GAGNEFS KYRKA

Anläggningen består av en stor kyrkogård anlagd i flera etapper och delar med en kyrka, två bårhus samt ett par ekonomibyggnader.

Till Gagnefs kyrka hör en omfattande kyrkogård som tillkommit i många etapper. Den visar stor variation i sin fysiska karaktär och speglar förändringarna i gravskicket. Den äldsta kyrkogården bestod av ett smalt område närmast kyrkobyggnaden; vilket avgränsades av en stenmur som delvis är bevarad i söder, öster och väster. Murarna var 1628 täckta med spåntak.

Kyrkogården har under följande århundraden utvidgats sex gånger. En tidig utvidgning genomfördes 1870 norr och öster om kyrkan. Området som inkluderar den äldsta delen kring kyrkan kallas numera för östra begravningsplatsen. Det är indelat i fem gravkvarter med kringliggande samt indelande gångar. På 1930-talet utvidgades kyrkogården vidare mot väs-ter, i förlängningen av den befintliga begravningsplatsens västra sida. Området, numera kallat mellersta begravningsplatsen, projekterades med fyra gravkvarter, kringliggande och delande gångar samt en planterad allé i nordsydlig riktning. Allén anslöt till en fontän i södra ändan. Samtidigt anlades väster om tornet ett inhägnat och fristående gravkvarter avsett för barngravar, vilket förenades genom en inhägnad allé med fontänlunden i södra delen av mellersta begravningsplatsen. En större utvidgning skedde 1946 och västra begravningsplatsen anlades i väster, i förlängning av den befintliga kyrkogården. Den nya begravningsplatsen låg dock lägre i terrängen och utsträckte sig längre ner mot söder, den delades i regelbundna gravkvarter delade av lång- och tvärgående gångar. 1953 anlades östra urngravplatsen inom gamla begravningsplatsen. Den senaste större utbyggnadsetappen genomfördes 1986, sydväst om kyrkan, och består av terrasser delade genom slingrande gångar och avgränsade av kringliggande ängsmark. Inom detta område anlades 1989 västra urngravplatsen och 1995 en askgravlund.

I sin äldsta del inhägnas kyrkogården av en stenmur medan norra och västra delarna har avgränsningar av låga häckar. Den yngsta delen, nedanför kyrkan i sydväst, har en mer öppen karaktär utan tydliga avgränsningar. Den äldre delen av kyrkogården har ingångar i söder, öster och norr. I norr och söder är ingångarna i axel med kyrkans sidportaler. Tre av ingångarna har tegelmurade och vitputsade grindpelare med tälttak av plåt som bär förgyllda kors på klot. Pelarna bär smidda grindar, de tillkom troligen efter ombyggnaden av kyrkan på 1770-talet, södra grinden bär årtalet 1786. Inom samma del av kyrkogården finns i öster en ingång med pelare, staket och grindar av gjutjärn vilka tillkom 1870. I söder nedanför tornet finns i stenmuren en enklare ingång försedd endast med smidda grindar.

Det i 1930-års utvidgning planerade bårhuset placerades istället strax utanför kyrkogården, i norr nära ingången. Det uppfördes som en jordkällare med torvtäckning och framsida murad av granit samt garagedörrar täckta med kopparplåt. Ekonomibyggnaderna som står nedanför kyrkan, intill vägen i söder uppfördes på 1940-talet. Öster om kyrkan, på andra sidan vägen, ligger ett äldre bårhus av rödmålat knuttimmer som bär årtalet 1822. På samma plats låg även tidigare kyrkstall, spruthus och en bod.

Medeltida socken. Mockfjärd utbruten under 1620-talet. Enligt obekräftad tradition skall den äldsta kyrkan i Gagnef varit av trä och belägen ca 1 km norr om den nuvarande. Den nuvarande kyrkan består emellertid till stor del av medeltida murverk.

Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr samt västtorn. Under medeltiden uppfördes en salkyrka av gråsten med sakristia i norr. I ett senare skede, troligen omkring 1500, tillbyggdes ett vapenhus av tegel i söder. Vid ungefär samma tid välvdes kyrkan i tre travéer. Vid en ombyggnad 1674-88 vidgades långhuset i söder (det medeltida vapenhuset raserades). Resultatet blev således en väsentligt förstorad tvåskeppig hallkyrka, med valv även det södra skeppet. Sakristian som utvidgades i samband med 1600-talets ombyggnad, erhöll år 1751 sin nuvarande form. Vid en om- och tillbyggnad 1771-72 förlängdes långhuset i väster och tornet tillbyggdes.

Kyrkan har vitputsade fasader och stora rundbågiga fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett brutet valmtak, sakristian har valmat sadeltak. Tornet kröns en flack kupolhuv med lanternin; den karakteristiska åttkantiga glaslanterninen och huvens fyra urtavlor uppsattes 1828 av kyrkbyggaren Ris Erik Larsson i Åkerö. Ingångar finns på tornets västsida samt på södra respektive norra långhusväggen.
Kyrkorummets nuvarande tunnvalv av tegel tillkom vid ombyggnaden 1771-72. Valvet, som är vitmålat och har en diskret stucklistdekor, uppbärs av pilastrar, förstärks med gördelbågar samt uppbryts av rundbågiga stickkappor som bildar långsidornas arkadbågar. Sakristian är kryssvälvd. Korväggen belyses av tre fönster (två rundbågiga fönster och ett rundfönster) med glasmålningar av Anders Gabrielsson från 1954. En målad draperidekor från 1865 är numera borttagen. Altarskåpet härstammar från omkring 1500. Predikstolen är tillverkad av Hans Mohson, Svärdsjö 1789. Utrymmen under orgelläktaren inreddes vid en restaurering 1962-63.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Gagnef utgjorde en naturlig knutpunkt för vägarna som från väster och öster leder, genom älvens dal, till Siljan och norra Dalarna. Österdalälven som forsar förbi platsen i dalen var också länge en naturlig förbindelseled, och på 1880-talet tillkom järnvägen på dess östra strand. Dalen bjuder även på bördig jordbruksmark som tidigt togs i anspråk. De geografiska förutsättningarna och det strategiska läget främjade tidigt uppförandet av en kyrka på platsen.

Enligt folksägen skulle en föregångare till nuvarande kyrka, ett träkapell, ha funnits på den s.k. Kapellbacken i Tjärna, en halv kilometer norr om nuvarande kyrka.

Det är troligen under 1400-talet som en första liten stenkyrka, en rektangulär gråstensbyggnad om invändigt ca 7 x 17 meter, uppfördes på nuvarande kyrkplatsen (Bonnier, 2005). Murdelar från denna kyrka ingår i nuvarande byggnads nordöstra del. Från den tiden är också två bevarade invigningskors i koret.

Kyrkan har därefter genomgått många om- och tillbyggnader. En större utvidgning genomfördes under 1400- och 1500-talen åt väster och söder, samtidigt höjdes murarna och taket. Mot slutet av 1500-talet hade kyrkan fått ett långhus med tre valvkupor, en sakristia i norr och ett vapenhus i söder. Norr om kyrkan hade en klockstapel tillkommit. Ytterligare en större ombyggnad samt förbättringar genomfördes stegvis mellan åren 1674 och 1690, då tillfördes långhuset ett nytt skepp genom en tillbyggnad mot söder. Samtidigt tillbyggdes sakristian mot norr och öster och täcktes med två valv. Vid tidpunkten var Gagnef moderkyrka för Åhl, Mockfjärd och Bjursås. På 1770-talet kom den avgörande och slutliga förnyelsen. Hela kyrkan ombyggdes; ett torn tillkom i väster medan långhuset genomgick en omfattande förändring. Pelarna och valven, inner- och yttertaken samt västra väggen revs, kvarstående murar höjdes med två meter och kyrkorummet täcktes med nuvarande tunnvalv. Kyrkan fick då i stort sin slutliga utformning, undantaget var tornhuven som ersattes 1828 med nuvarande lanternin.

För mer historik rörande kyrkan se kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.