BERGUMS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - BERGUM

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 782, år 1900: 1096, år 1995: 2863

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger relativt avskilt på berg i utkanten av tätorten Olofstorp. Läget är högt och fritt mellan flera mindre vattendrag i Lärjeåns dalgång. Längs vattendragen är odlingsmarken belägen och halvannan km mot norr möter bergsområdet Vättlefjäll. Bergum ligger nordost om Göteborg och är idag en förort till staden.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med smalare, rakavslutat kor, vidbyggd sakristia i norr samt vapenhus i väster. Ingång i väster via vapenhuset. Kyrkans byggnadshistoria är osäker, men möjligen är korkyrkan i sin helhet medeltida; långhus- och kormurarna ligger emellertid inte i förband. Vapenhuset tillbyggdes 1775 och sakristian 1925, den senare efter ritningar av arkitekt Johan Jarlén.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundvälvda fönsteröppningar, förstorade i senare tid. Interiören fick i huvudsak sin nuvarande karaktär vid en genomgripande restaurering 1956-57 efter förslag av arkitekt Melchior Wernstedt, då avsikten var att fasthålla och framhäva kyrkorummets äldre stilkaraktär. De fragmentariskt bevarade kalkmålningarna på långhusets och korets väggar härrör sannolikt från 1600-talet och är tämligen unika i sitt slag. Kyrkorummet präglas emellertid till största delen av det sena 1700-talet (1775- 78). Över såväl långhus som kor slogs brädvalv, smyckade med figurativa målningar av Mathias Hasselberg och Marcus Hammerdal. Den förstnämnde svarade även för förnyelsen av kyrkans fasta inredning (altaruppsatsen innerhåller emellertid äldre delar). Predikstol från 1796. Kyrkorummet framstår efter 1950- talets restaurering som ett representativt och välbevarat exempel på det sena 1700- talets kyrkorum, präglat av kvardröjande stildrag.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

FÖRSAMLING 1995 - BERGUM

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 782, år 1900: 1096, år 1995: 2863

