falsterbo kyrka

Falsterbo kyrka är helgad åt S:ta Gertrud, kyrkobyggarnas helgon. Långhuset är kyrkans äldsta del. Det byggdes troligen under 1300-talet. Kyrkan hade då portaler i norr, söder och väster och högt placerade spetsbågiga fönster. Kyrkans murar var oputsade med det röda teglet synligt både in- och utvändigt. Interiört hade kyrkan plant trätak och väggarna dekorerade med kalkmålningar. S:ta Gertruds kyrka omnämns skriftligt första gången 1385. Troligen i början av 1400-talet revs långhusets östvägg och kyrkan utvidgades med ett rymligt kor med valv. I koret murades ett högaltare. Antagligen valvslogs långhuset samtidigt som kyrkan utvidgades med det nya koret. Fönster och kalkmålningar kom då delvis ovanför valven. Nya fönster togs upp i långhuset. Långhuset hade redan före valvslagningen strävpelare på utsidan. På 1400-1500-talet tillkom tornet. Det är dock inte säkerställt den kronologiska ordningen mellan torn och kor. Likaså finns det olika teorier huruvida kyrkans långhus byggdes på sent 1200-tal eller sent 1300-tal. Att kor och torn är senare tillbyggda är dock säkert då murarna inte är i förband med långhusets murar.

Vid senmedeltiden fanns en rik inredning med altarskåp och helgonbilder. När reformationen startade 1537 på danska landsbygden ställdes krav på förändringar i kyrkorna. I Falsterbo kyrka skonades dock fler inventarier än i många andra kyrkor. Predikstol och bänkar tillkom efter reformationen. Sandflykten var svår under 1600-1700-talen. När träd och gräs planterades under 1800-talet hejdades sanden. Kyrkan har varit på väg att begravas i sand men grävts fram, på så sätt har sandbackarna kring kyrkan uppstått. Kyrkan har flera gånger renoverats, här följer ett urval från underhållsplanen: 1769 byggdes en orgelläktare vid långhusets norra sida. 1826 revs vapenhuset och sakristian som troligen var tillbyggda under senmedeltiden. Kyrkan var under 1800-talet i mycket dåligt skick. Biskopen kommenterade kyrkan
som ytterst bristfällig och han såg massor av flygsand torna sig upp mot dess väggar. Några i församlingen tyckte att en ny liten kyrka avpassad för församlingens storlek på lämpligare plats skulle byggas istället för den stora medeltida. Men församlingen var fattig och saknade ekonomiska medel för en nybyggnad.

1890 genomfördes en större renovering in och utvändigt. Nordportalen igenmurades, sydportalen fick nya dörrar. Lagning av murverket och omputsning. Flera nya taktegelpannor. Golvet höjdes en fot och belades med cement. Baldakinen över altaret togs ner. 1925 byggdes en ny orgelläktare i väster och en ny orgel installerades. Läktare och fasad ritades av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. 1936 installerades ny värmeledning, långhusets sydportal murades igen och nordportalen öppnades. Dörren utfördes efter förslag av Theodor Wåhlin. Vid arkeologiska grävningar fann man bland annat rester av ett medeltida tegelgolv.

