MÖRKÖ KYRKA

Mörkö kyrka ligger i anslutning till en bred dalgång som sträcker sig i nordsydlig riktning. Strax öster om kyrkan, längs med kyrkogårdsmuren, löper en mindre väg i nordsydlig riktning, genom en smal sänka i den tvärgående bergsryggen. I söder längs med kyrkogårdsmuren och parkeringsplatsen löper en annan väg som leder till gårdsbebyggelsen i väster.
Kyrkobyggnaden har ett ovanligt lågt och infällt läge på en södersluttning, mellan två branta skogsbevuxna bergsryggar och med sluttande mark i söder och norr. Kyrkans klockstaplar, som är av senare datum, placerades däremot högt på en bergshäll i väster och har på så sätt även fungerat som sjömärke. Mörkö kyrkas märkliga placering förklaras med att den avsiktligt gömdes för de möjliga fienderna som kom seglande på den stora farleden, in mot Södertälje och Mälaren.

Kyrkogården inhägnas huvudsakligen av en kallmurad mur men avslutas i söder med gärdesgård; östra sidan följer vägens sträckning. På grund av läget i en smal springa mellan två bergsklippor har utvidgningen av kyrkogården huvudsakligen skett nedanför kyrkan mot norr. Kyrkogårdens äldsta del ligger i en svag sluttning på södra sidan. På andra sidan vägen, sydost om kyrkan, ligger ett bårhus till största del nedgrävt i berget.
Ingångar inramade av vitputsade grindpelare med plåttäckning finns i söder och i öster; grindarna är av smide. I västra muren finns en stentrappa, vilken ansluter till en stig som leder till klockstapeln.
Kyrkogården är sluttande såväl mot norr som mot söder. En krans av lövträd är planterade längs med kyrkogårdsmuren, på insidan. I övrigt är gravkvarteren gräsbevuxna och indelade genom grusgångar. Gravstenarna är uppställda i rader med framsidan vänd mot öster. I anslutning till klockstapeln invigdes 1999 en minneslund.
Nuvarande klockstapel från 1747 är belägen högt på berghällen, väster om kyrkan.

ATA, handlingar. Bohrn, Erik; 1945. Mörkö kyrka. Gelotte, G. 2003. Kyrkogården i Mörkö. Liepe, Anita; 2004. Mörkö kyrka. Schnell, Ivar; 1975. Mörkö kyrka. Schnell, Ivar; 1965. Mörkö kyrka. Södermanland Landskapets kyrkor, 2003.

FÖRSAMLING 1995 - MÖRKÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 936, år 1900: 1357, år 1995: 479

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en höjd som går in som en kil i den odlade marken, en bred sprickdal i det kuperade skärgårdslandskapet. Mörkö kyrka ingår i Mörkö-Oaxens riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har korsformad plan med rundat korparti i öster, sakristia i vinkeln mellan den norra korsarmen och korpartiet samt ett runt gravkor vid den södra korsarmsgaveln. I den västra korsarmen ingår långhuset av en romansk stenkyrka. Denna har troligen genom en ombyggnad under medeltiden, ovisst när, erhållit salformad plan. Sannolikt fanns under medeltiden också en sakristia i norr och ett vapenhus i söder. Tegelvalv i interiören. 1660 lät ägarinnan till Hörningsholm, Ebba Grip, uppföra en korsarm i sydost, med underliggande gravvalv. Samtidigt stöttades troligen den östra muren med två strävpelare. Mellan 1787 och 1788 förvandlades kyrkan under ledning av Anders Sundström d.ä. till en korskyrka genom att man enligt uppgift byggde ut den gamla sakristian till en korsarm i norr. Kyrkan östligaste del fick en halvcirkelformad avslutning och ett gravvalv för ätten Bonde på Hörningsholm. En ny sakristia förlades strax öster om korsarmen. Vapenhuset revs och en ny ingång i väster ersatte den gamla ingången. En takryttare fanns fram till 1764. Ännu ett gravkor för familjen Bonde byggdes 1841 mot den södra korsarmens sydsida.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är vitpustad med svart plåttak. Ingång i väster. Ett vitrappat trätunnvalv ersatte 1787 de gamla tegelvalven. Altartavlan är målad 1790 medan predikstolen skänktes till kyrkan 1663. Orgelfasaden är från 1789. I den södra korsarmen står ett gravmonument, en tumba i kalksten, utfört för Mauritz Sture död 1592 och Anna Horn av Åminne, död 1617. Kyrkan har en medeltida dopfunt i gotländsk marmor.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.