symaskin

Whilst the first Elna was not given a model number as such, it became known as the Elna 1, it is also known affectionately as the Grasshopper. Such was the soundness of its original design that only minor modifications were made during its production life. Early machines incorporated a brake pad on the knee lever which was later dropped. Other changes were the use of a slightly smaller motor resulting in a flat motor cover and changes to the carrying case.

Description as follows:
Portable Straight Stitch with Free Arm, built-in Motor and Light. Knee Control with Brake Pad, Horizontal Rotary Hook, drop-in Bobbin, Stitch Regulator situated on top of and at the end of the free arm. Light weight aluminium casting, Colour Green, unusual as the standard colour for this period was black with the usual gold decoration. The accessory box sat snugly behind the free arm. The Carrying Case fitted around the free arm enabling the case to extend the sewing area, a unique feature for the time.

Elna Symaskin

Symaskinen är inköpt i Stockholm 1947 och har varit regelbundet och ofta nyttjad under all åren och fram till nu våren 2010 då den inte ville längre.
Symaskinen fick min mamma i present av pappa när jag föddes maj -47. Den har lugnt och jämnt sytt sina raksömmar, det enda den har kunnat! Den har aldrig krånglat eller varit på reparation. Den har blivit väl omhändertagen, putsad och lagd i sin låda när arbetet var slut. Den har också varit som en god vän när vi suttit vid maskinen och filosoferat med den jobbat på.
Mamma sydde alla våra kläder (vi är fyra barn), klänningar till examen, byxor och skjortor till pojkarna, kappor och rockar (!) till oss, pyjamaser, festklänningar till sig själv, allt sänglinne. Överkast och gardiner, draperier och möbelöverdrag.
Vi hade alltid julgransplundring hemma ¿ då sydde mamma godispåsarna i gröna och röda crepepapper med dragsko för band att knyta ihop med och tomtefigurer klistrade på varje påse. Alla dockkläder syddes också på maskinen.
Maskinen har hela tiden klarat att med raka steg sy i allt från crepepapper till tjocka rockar/jackor som styva jeanstyger.
När mina barn var små fick jag överta maskinen, jag tror runt 1985. Mamma hade då börjat förlora sin syn och kunde inte sy längre. Jag har fortsatt använda maskinen men nu mer till att laga barnens kläder, sy blixtlås i jeansen, sy roliga lappar över slitna hål. Jag har sytt all inredning till barnens rum under åren, gardiner, sängöverkast, lakan o örngott, väggprydnader.
Enstaka dockkläder finns kvar men ingenting annat. På gamla fotografier syns vi med kläderna och de ger oss ett kom-ihåg. Tyvärr inget foto på mamma när hon syr.
Mamma var Svedala-flicka. Föddes i Lund 1915 och växte upp i Börringe och Svedala. Utbildade sig till sjuksköterska i Lund och blev klar 1939. Kom så småningom att ta emot flyktingar vid gränsen genom de vita bussarna. Träffade pappa under tjänstgöring på Flensburgska barnsjukhuset i Malmö och när de gifte sig 1946 slutade hon sitt förvärvsarbete, enligt vad hon berättade fick inte sjuksköterskorna tjänstgöra efter giftermål (?). Som flicka hette mamma Elsa Jönsson, och gifte sig Mars. Mamma gick bort 2003.
Vid pennan: Karin Jansson Mars