BRAHEKYRKAN

Mänsklig aktivitet har funnits på Visningsö sedan länge. Bland de fornfynd som gjorts där är det äldsta
en trindyxa från perioden 3000-2500 f Kr. men en mer bofast befolkning tros kommit kring den senare
delen av yngre stenåldern. På platsen för Brahekyrkan har fynd gjorts som pekar på en vikingatida
boplats och en s.k. Eskilstunakista kan vara tecken på att det funnits en mycket tidig träkyrka här.
Det äldsta arkivaliska belägget för att det funnits en kyrka på platsen härrör från 1167 då det finns noterat
att kung Karl VII Sverkersson deltagit i en av kyrkans mässor. Den medeltida stenkyrkan fungerade som
en av ön två församlingskyrkor fram till att den för Visingsö och Gränna så betydelsefulla Braheätten
önskade sig en värdig kyrka till grevskapets slott, Visingsborg. För detta påbörjades en stor ombyggnad
av Ströja kyrka och i samband med detta slogs öns båda församlingar ihop till en med den kommande
Brahekyrkan som församlingskyrka. Ombyggnaden påbörjades 1633 av greve Magnus Brahe som dock
inte kom att uppleva dess färdigställande då han avled några år innan arbetena stod klara. Ansvaret för
ombyggnaden axlades av Per Brahe d.y. som var mycket aktiv i utvecklandet av Visingsborgsgrevskapet.
Förutom Brahekyrkan anlade han även Gränna som en mönsterstad i merkantilismens anda.
Av Ströja gamla kyrka återanvändes tornet i den nya Brahekyrkan. Utöver tornet kom dopfunten at
flyttas över i den nya kyrkan och den smidesdekorerade sakristidörren utfördes på 1100-talet och
fungerade sannolikt då som port till kyrkan. Inredningen till den nya kyrkan tillkom under i princip hela
1600-talet. Braheätten lät flytta många konstverk som de tillskansat sig genom stormaktstidens många
stridigheter men det gjordes även många beställningar på både inventarier och arkitekturbunden
utsmyckning hos dåtidens yppersta konstnärer. Detta har medfört ett rikt smyckat kyrkorum till guds ära
men också till en inte så liten del även till dess byggherre. 1653 utfördes västportalen i kalksten av
stenhuggaren Börje Eriksson från Bäck och detta följdes av den invändiga utsmyckningen där det rika
kalkmåleriet utfördes av Johan Werner d.ä. och d.y. På 1670-talet restes den nuvarande tornspiran vilken
smyckades med förgyllda inskriptioner på latin, inne i kyrkan tillkommer den nuvarande altartavlan
vilken utfördes av Johan Werner d.y.
Med reduktionen på 1700-talet inleddes en nedgångsperiod där Visingsborg övergick till att fungera som
fängelse för ryska krigsfångar och kyrkan förföll då det inte längre fanns samma ekonomiska styrka
bakom dess upprätthållande. 1721 finns uppgifter som talar om att tornet delvis rasat, huruvida detta
stämmer är oklart. I slutet av 1700-talet införskaffades en ny orgel till kyrkan vilken placerades på en ny
orgelläktare vilken utfördes i västra gavelns fulla bredd. Innan dess hade kyrkan två mindre läktare om
vardera sida om entrén mot väster. 1819 gjordes vissa renoveringsarbeten där bland annat golvet lades
om och några gravar inne i kyrkan togs bort, dryga tjuga år senare fortsätter restaureringen av kyrkan då
tornet förstärks med ankarjärn och taket delvis lades om. I kyrkorrummet rengjordes väggarna och
takvalven från år av nedsmutsning.
1920 utförde den namnkunnige Sigurd Curman en
restaurering av kyrkan som inbegrep den partiell
omläggning av koppartaket, främst koret och det
norra takfallet lades berördes av omläggningen. Vid
arbetena upptäcktes att tornspirans konstruktion var
i dåligt skick så denne renoverades och förstärktes
och spirans omkläddes. I Brahes gravkor hade
redan 1915 noterats att kistorna med kvarlevorna
från medlemmar av Braheätten drabbats av tennpest
och nu sattes därför ventilationen till
gravkammaren igen i hopp om att detta skulle
stävja angreppen.