1954 gjordes en större invändig renovering efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Renoveringen byggde delvis på Theodor Wåhlins tidigare förslag från 1942. Renoveringen innebar bl.a. nya tegelgolv i hela kyrkan. Altarskåpen och träinventarier konserverades. Bänkinredningen byggdes om. Ny altarring. Kalkmålningar togs fram och konserverades. 1976 gjordes en interiör restaurering efter arkitekt Lennart Strömbecks förslag. Orgelläktaren i väster nybyggdes. Fyra bänkrader togs bort längst bak och läktaren underbyggdes med sakristia, städförråd och trappa. 1980 gjordes en omfattande utvändig restaurering med borttagning av cementputs, omputsning av murar, omläggning av samtliga takfall med munk/nunnetegel, förstärkning av takstolarna, ny avtäckning av strävpelare, ny avtäckning i ljudluckorna, renovering av fönster. Förslag från Forsberg & Wikerstål arkitekter. Ny lagning och omputsning genomfördes 1988, 1999 och 2009. 2008 gjordes en invändig restaurering efter förslag av Hans Ponnert. Den innebar bl.a. omputsning av väggar och valv, ny värmeanläggning, ny el och ombyggnad av sakristia. Konvektorer monterades under bänkarna. Bänkarna förlängdes ut mot ytterväggarna. Träinventarier konserverades efter angrepp av mögel. 2010-11 åtgärdades rötskador på bjälklaget i tornet. Bjälkar byttes ut. Klockbocken byggdes om. 2013 förnyades delar av munk- och nunneteglet på taket och takstolen förstärktes. Pannorna lades på öppen läkt och underströks med kalkbruk armerat med tagel. 2015 dränerades runt kyrkan och förbereddes för stuprör. Församlingen fick dock nej från länsstyrelsen på ansökan om hängrännor och stuprör. Ett mekaniskt avluftningssystem med fläkt på vinden sattes in för att få bättre inomhusklimat efter
problem med fukt.

Kyrkan består av ett långhus med senare tillbyggt kor i öster och ett torn i väster. Koret som är något bredare än långhuset har en tresidig avslutning. Tornet är mindre och kvadratiskt. Tornets murar avslutas med trappstegsgavlar liksom långhusets västgavel. Kyrkan är vitputsad och fasaden indelas med strävpelare. Fönstren sitter i spetsbågiga öppningar. Sadeltaket är belagt med röda munk-/nunnetegelpannor, vilka förnyades 1980.

Murarna är uppförda som skalmurar av rött stortegel med en kärna av gråsten. Murarna är spritputsade och vitkalkade. Fasaden på långhus och kor är indelad med strävpelare avtäckta med munk och nunnetegel i två nivåer. Murarna möter mark utan markerad sockel och avslutas uppåt med en takfotsgesims bestående av en sågtandsfris och utkragande skift. Koret har dessutom en gördelgesims. Flera igensatta äldre muröppningar är synliga i fasaden, bl.a. sydportalen och två spetsbågiga fönster på långhusets sydfasad. De är nu utförda som blinderingar. Tornets murar mot öster och väster avslutas med trappgavlar med vardera sju tinnar avtäckta med munk och nunnetegel. Gavelröstena har smala vertikala blinderingar. Tornet har dubbla ljudöppningar täckta med brädluckor i alla väderstreck och solbänkar avtäckta med tegel.

Huvudingången är i väster genom tornet. Västportalen är rundbågig utan markerad omfattning. Ytterligare en ingång finns genom långhusets nordportal som åter öppnades 1936 när sydportalen murades igen. Nordportalen är spetsbågig med en rundbågig dörröppning. Båda dörrarna är klädda med ekpanel, lagd i rombiskt mönster med smidda synliga spikhuvuden och smidda nyckelskyltar. Fönstren sitter i spetsbågiga öppningar med spritputsade smygar. Solbänkarna är täckta med blyplåt. Långhuset har fyra fönster mot söder, men inga mot norr. Två av fönstren har krysspröjsade gjutjärnsbågar med masverk i ovankant. Två fönster är lika korets fönster men mindre. Koret har fem stora fönster. Varje fönster är indelat med poster av formtegel i tre smala höga lufter. Fönstren har horisontella plattjärn med blyinfattade kvadratiska rutor. Långhus och torn har sadeltak, korets sadeltak är valmat över den tresidiga avslutningen. Alla tak är belagda med rött munk och nunnetegel. På långhus och kor ligger pannorna på öppen läkt och pannorna är understrukna. Ståndskivorna är av blyplåt. Kyrkan har inga hängrännor och stuprör.

