RIPSA KYRKA

Ripsa kyrka ligger precis intill landsvägen, i kyrkogårdens norra del. Söder om kyrkan, i en svag sluttning, ligger kyrkogårdens 1900-tals utvidgning. Kyrkogården begränsas av en kallmurad terrassmur. Innanför murarna växer en trädkrans. En terrassmur avskiljer också den gamla kyrkogårdsdelen från den nyare. I terrassmuren är en stentrappa anlagd.

Kyrkogården är gräsbevuxen och har ett enkelt grusgångsystem. Gångarna närmast kyrkan är belagda med kalkstensplattor. De flesta gravvårdarna är placerade söder om kyrkan. Strax intill södra långhusmuren är den Eckermannska gravkullen, med ingång i söder.

I muren kring kyrkogården finns två ingångar i väster och en ingång i norr. Västra sidans norra ingång består av en putsad stiglucka med svängd rokokoform, som är byggd mitt framför kyrkans västingång. De övriga två ingångarna har kvadratiska och putsade grindstolpar. Stolparna är täckta med tälttak som kröns av pyramidformade huvar. Ingångarna är ljust rosafärgade som kyrkobyggnaden och taken är täckta med kopparplåt. Grindarna är av trä och är målade i svart och vitt.

Sydost om kyrkan, på den nyare kyrkogårdsdelen är ett ljust rosa putsat kvadratiskt gravkapell uppfört. Kapellet är ritat av arkitekt Arre Essén 1926 och är täckt med en spånklädd spira.

Eva Wockatz, inventeringstillfället.
C. G. Blomberg 1946. Ripsa kyrka. Sörmländska kyrkor 77, Södermanlands museum.

FÖRSAMLING 1995 – RÅBY-RIPSA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 597, år 1900: 795, år 1995: -

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Sammanslagen med Råby-Rönö 1995 (Råby-Ripsa). Befolkningstalen avser Ripsa.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på ett impediment i ett mindre odlat område i gränszonen mellan skog och åker. Nordöst om kyrkan ligger prästgården och i norr en nyklassicistisk skolbyggnad från 1929. I kyrkans närhet finns också kyrkstallar. Socknen ligger centralt på sörmländska sjöplatån.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av långhus med tresidigt avslutat korparti i öster, gravkor i söder, sakristia i norr samt ett lågt torn i väster. Sannolikt vid 1100-talets slut uppfördes en liten romansk stenkyrka, vars långhus är bevarat. Det ursprungliga koret har varit smalare än långhuset, men dess avslutning i öster är inte känd. Efter att senare under medeltiden ha försetts med en sakristia vid korets norra sida omvandlades byggnaden, förmodligen på 1400-talet, genom långhusets förlängning österut, till en salkyrka. Det ursprungliga korets södra och östra väggar revs, men nordmuren fick stå kvar. Västtornet uppfördes 1609 och ett sedermera rivet vapenhus i söder tillkom 1612. Nils Classon Bielkenstierna lät uppföra det nuvarande koret 1622, även inrättat som gravkor. Något senare, framemot seklets mitt, byggdes det sydliga gravkoret, sannolikt av Jakob Skytte. 1892 genomfördes en genomgripande omgestaltning, varvid bland annat det ursprungliga koret ånyo välvdes och den gamla nordmuren mot sakristian ersattes av en tunnare mur.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans yttre har en enhetlig 1600-talskaraktär, till vilken främst den helt bevarade spånklädda takkonstruktionen med sirliga spiror över torn, kor och gravkor bidrar. Utvändiga kalkmålningar på rosaputsade fasader, liksom taket från 1600-talets förra hälft, är delvis bevarade. Kyrkorummet, som nås genom ingången i väster, belyses av rundbågiga fönsteröppningar. De numera vitkalkade valven, med fragmentariskt bevarad bemålning, är huvudsakligen slagna 1609. Inredningen och glasmålningarna är till stor del tillkommen vid 1890-talets restaurering i nygotisk stil.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.