan föremål för en rad smärre förändringar. Bl a installerades
ett nytt centralvärmesystem med ett nytt pannrum och vapenhusets innerväggar kläddes med
masonit. Under resten av 1900-talet genomfördes successivt löpande underhåll av exteriör och
interiör, vilket inbegrep konserveringsåtgärder. Någon gång, troligen vid 1900-talets mitt
ändrades lanterninens exteriör från att ha varit reveterad till den nu befintliga locklistpanelen.
Omkring år 2000 fanns en rad skador i den utvändiga putsen samtidigt som praktiska
anordningar såsom toalett saknades. Vad gäller exteriören företogs en putslagning och
avfärgning. De praktiska lösningarna i kyrkan diskuterades och bl a föreslogs inrättande av en
läktarunderbyggnad. Resultatet blev emellertid att vapenhuset omdisponerades med en ny trappa
samt en toalett i vapenhusets nordöstra hörn. Kort därefter försågs kyrkan med fasadbelysning.