JÖRLANDA KYRKA

JÖRLANDA KYRKA ligger på den nordöstra delen av kyrkogårdens äldre del, som har medeltida ursprung. Kyrkogården är inhägnad av en gråstensmur. Inom denna mur finns en äldre utvidgning åt söder. Tre ingångar leder in till den äldre delen, en i öster, en i väster samt en i norr. Gången från väster leder snett emot tornet och västporten. Grindarna i öster och väster har fyrkantiga putsade grindstolpar med pyramidtak; däremellan smidda järngrindar. Ingångarna är från 1903. Innanför muren växer uppvuxna lövträd. Alla gångar är grusade liksom marken runt omkring kyrkobyggnaden. De flesta gravarna är försedda med ramar av sten och flera har höga eller halvhöga gravvårdar. På kyrkogården finns också tre liggande gravhällar med inskrifter från 1600-talet; två i nordöstra hörnet och en strax söder om kyrkan. På kyrkogården finns nordväst om tornet ett mausoleum av tuktad gnejs och kalksten täckt av en fyrkantig svängd kopparhuv; byggt för Johan Edvard Johansson och hans släktingar vid sekelskiftet.

EN YNGRE DEL av kyrkogården ligger norr om den väg som löper längs gamla kyrkogårdens norrsida. Den härstammar från 1945 och är anlagd efter ritningar av Gustaf Ljungman. Den är längs vägen och i öster omgärdad av en murad kullerstensmur. Längs den något oregelbundna norrsidan växer en häck, och på ett kort parti i väster ett staket. Längs öst- och norrsida växer oxlar, längs vägen lindar. På ömse sidor om den östra mittgången en relativt nyplanterad björkallé. Grusade gångar i övervägande rutnätssystem, och med gräsbevuxna kvarter utom i mittersta delen, där ett större kvarter är grusat. Enbart låga gravvårdar, och inom det grusade kvarteret har dessutom alla gravar ram. DEN YNGSTA DELEN ligger öster om denna, och har endast ett fåtal begravningar. En mur löper längs söder- och östsidan. Grusade gångar i rutnät mellan gräsbevuxna kvarter, och med relativt nyplanterade lövträd.

Strax utanför den gamla kyrkogårdens östra mur finns en äldre ekonomibyggnad i trä. Väggar av stående brädpanel målade i falurött; tak täckt av tegel. Inrymmer bårhus, redskapsskjul och torrdass. I anslutning till de yngre kyrkogårdarna, belägen öster om kyrkan, ligger en byggnad från 1982 med bårhus, personalutrymmen, toaletter m.m.

FÖRSAMLING 1995: JÖRLANDA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1181, år 1900: 1701, år 1995: 3632

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger strax sydväst om villasamhället. Pastorsexpeditionen (och gamla prästgården) är belägen ca 300 m norr om kyrkan. Kyrkplatsen ansluter till en å som rinner ut i Hakefjorden mellan fastlandet och Tjörn. Läget är centralt i den öppna odlingsmark som förekommer i närheten av kusten. Jörlanda socken vätter mot Hakefjorden och är belägen ca 7 km söder om Stenungsund.

RASERAD KYRKAN / RUIN - I: Den gamla stenkyrkan bestod, när den brann 1921, av långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt västtorn. Av den äldsta stenkyrkan, troligen från äldre medeltid, återstod då större delen av långhuset. Uppgifter i kyrkans arkivalier tyder på att den haft ett smalare kor i öster (dess östliga avslutning är inte säkert känd). Ett vapenhus av sten uppfördes 1626-27. Åren 1825-26 ombyggdes kyrkan i öster och erhöll ett tresidigt korparti. Ett kombinerat vapenhus och trapphus i trä uppfördes samtidigt i väster. Vapenhuset från 1600-talet revs och en tidigare fristående klockstapel från 1740-41 förbands därmed med kyrkan. Kyrkan brann 1921, varefter en ny uppfördes på samma plats och med delvis identiska mursträckningar.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: På samma plats och i möjligaste mån på den gamla kyrkans grundmurar byggdes den nuvarande kyrkan 1924-26 efter ritningar av Sigfrid Ericson. Jörlanda nuvarande kyrka, som smalnar av något mot öster, består av ett enskeppigt långhus med ett tresidigt avslutat kor mot öster i samma bredd, en sakristia norr om detta samt ett brett västtorn vars bottenplan fungerar som vapenhus. Kyrkan har murade väggar utom beträffande tornet, som är av trä.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriörens utformades med utgångspunkt från den brunna kyrkans karaktär. Tornhuven har rundad form. Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv och domineras av den praktfulla altaruppsats som räddades vid branden men erhöll svåra skador. Den är arkitektoniskt uppbyggd med snickerier som anses vara utförda 1685 vid Hans Swants verkstad. Ursprungliga altartavlan hänger nu på annan plats i kyrkan. Nuvarande oljemålningen är tillskriven J. A. Holmqvist 1894. Efter 1921 kompletterades skadade och saknade delar av bildhuggare Johan Björk. Även gamla kyrkans predikstol från 1699 förstördes vid branden. Den nuvarande är en fri efterbildning, ritad av Sigfrid Ericson som även ritat läktaren i väster och den öppna bänkinredningen.
Dopfunt av glimmergnejs, 1200-talets förra hälft. Svårt skadad 1921.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.