Interiör
Vapenhuset ligger i tornets bottenvåning. Det är ett kvadratiskt rum utan dagsljus. Taket med kraftiga ålderdomliga ekbjälkar och brädor är bjälklaget till tornets andra våning. Golvet är belagt med rött tegel. Väggarna är tunt putsade och kalkfärgade, teglets struktur är synlig. Tre gravstenar av kalksten finns uppställda längs väggarna. En trätrappa tillkommen 1954 leder till nästa våning. Vapenhuset är möblerat med bokbord, bänkar och klädkrokar under trappan. Dörren till kyrkorummet har smidda gångjärn, stort kammarlås och är klädd med panel med smidda spikar. Dörren är rundbågig men sitter i en spetsbågig nisch som kan vara ursprunglig.

Kyrkorummet är enskeppigt och består av långhus med fyra travéer och kor med tre travéer i öster. Slutna bänkar står på ömse sidor om en bred mittgång i långhuset. Bänkarna går ut till ytterväggarna. Golvet är belagt med rött handslaget kvadratiskt tegel med förskjutna fogar från 1954. Under bänkkvarteren ligger obehandlade kilsågade brädor.

Kyrkorummet är välvt med kryssvalv med fyrkantiga ribbor som vilar på fyrsprångiga pilastrar utan kragband. Samtliga gördel- och sköldbågar är spetsbågiga. Valven är putsade och kalkfärgade. Valven är sekundära, slagna efter långhuset byggdes. Väggarna är mycket tunt putsade och kalkfärgade med tegelstrukturen synlig. I första travén är putsen borttagen då man vid renoveringar under 1900-talet funnit figurativa kalkmålningar där. Målningarna anses vara från 1300-1400-talet. Målningarna har delvis dolts av valvslagningen. Bland annat finns här en bild av S:ta Gertrud, kyrkans skyddshelgon, bärandes en kyrka.

På låghusets norra vägg står den gamla orgelläktaren från 1769, på södra sidan finns predikstolen. I väster finns orgelläktaren från 1925, ombyggd 1975. Den gamla orgelläktaren har en barriär av marmoreringsmålat ramverk med målade fyllningar av Jesus och lärjungarna. Den nya läktarbarriären i väster är en ramverkskonstruktion som är marmorerad i olika färger och vilar på marmorerade fyrkantiga stolpar.

Koret är förhöjt med tre steg. Den breda trappan är belagd med mörk kalksten och koret med tegel. Korets valv är primära, alltså slagna i samband med korets uppförande. Ribborna vilar på murpelarna mellan fönstren. I koret står altarskåpet innanför altarringen. I det rymliga koret finns ytterligare ett altare med altarskåp, Kristofferskåp, dopfunt, klockarebänk, prästbänk, träskulpturer, ambo samt kororgel och flygel.

Sakristian är inrymd under orgelläktaren och tillkom 1976. Golvet är av ekparkett, väggarna av oputsat rött stortegel respektive målad panel. Rummet är utan fönster. Sakristian är möblerad med klädskåp med skjutdörrar. Tornets övre våningar nås från vapenhuset via en trätrappa. På fjärde våningen står klockstolen av järn med de tre klockorna. Dubbla brädklädda ljudluckor sitter i alla väderstreck. Väggarna av rött stortegel är oputsade och på golvet ligger brädor. Det är öppet upp i nock. Vinden över kyrkorummet nås genom en liten rundbågig öppning på plan tre. Valven över kyrkorummet är putsade och oisolerade. Tegeltaket med munk och nunnepannor ligger på öppen läkt och pannorna är understrukna med kalkbruk med tagel. Några av takstolarna av bilad fur har runliknande inhuggningar av okänd härkomst.

Inredning och inventarier
Altaret är murat av stortegel, putsat och vitkalkat. Eventuellt är altaret ursprungligt från korets byggtid. Ovansidan är belagd med rött tegel lagt på flatan från 1954. En liten, lågt placerad öppning leder till ett tunnvälvt utrymme under altaret. Altarskåpet av ek är troligen tillverkat omkring år 1500 av Herman Rodes verkstad i Lübeck. Skåpet är renoverat 1954, 1983 och 2008. 1954 togs sentida övermålning bort
och kopior i gips gjordes av fyra apostlar och två pilastrar. Skåpet är en triptyk med ett bredare mittparti, corpus, med två flyglar. Överst finns ett snidat krön. Skulpterade figurer inom rundbågar finns på mittparti och flyglar. I rundbågarnas ovankant finns även genombruten rankornamentik. I mitten står Maria med Jesusbarnet omgiven av solstrålar och en molnkrans med änglar. De tolv apostlarna flankerar vid sidorna. Skåpet går att stänga och har målade bilder med motiv från Marias liv på utsidan. Sidoaltaret är murat och kalkat. På altaret står ett altarskåp, troligen från Nordtyskland tillverkat kring sekelskiftet 1400/1500-talet. Skåpet av ek är tredelat med skulpturer på corpus och målningar på flyglarna.

