ordnar, dannebrogsmännens hederstecken, orden

dannebrogsmännens hederstecken instiftades av Frederik VI av Danmark (1808-39) vid Dannebrogsordens omdanande till en flerklassig modern förtjänstorden, (efter franska Hederslegionens förebild), år 1808. Tecknet var ordens lägsta grad och förlänades främst danskar men även utlänningar i undantagsfall, det var då nästan alltid fråga om personer med hög rang, ex utländska kungligheter vilka redan innehade Elefantorden osv. Av svenska kungligheter har Carl XV (1856), Oscar II (1863), Prins Carl (1897), Gustaf V (1912) och Gustaf VI Adolf (1935) burit tecknet.

Innehavare av Dannebrogsmännens Hederstecken kallades Dannebrogsman.

De kategorier som förlänades tecknet var sådana vars sociala status inte medgav att de tilldelades riddartecknet av Dannebrogsorden. Ex sockenstämmoordförande, folkskollärare, underofficer, lägre personal vid sjöräddningen.
Det utdelades även till högre kategorier vilka redan var riddare av Dannebrogsorden och som skulle erhålla en ny utmärkelse men inte ansågs böra ha kommendörstecknet ännu.

Under krigen på 1800- talet udelades tecknet för tapperhet till soldater, underbefäl, underofficerare samt sekundlöjtnanter, högre befäl tilldelades Dannebrogsorden. Det kom i samband härmed i sällsynta fall även utlänningar till del, enligt uppdelningen ovan.
Ca 50 svenskar, vilka deltog i krigen 1848-50 och 1864, mot Preussen, förlänades dannebrogstecknet för tapperhet, några erhöll tecknet som en särskild honnör åren 1898 och 1914 då femtio år förflutit sedan de båda krigsutbrotten. De sistnämnda var företrädesvis officerare vilka dekorerats för tapperhet med Dannebrogsordens riddartecken.

Dannebrogsmännens hederstecken upphörde att förlänas år 1952 och kallas numera Dannebrogsordens hederstecken. Tecknet tilldelas endast personer vilka redan erhållit någon grad inom Dannebrogsorden, dessa är ofta knutna till det kungliga hovet. I samband med denna ändring förbehölls tecknet uttryckligen danska medborgare.