1930-31 gjordes en mycket omfattande restaurering
av kyrkan. Programmet utarbetades av arkitekt
Göran Pauli, Jönköping. Denna restaurering syftade
till att återställa kyrkan till det utseende den haft
efter den Braheska ombyggnaden och kom att sätta
stora avtryck i kyrkan. I strävan att även
modernisera kyrkan installerades en ny
varmluftsanläggning i en källare under djäknekoret,
även sakristian erhöll en ny eldstad. Golvnivån
sänktes och golvbeläggningen gjordes delvis ny i
kyrkan. Bänkinredningen byggdes om efter
förebilder som hämtades i källorna, delar av den
gamla bänkinredningen återanvändes vid
ombyggnaden. Den stora läktaren som uppfördes
på 1700-talets slut plockades ned och ersattes av
två mindre läktare såsom varit ursprungligen. Orgeln fick i samband med detta ett nytt orgelverk. Vid
entrén mellan vapenhuset och långhuset monterades ett glasat parti. Detta parti utfördes med diskreta
snickerier och stora glasytor allt för att kopplingen mellan kyrkorummet och vapenhuset skulle
bibehållas. I samband med omläggningen av golvet gjordes en arkeologisk undersökning vilken visade
flera spår efter Ströja kyrkas utbredning. Väggytorna och valven rengjordes och konserveringsåtgärder
gjordes av skulpturer och måleri. Omålade snickerier rengjordes och målades med oljefärg. De åtgärder
som utfördes vid gravkoret i samband den Curmanska restaureringen visades sig haft helt motsatt effekt
än den som eftersträvats. Tennpesten hade nu orsakat stora skador på de kistor som förvarades i
gravkammaren varför dessa nu restaurerades av Fongs Gelbgjuteri, Gränna. Dörren till gravkorets ingång
ersattes med en ny dörr som medgav luftväxling av gravkammaren. Invändigt gjordes putslagningar och
en ny avfärgning. 1939 fick även Margareta Sparre f. Brahe, som avled 1638, en tennkista istället för den
träkista som hon jordfästs i.
På 1960-talet gjordes en restaurering i två etapper. Den utfördes efter ett program som skisserats av
Johannes Dahls Arkitektfirma men omarbetades inför genomförandet. Den första etappen gjordes 1961
då interiören rengjordes och ett värmesystem av typen Thermobloc från AB Bacho installerades.
Altarringen omkläddes vid samma tillfälle. 1965 konserverades en del skulpturer av konservator Sven
Wahlgren, Jönköping. Restaureringens andra etapp utfördes under perioden 1966-67 och omfattade både
yttre och inre åtgärder. Nya kopplade fönster monterades i kyrkan och de nedre delarna av fasaderna
knackades putsrena och omputsades, i övrigt putslagades fasaderna innan de avfärgades. Nya takrännor
och stuprör monterades på kyrkan. Invändigt utförde konservator Sven Wahlgren altaruppsatsen och
interiörerna rengjordes återigen.
Under perioden fram till 1993 utfördes endast arbeten av underhållskaraktär samt mindre konserveringsåtgärder
i kyrkan. 1990 hade stora rötskador upptäckts i kyrkans takkonstruktion och ett omfattande
utredningsarbete vidtog för att utarbeta ett åtgärdsprogram. Restaureringen utfördes under perioden
1993-94 och omfattade reparationsarbeten av både tornspiran samt kyrkans takstolar. Delar av taket lades
om eller kompletterades, vid restaureringen fanns att stora delar av koppartaket kunde dateras till 1600-
och 1700-talen. Fasaderna putslagades och kyrkan avfärgades. 2002 förlades en nödutrymningsväg till
källaren under djäknekoret och i samband med den ombyggnaden gjordes en arkeologisk undersökning
vilken visade att delar av Ströja kyrkas kyrkogård varit förlag där den nuvarande kyrkan står. Det
hittades även spår som pekar mot ett förhistoriskt och vikingatida brukande. När delar av den boasering
som fanns i djäknekoret demonterades hittades inristat klotter på baksidorna. Den nya brandutrymningen
medförde en ny trappa i källaren samt monterades en brandsäker ståldörr i den nyupptagna
muröppningen.
2005 påbörjades den senaste stora restaureringen av kyrkan vilken strävar efter att komma tillrätta med
det svåra klimatproblem som kyrkan brottats med. Ett nytt klimatsystem efter program av Svensk
Klimatstyrning skall installeras och i samband med detta läggs delar av golven om. Inför restaureringen
har omfattande konservatorsinsatser gjorts på kyrkans inventarier.

Kyrkobyggnaden är uppförd i en östvästlig riktning med
torn i väster och absidkoret i öster. Dess planform är en
treskeppig hallkyrka där skeppen avdelas med huggna
pelare i kalksten. I nordväst finns en sakristia vidbyggd
kyrkobyggnaden, sakristian nås via en järnbeslagen
bräddörr som härrör från 1100-talet. av runor på dörren
går att utläsa att beslagen utfördes av mäster Asmund.
Arkitekturen är hållen främst i renässans och barock, de
förändringar som genomförts under senare tid har
anpassats för att harmoniera med kyrkans uttryck.
Stommen utgörs främst av lerskiffer, kalk- och sandsten.
Delar av byggmaterialet hämtades lokalt från bl.a. Stigby
stenbrott.
Exteriören präglas av kyrkorummets massiva murverk
och tornkroppen med sin rikt ornerade portal och högresta spira. Fasaderna är spritputsade med släta
hörnmarkeringar, kyrkan har en varmgul avfärgning. Fasaddekorationerna är koncentrerade till tornet där
det finns dragna rundlar i putsen samt den imponerande kalkstensportalen i ljudöppningarna sitter
romanska kolonnetter vilka är ett arv från Ströja medeltida kyrka. Kyrkorummet är täckt av ett högrest
sadeltak som välver sig i en semikonisk form över koret. Tornet har en smal och spetsig spira ornerad
med förgyllda inskriptioner på latin, spiran kröns med ett förgyllt krucifix. Alla takytor är belagda med
kopparplåt där delar av taktäckningen daterar sig så långt tillbaka som till 1600-talet, kyrkans
takkonstruktion är mycket ålderdomlig med en solfjäderform.