GÄRDSLÖVS KYRKA

Interiör
Nuvarande huvudingång är i norra korsarmen. I den inryms vapenhus, mötesrum och förråd. Golvet i korsarmen är belagt med kvadratiska tegelplattor, innertaket är klätt med oljad furupanel och de ojämna väggarna är vitputsade. Ekfönsterna har tonade glas. Korsarmen byggdes om 1962 av Eiler Græbe och hade före ombyggnaden ett tunnvalv. I det rymliga vapenhuset finns målade porträtt av tidigare kyrkoherde och
hans hustru, klädhängare samt stolar, bänk och textilförvaring. Till långhuset och till mötesrummet leder rundbågiga pardörrar av ek med ramverk mot vapenhuset och klädda med panel på andra sidan. Kyrkorummet ligger två steg högre än vapenhuset.

Kyrkorummet består av tornrum, långhus och kor. Tornrummet är en integrerad del av långhuset. Ett litet vindfång med dörrar av ramverk och fyllningar finns framför torningången. Öppna bänkar står på ömse sidor om mittgången i långhuset. Bänkarna går ut till ytterväggarna. Väggarna och valven är slätputsade och vitfärgade. Golvet är belagt med kalkstensplattor, i mittgången täckt med en lång röd gångmatta. Under
bänkarna ligger obehandlat brädgolv. Höga rundbågiga spröjsade träfönster ger ljus åt rummet. Predikstolen står i sydöst i långhuset och framför den dopfunten och en brudbänk. Två rökelsekar hänger på väggen i långhuset. Orgeln är placerad på golvet i nordöst i långhuset.

Långhuset är välvt med tre vita kryssribbvalv, tornrum och kor med vardera ett valv. Långhusets västligaste valv och tornvalvet slogs 1854 medan de andra valven är från 1400-talet. Gördel- och sköldbågar med föjdskift är spetsbågiga. Valven vilar på tresprångiga pilastrar med kragband. Ribborna har fyrkantigt tvärsnitt. Från taket hänger mässingskronor. Det är stor skillnad på de släta valven från 1854 och de mer toppiga, ojämna valven från 1400-talet. Vita dragstag sitter mellan ytterväggarna.

Koret är upphöjt med tre steg av granit. Triumfbågen mellan långhus och kor är rundbågig och smal. Framför den hänger ett triumfkrucifix på ett dragstag. Golvet är belagt med röd och grå kalksten och koret är välvt med ett kryssribbvalv. Koret upptas av altarordningen med altarring, altare och altaruppsats. Bakom altaruppsatsen finns den tillbyggda sakristian med brädgolv, putsade väggar och platt tak. I sakristian står klädskåp och skrivbord. Nergången till gravkoret är genom en trälucka i golvet täckt med matta framför kortrappan. I gravkoret vilar stoftet efter fem personer från Näsbyholm. Gravkoret är inte besökt. På tornets norra fasad finns ingången till tornets övre våning och vindarna. En tegeltrappa leder till vinden över kyrkorummet. Valven av halvstenstegel är inte isolerade. 1400-talsvalven har en toppigare form än de från 1800-talet. På vinden syns hur gråstensväggarna är förhöjda med tegel. Taklaget över långhuset består av sparrar, hanband, stödben och tassar. Sammanfogningen är halvt i halvt och med dymlingar. Flera takstolar är förstärkta med brädor. Underbrädningen är av spontade brädor. En brant trätrappa leder till klockvåningen där klockbocken står med två klockor. Spånplattor ligger ovanpå brädorna på golvet, tegelväggarna är tunt putsade. Dubbla ljudöppningar finns i tre väderstreck. Det är öppet upp i nock.

Inredning och inventarier
Altaret från 1800-talet är rektangulärt med ramverk och fyllningar av svartmålat trä.

Altaruppsatsen av målat snidat trä är från slutet av 1600-talet. Altartavlan med motivet Herdarnas tillbedjan i dova färger inköptes i Rom 1903 av kyrkans dåvarande patronus Fredrik von Blixen-Finecke. Enligt inventarieförteckningen är målningen från mitten av 1600-talet. Den omges av en snidad ram med bladverk och vid sidorna kolonner med korintiska kapitäl. Den utsirade arkitraven är krönt av två voluter och i mitten står Kristus med segerfanan.