Altarringen är av fernissad furu och tillkom 1954 vid Eiler Græbes renovering. Altarringen är en kopia av den som fanns fram till 1890. Den är genombruten med ståndare, figursågade stiliserade balusterdockor, med en profilerad överliggare. Knäfallet är skinnklätt. Planformen är femkantig. Sidorna förkortades 2008.

Dopfunten av natursten är troligen från 1300-talet. Den vida åttasidiga cuppan är dekorerad med huggna reliefer av män med peruker och kronor, flera lejon och något liknande en enhörning. Foten är rund och avsmalnar uppåt. Mellan cuppa och fot finns en vulst. Tillhör Falsterbogruppen som kännetecknas av åttkantiga cuppor med reliefer. Cuppan har ett åttasidigt trälock med handtag av en pinjekotte. Locket är marmorerat i blått.

Predikstolen av bemålat trä är sannolikt från slutet av 1500-talet. Korgen är gjord i renässansstil med reliefer och utskuren växtornamentik. Korgens fyra sidor avdelas med kannelerade pilastrar. På sidorna finns skurna änglar inom rundbågiga fält som kröns av frontoner med änglar.

Bänkinredningen är sluten och tillkom 1730. Vid renoveringen 1954 byggdes bänkarna om. Sitsarna nytillverkades, ryggstöden vinklades och avståndet mellan bänkarna ökades. De kompletterades med fotstöd och psalmbokshylla. De främre bänkarna som är dubbelsidiga byggdes inte om utan har kvar sina smala sitsar. Dörrar, ryggar och framskärmar är uppbyggda med ramverk och fyllningar, medan sitsar och gavlar är hela brädor. Dörrarna har handsmidda gångjärn med lökformig avslutning. Gavlar och dörrar är av ek, resten av furu.

Orgel 1 är byggd 1769 av Andreas Malmlöf i Malmö. Renoverad 1954 av Einar Berg och 2018 av Bergenblad & Jonssons Orgelbyggeri. Orgeln står på läktaren längs norra fasaden. Fasaden har tre pipfält med silvermålade träpipor, ej ljudande. Fälten delas av pilastrar. Fasaden är dekorerad med lurblåsande putti och genombrutna växtornament. Den är målad i ljusblått med detaljer i guld, rött och svart.

Orgel 2 är byggd 1976 av A Mårtenssons orgelfabrik i Lund. Orgelfasaden är från 1925 och ritad av Theodor Wåhlin. Fasaden har samma formspråk som den äldre orgeln och den övre delen är en kopia. Orgeln står på läktaren i väster.

De tre klockorna är av malm. Klocka 1 är gjuten omkring år 1500. Klocka 2 är gjuten 1772 av Gerhard Meyer i Stockholm. En tvillingklocka finns i Skanörs kyrka. Klocka 3 är gjuten 1935 av Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Klockorna pryds av inskriptioner.

Övrigt
Kristofferskåpet anses vara från omkring 1300-talets slut och tillverkat i Nordtyskland. Kristoffer står på en kulle och stödjer sig mot en trädstam. På hans axlar sitter Jesusbarnet med högerhanden lyft i en välsignande gest. Kristoffer är sjöfararnas beskyddare. Skåpsdörrarna är bemålade. Välbevarad målning i äggoljetempera, enligt Lena Liepe som skrivit Den medeltida träskulpturen i Skåne. Träskulpturer, två madonnor och en prinsessa från slutet av 1400-1500-talet.