LEE, BÄLNÄS OCH DJUPVIK

Området ligger strax norr om Eds mest centrala delar, vid Stora Lees sydspets. Det omfattar Lee med hamnen och det före detta bruksområdet, gården Bälnäs, och arbetarbostäderna längs med Bälnäsvägen till och med Djupvik. Det var på detta område som flera trävarurörelser etablerades under 1800-talet på grund av närheten till vattenvägen där det viktiga timret färdades. Flottning har pågått till denna strandremsa åtminstone sedan 1600- eller 1700-talet. Etableringen av tre sågverk här hade sin grund dels i högkonjunkturen inom skogsindustrin i slutet av 1800-talet, dels i den tidens stora behov av sågat virke. Från och med 1879 knöt ett industrispår samman bruksområdet med Dalslands Järnväg. Längs detta spår färdades förutom trävaror även turister som under 1900-talets första hälft bytte från tåg till passagerarbåt vid ändhållplatsen Lee Station, belägen längst ut på udden. Idag är stationen och ett lagerhus de enda bevarade byggnaderna i sågverksområdet.

Längs med Bälnäsvägen och norrut från sågverksområdet finns ett flertal mindre bostadshus, alla med koppling till bruket på något sätt. Här bodde en del av de arbetare som fick sin försörjning vid sågverket. Byggnaderna har olika karaktär och härstammar från 1800-talets andra hälft fram till och med 1900-talets mitt. Gården Bälnäs, som ligger på en höjd i anslutning till hamn- och bruksområdet, användes från 1870-talet och delar av 1900-talet som bostad åt de högre tjänstemännen på bruket. Tillsammans vittnar de bebyggelsestrukturer som finns kvar i området om den för hela orten så viktiga sågverksepoken under 1800- och 1900-talet. En del av kulturmiljön ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Till bebyggelsemiljön hör fastigheterna Bälnäs 1:26, 1:28, 1:31, 1:33, 1:34, 1:36, 2:7 och 2:9.