Dopfunten av sandsten är samtida med kyrkans uppförande. Kvadratisk bas. Kvadratisk konisk cuppa med inhuggna kolonnetter i hörnen. Varje sida har två arkadbågar men är olika utformad inom arkadbågarna med träd, blommor, sol och måne. Enligt Tynells gruppering tillhör dopfunten Munkarpsgruppen. Dessa kännetecknas av de är fyrkantiga, har rundstavar i hörnen och ett eller två rundbågsfält på sidorna. Det finns ett 25-tal dopfuntar i sydvästra Skåne som hänförs till denna grupp.

Predikstolen med baldakin från 1600-talet är av rikt snidat bemålat trä. Trappan tillkom på 1800-talet. Korgens bas och undersida nygjordes i gammal stil 1902 efter förslag av Salomon Sörensen. Korgens sidor har reliefer av Jesus och evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Sidorna avdelas i hörnen av snidade kvinnor och fruktornament. Baldakinen kröns bland annat av basunblåsande änglar.

Altarringen av trä är från 1800-talet med halvcirkelformad plan. Räcke av figursågade balusterdockor av vitmålade brädor. Överliggare och knäfall är klädda med röd sammet.

Bänkinredningen är öppen och tillkom efter Salomon Sörensens ritningar 1902. Gavlarna dekoreras av en räfflad pilaster med bas och kapitäl och avslutas uppåt med ett triangulärt parti med en blomma i relief. Framskärmarna är uppbyggda av ramverk och fyllningar. Målade ljusgrå.

Orgeln är byggd 1961 av A Mårtensson, Lund. Fasaden är i ek och det finns stängningsbara luckor framför orgelpiporna. Ett piano kompletterar orgeln. Klocka 1 av malm är gjuten 1739 av Andreas Wetterholtz. Inskription, växtbårder, änglar och figurer pryder klockan. Klocka 2 av malm är gjuten 1953 av M&E Ohlsson i Ystad. Inskriptioner pryder klockan.

Övrigt
Krucifix med figur från andra hälften av 1200-talet. Korset är däremot sen- eller eftermedeltida. Bemålningen är inte medeltida. Krucifixet har ursprungligen funnits i Önnarps medeltidskyrka som revs 1863. Jesus med lutande huvud och törnekrona, smala armar och ben. Krucifix från 1200-talets första hälft från Gärdslöv som förvaras på Lunds historiska museum. På bröstkorgen finns ett cirkelrunt hål som förmodligen varit relikgömma. Två Rökelsekar, enligt inventarieförteckning från 1200-tal och 1400-tal.

Kyrkan uppfördes under den stora kyrkobyggnadsperioden under sent 1100-tal eller 1200-tal i romansk stil och bestod då av ett rektangulärt långhus och smalare, lägre kor. Kyrkan hade likt de flesta romanska kyrkor norr- och sydportal och högt sittande rundbågiga fönster. Kyrkan hade platt innertak eller öppet upp i nock. Kyrkan var byggd av gråsten med hörnkedjor av kalksten. Kring fönsteröppningarna fanns räfflat tegel. Förekomsten av tegel tyder på en senare datering av kyrkan än 1100-tal. Långhuset förlängdes västerut under medeltiden, förmodligen redan under 1300-talet. Den ursprungliga västmuren i långhuset revs vid långhusets förlängning och portalerna flyttades. Under 1400-talet slogs valv i kyrkan. Vid någon tidpunkt under senmedeltiden byggdes ett vapenhus framför södra portalen. Vapenhuset revs på 1800-talet.

En gravkammare under kyrkan byggdes, eventuellt på 1600-talet, till ägarna på Näsbyholm. Gravkoret försvagade murarna och strävpelare tillkom på östra kormuren för att förstärka den.

Befolkningsökningen gjorde kyrkan för liten och en korsarm mot norr byggdes kring sekelskiftet 1700/1800.

1831 var det visitation av biskop Faxe i Gärdslövs och Önnarps kyrkor. Han tyckte korsarmen fungerade dåligt då den var mycket mörk och församlingen varken såg eller hörde prästen. Han tyckte även att hela kyrkan borde få tunnvalv istället för kryssvalv, ett förslag som inte genomfördes.

1836 förlängdes koret i öster med en sakristia. Strävpelarna blev därmed inbyggda.

1844 revs vapenhuset framför sydportalen.
1854 byggdes ett torn som ersatte den fristående klockstapeln på kyrkogården. Tornet uppfördes efter ritningar av H.J. Strömberg. Tornets bottenvåning valvslogs. När tornet byggdes revs en del av det tillbyggda långhuset i väster. Ett nytt valv slogs i långhuset. De nuvarande fönsteröppningarna har troligen tillkommit under 1800-talet.