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger relativt avskilt på berg i utkanten av tätorten Olofstorp. Läget är högt och fritt mellan flera mindre vattendrag i Lärjeåns dalgång. Längs vattendragen är odlingsmarken belägen och halvannan km mot norr möter bergsområdet Vättlefjäll. Bergum ligger nordost om Göteborg och är idag en förort till staden.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med smalare, rakavslutat kor, vidbyggd sakristia i norr samt vapenhus i väster. Ingång i väster via vapenhuset. Kyrkans byggnadshistoria är osäker, men möjligen är korkyrkan i sin helhet medeltida; långhus- och kormurarna ligger emellertid inte i förband. Vapenhuset tillbyggdes 1775 och sakristian 1925, den senare efter ritningar av arkitekt Johan Jarlén.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundvälvda fönsteröppningar, förstorade i senare tid. Interiören fick i huvudsak sin nuvarande karaktär vid en genomgripande restaurering 1956-57 efter förslag av arkitekt Melchior Wernstedt, då avsikten var att fasthålla och framhäva kyrkorummets äldre stilkaraktär. De fragmentariskt bevarade kalkmålningarna på långhusets och korets väggar härrör sannolikt från 1600-talet och är tämligen unika i sitt slag. Kyrkorummet präglas emellertid till största delen av det sena 1700-talet (1775- 78). Över såväl långhus som kor slogs brädvalv, smyckade med figurativa målningar av Mathias Hasselberg och Marcus Hammerdal. Den förstnämnde svarade även för förnyelsen av kyrkans fasta inredning (altaruppsatsen innerhåller emellertid äldre delar). Predikstol från 1796. Kyrkorummet framstår efter 1950- talets restaurering som ett representativt och välbevarat exempel på det sena 1700- talets kyrkorum, präglat av kvardröjande stildrag.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Anläggningen består av kyrka, klockstapel och bårhus samt muromgärdad kyrkogård med begravningsplats.
Bergums KYRKOGÅRD har från att ha varit en liten medeltida begravningsplats utvidgats i olika etapper för att anta den storlek och form den har idag. Större utvidgningar genomfördes 1916 (en trekantig terrasserad form i öster) och 1963 (ett större kvadratiskt område söder om kyrkan). Den ursprungliga kyrkogårdsentrén i den västra muren togs troligtvis bort vid en mindre utvidgning 1874. Murarna norr och söder om kyrkan är de äldsta, de fem muröppningarna är upptagna 1874 (norr) och 1963 (söder). Upp till kyrkogårdens huvudentré i den östra änden av den norra muren leder en trappa av natursten. En enklare entré ligger i västra änden. Mellan kyrkan och den norra muren står flyttade äldre gravstenar, de äldsta är från 1600-talet. (Enligt uppgift kan äldre gravstenar, eventuellt från före 1600-talet, ligga i kyrkogårdens murar. Detta har inte undersökts i inventeringen.)
KLOCKSTAPELN är placerad inom den södra delen av kyrkogårdens äldre del. Den är sexkantig med något kortare sidor mot öst och väst. Fasaden är inklädd med rödmålad locklistpanel, men istället för ljudluckor har stapeln lämnats öppen åt öst och väst. Under klockorna skyddas fasaden med en kopparinklädnad. Taket utgörs av en åttakantig, utsvängd kupol som är täckt med kopparplåt. På toppen av kupolen sitter en spira med vindflöjel som bär årtalet 1823. Sannolikt genomgick stapeln en större reparation detta år, uppgifter om byggnadsår saknas. I stapeln hänger två klockor, en större som är gjuten 1748 (Johan Daglieb) och en mindre från 1557 (Jan Tholvis). Sockeln är av betong och mellan denna och panelen finns en vattbräda som är inklädd med kopparplåt. Även stuprör och hängrännor är tillverkade av kopparplåt. I den östra fasaden leder en naturstenstrappa med svartmålad ledstång upp till en panelklädd dörr. Klockstapeln fungerar idag även som redskapsförvaring.
BÅRHUSET uppfördes i samband med 1960-talets kyrkogårdsutvidgning. Det ligger i nordöstra hörnet av den nya delen och hyser bisättningsrum, allmänna toaletter samt personalutrymme för kyrkogårdsförvaltningens anställda. Byggnaden är rektangulär i öst-västlig riktning och klädd med tegel samt vitkalkad. Norra fasaden är delvis inlemmad i kyrkogårdsmuren som åtskiljer den äldre och yngre delen av kyrkogården. Entréerna till personalutrymmet och de allmänna toaletterna finns på norra sidan, medan bisättningsrummet nås genom en entré i östra fasaden. Samtliga dörrar har ett svagt välvt överstycke och är klädda med smal stående panel som är vitmålad. Byggnaden har sju fönster åt söder och ett åt norr. De har vitmålade karmar och vattbrädor av kopparplåt. Taket är valmat och belagt med enkupigt taktegel. Skorsten, hängrännor och stuprör är tillverkade av kopparplåt.
Kyrkogårdens VEGETATION utgörs främst av träd i rad utmed yttermurarna, medan det inom kvarteren är sparsamt med träd och buskar. Den yngre delen i söder har dock en grönare och lummigare karaktär på grund av de häckar som finns utmed några av kvarteren och de trädgrupper på fälten som skiljer kistgravfälten från urngravfälten. Den äldre delens östra och västra sidor kantas av stora lövträd, främst almar och lönnar. Vid den norra sidan togs de flesta av de stora träden ner år 2001, återplantering skedde med unga lönnar. Utefter muren som skiljer den äldre och yngre delen åt finns några unga oxlar och en äldre alm. Södra och östra muren i den yngre delen kantas av tätt stående oxelträd. Utefter västra sidan i den yngre delen finns inga planteringar invid muren och det öppna fältet utanför ger en lång utblick västerut över bygdens dalgång. Utanför omgärdningsmuren finns på sina ställen rikligt med lövträd i skogsdungar vilket bidrar till kyrkogårdens lummiga och gröna karaktär.