I Storbritannien kallas karamellerna "Conversation Lozenges" och blev populära under den viktorianska eran.
Karamellerna kallades baltastjärnor i Bohuslän. När långafiskarna återvände hem efter fiske utanför Shetland, var det vanligt att man köpt med sig denna typ av karameller hem till familjen som gåva. Namnet kommer av "Baltasound", ett samhälle på ön Unst, den nordligaste av Shetlands öar, där de bohuslänska fiskarna alltid gick in och där man t. o. m. byggt en egen kyrka. (Jfr UM027510)
Dessa karameller är inköpta i Lerwick hösten 1980.
Ragnar Johansson mönstrade då av en off shore-bogserbåt som hete Tiwas och som ägdes av BohusTug i Uddevalla. De hade legat i Nordsjön i sex veckor i storm och orkan. De låg på hotell i Lerwick i tre dygn för att invänta tjänligt flygväder till Aberdeen för vidare transport hem. Då blev det några extra dagar över då man kunde botanisera bland affärerna.
I vilken affär Baltastjärnorna köptes kommer han inte ihåg men han köpte dem av nostalgiska skäl. Han kände igen barndomens baltastjärnor och ville ha just dem. Dessa ser precis likadana ut som dem han åt på 1960-talet i Mollösund. När långafiskarna kom tillbaka hem till Mollösund visste man att där fanns både baltastjärnor från Shetland och kandissocker från Norge som present till barnen. Långafiskarna gick ju in till norska hamnar för att bunkra upp is och makrill till agn inför fisket.
Angus Confections LTD ligger i Dundee, Skottland.
Följande uppgifter kommer från samtal med långafiskaren Klas Berntsson, Grundsund januari 2005:
När båtarna kom hem från shetlandsfisket sprang vi barn alltid ner i skansarna för att se vad det var som varje båt hade med sig. Det kunde vara saker av varjehanda slag.
Baltastjärnor vet jag mycket väl vad det var. Det var ett mycket uppskattat sockergodis och det "smakade båt" - (lite unket alltså) trots att de såldes och förvarades i glasburkar. Det var ungefär som sockerkristyr, rosa till färgen och formade som platta släta stjärnor, ca. 3-4 cm i diam. Det var egentligen inte så gott, men det var ju i alla fall något sött. Och så var det framför allt spännande och annorlunda.
Baltastjärnor kallades i Grundsund för "schoitts" (eng. sweets). På Tjörn sa dom "Baltaskärner", med hårt K.
Burkarna köptes i Lerwick före hemresan i någon av de små specialbutiker som fanns där.
Det var Klas pappa som hade med sig detta. När han själv började i fisket på 1960-talet fanns de inte längre kvar att köpa.
Ofta köpte fiskarna med sig några souvenirer hem när de hade varit på fisket. Det kunde vara karameller alltså, också te - på burk - var vanligt. Det var en bra present, för teet var av mycket bättre kvalitet en det därhemma. En annan vanlig souvenir var stickade koftor, Shetlandskoftor till kvinnorna. De var av en lite tunnare ullkvalitet med skira mönster. Solveig, Klas fru, har en äldre sådan liggande - fast schal - i den kvalitén.
I samband med avtäckningen av minnesstenen över svenska fiskare på Baltasound tänkte Klas Berntsson att det nog var sista gången han var på Shetland. Han köpte då en stickad mössa och olle till barnbarnet, en vanlig Shetlandströja.
På en loppis här i Grundsund hittade en granne ett porslinsföremål från 1910-20-talet, små porslinsskor med texten "Minne från Baltasound". Det var väl "någon stackare i Grundsund som inte förstod var det var som dom hade lämnat in".
Klas Berntsson har som souvenir hemma en ballaststen övervuxen med korall han fick på kroken 1963 ute på Ranaz-grundet (50 sjömil väster om Shetlandsöarna) under långafiske. Det var vanligt att båtarna lastade ballaststen före avresa och sedan tippade en del av denna på fiskestället innan man tog ombord fångsten. Det sägs ligga en massa sten från Bohuslän ute på havsbottnarna i Nordsjön och Atlanten. Detta är nog en sådan.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