1903 restaurerades kyrkan och fick nya bänkar och nytt underrede till predikstolen efter ritningar av arkitekt Salomon Sörensen. Nytt golv av kalksten lades.

1961-62 byggdes norra korsarmen om efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Korsarmen blev bårrum och vapenhus. Huvudingången flyttades därmed från tornet till korsarmen. Förmodligen sattes träfönstren in vid denna tidpunkt. 1966 restaurerades gravkoret och kvarlevorna lades i nya kistor.

1983 frilades den romanska sydportalen. En byggnadsarkeologisk undersökning av murverket gjordes. Sydportalen är flyttad hit från annan plats i kyrkan. På 1990-talet byggdes korsarmen om till nuvarande utseende. Bårrummet blev mötesrum.

2015 putsades kyrkan om.

Kyrkan består av långhus, rakavslutat kor, en korsarm mot norr och ett torn i väster som ligger i liv med långhuset. Endast långhuset och halva koret är medeltida, övriga delar är tillbyggda under 1800-talet. Långhuset förlängdes under medeltiden. Murarna är vitputsade. Muröppningarna är stora och rundbågiga. Fönstren är mestadels av trä. Taken är täckta av tegel och tornspiran av plåt.

Långhusets ursprungliga del är uppförd med murar av gråsten med hörnkedjor av kalksten. Visst inslag av tegel finns också. De romanska fönstren har haft tegelomfattningar med räfflat tegel. Långhusets förlängning är byggd av tegel. Långhuset är sekundärt förhöjt med tegel och har en tegelutkragning. Korsarmen mot norr är byggd av gråsten och tegel. Koret är byggt av gråsten lagda i jämna skift som
avslutas med tegelutkragning. Korets hörnkedja i söder är av kalksten och sandsten. Samtliga murar är spritputsade och vitkalkade. Långhus, kor och korsarmen har en ojämn levande putsyta som avslutas med en tresprångig takgesims. Koret har en skråkantad sockel medan övriga delar saknar sockel. Flera svarta ankarjärn av olika format är synliga på fasaden.

Tornet från 1854-55 är uppfört av tegel. Det har en hög sockel och avsluts med en takgesims av rundbågar, sågtandsskift och utkragande skift. Fasaden på tornets övre del är indelad med lisener i hörnen och däremellan två lisener som delar fasaden i tre indragna nischer. I den mittersta nischen finns dubbla ljudöppningar täckta med brädluckor åt tre väderstreck. Tornets murar är slätare än på de övriga delarna av
kyrkan. På tornets norra sida finns en utbyggnad med trapphus till de övre våningarna.

Kyrkan har fem ingångar. En genom tornet i väster, två i norra korsarmen, en prästingång i sakristian i öster samt en ingång till trapphuset på tornets norrsida. De två ingångarna i korsarmen och prästingången sitter i enkla rundbågiga muröppningar. Pardörrarna i korsarmen är klädda med stående ekpanel. Prästingången i öster har en enkeldörr med ramverk och fyllningar samt överljus med ett spröjsat lunettfönster. Portalen i väster till tornet består av ett utkragande parti med en trappstegsgavel med rundbågiga blinderingar. Den stickbågiga pardörren sitter i en djup rundbågig nisch. Dörrbladet med stående ekpanel har stora dekorativa
beslag.

På långhusets södra sida finns rester av den tidigare romanska sydportalen som frilades 1983. Portalen flyttades hit vid långhusförlängningen enligt den byggnadsarkeologiska undersökningen. Den rundbågiga omfattningen är av kalksten med två figurhuggna kapitäl utformade som lejon. I det västra finns även en djävul och en figur i klädedräkt. På insidan finns ett ansikte med öppen mun med ett ansikte i gapet. Kapitälen är anfrätta av tiden och puts och kalkning döljer detaljer.

Fönstren är av olika material men samtliga sitter i rundbågiga öppningar som är putsade likt kyrkan. Låghus och kor har spröjsade gröngråmålade träfönster. Solbänkarna är av målad plåt. Korsarmen har fönster med lackade ekbågar med gultonat blyspröjsat antikglas. Tornet har gjutjärnsfönster med rombisk spröjsning. De sitter i rundbågiga öppningar med två språng. Solbänkarna i tornet är av tegel.

Långhus, kor och korsarm har sadeltak täckta med enkupigt rött taktegel. Koret och korsarmen avslutas med en valmad spets på gavlarna. Tornet har ett flackt tälttak och däröver en åttkantig spira täckt med falsad rödmålad skivlagd plåt. Spiran kröns av ett kors. Avvattningen är av röd plåt.