Gottröra kyrka

Gottröra är en romansk gråstenskyrka vars äldsta delar är från årtiondena kring sekelskiftet 1100 1200-talet. Den har senare genomgått förändringar men har utvändigt ännu en tydlig romansk karaktär. Kyrkan brann 1893, efter branden återstod endast murarna och interiören präglas av den återuppbyggnad som gjordes.

Av ursprungskyrkan återstår tornet, långhuset och västra delen av koret. Tornet har från början använts som refugium, tillflyktsplats i orostider. På norra sidan av tornet finns en rund tornliknande utbyggnad som fungerar som trapphus, utbyggnaden gjordes 1894. Tidigare fanns ett trapphus i trä och ursprungligen liksom i Närtuna kyrkas torn en öppning för stege som kunde dras upp vid behov. Klockorna hänger sedan slutet av 1700-talet i tornet, tidigare fanns en klockstapel av trä på kyrkogården. Mot mitten eller slutet av 1300-talet byggdes sakristia på norrsidan med tunnvalv av tegel och utvändigt med pulpettak. Sakristian är på västra sidan sammanbygd med en strävpelare som antagligen tillkommit i samband med valvslagning av långhuset. Ett vapenhus byggdes framför sydportalen, troligen under 1400-talet. Vapenhuset revs efter branden 1893.

Under 1400-talets senare del, då många kyrkor annars byggdes ut så att de fick salskyrkoplan, förlängdes koret åt öster med en travée som redan från början valvslogs. Långhus och den äldre delen av koret har täckts med kryssribbvalv under 1400-talets första hälft. Långhuset hade ursprungligen haft öppen takstol eller ett plant trätak vilket framgår av märken i murarna efter urprungliga takstolar. Nuvarande takstolar tillkom efter branden.

Yttertaken är sedan 1991 helt täckta med enkelfalsad svartmålad skivplåt. Taken över långhus och kor var sedan 1894 täckta med skiffer medan plåt använts till sakristian och tornet. Kyrkan fasader är vitputsade vilket de varit åtminstone sedan år 1792, kyrkan putsades antagligen stegvis under 1700-talet.

Kyrkans enda ingång är tornets portal belägen mot söder. Fönstren är höga och nygotiskt spetsbågiga till formen. De fick sin nuvarande form 1894 och har tidstypiska gjutjärnsbågar.

Gottröra är en romansk gråstenskyrka vars äldsta delar är från årtiondena kring sekelskiftet 1100 1200-talet. Den har senare genomgått förändringar men har utvändigt ännu en tydlig romansk karaktär. Kyrkan brann 1893, efter branden återstod endast murarna och interiören präglas av den återuppbyggnad som gjordes.

Av ursprungskyrkan återstår tornet, långhuset och västra delen av koret. Tornet har från början använts som refugium, tillflyktsplats i orostider. På norra sidan av tornet finns en rund tornliknande utbyggnad som fungerar som trapphus, utbyggnaden gjordes 1894. Tidigare fanns ett trapphus i trä och ursprungligen liksom i Närtuna kyrkas torn en öppning för stege som kunde dras upp vid behov. Klockorna hänger sedan slutet av 1700-talet i tornet, tidigare fanns en klockstapel av trä på kyrkogården. Mot mitten eller slutet av 1300-talet byggdes sakristia på norrsidan med tunnvalv av tegel och utvändigt med pulpettak. Sakristian är på västra sidan sammanbygd med en strävpelare som antagligen tillkommit i samband med valvslagning av långhuset. Ett vapenhus byggdes framför sydportalen, troligen under 1400-talet. Vapenhuset revs efter branden 1893.

Under 1400-talets senare del, då många kyrkor annars byggdes ut så att de fick salskyrkoplan, förlängdes koret åt öster med en travée som redan från början valvslogs. Långhus och den äldre delen av koret har täckts med kryssribbvalv under 1400-talets första hälft. Långhuset hade ursprungligen haft öppen takstol eller ett plant trätak vilket framgår av märken i murarna efter urprungliga takstolar. Nuvarande takstolar tillkom efter branden.

Vapenhusets i tornrummet är rymligt. Valvet är ett stjärnribbvalv som är sekundärt inslaget, antagligen under 1400-talet. Valvet vilar på strävpelare som ej är putsade, väggar och valv är i övrigt vitkalkalkade. Golvet är av tegel.

Kyrkorummet är långsmalt, koret är i det närmaste lika långt som långhuset. Vitkalkade väggar och valv samt höga fönster bidrar till ett ljust och avskalat uttryck tillsammans med de enhetligt utformade snickerierna. Väggar och valv var från 1894 till 1961 bemålade med en kvaderstensmålning typisk för det sena 1800-talet. Långhuset och det bakre valvet i koret har tre enkla kryssribbvalv. I långväggarna är valven lagda på inhuggningar i murarna utan strävpelare eller sköldbågar vilket är ovanligt för sekundärt slagna valv. I öster och väster har murats sköldbågar som upplag för valven. Det östligaste valvet i koret är ett stjärnribbvalv slaget samtidigt som koret byggdes ut i slutet av 1400-talet. Korets golv ligger tre steg över långhusets golvnivå, under koret finns ett gravvalv från 1670-talet för ägarna till Vängsjöbergs säteri. Golven i långhuset är täckta med sandsten, i koret och bänkkvarteren ligger lackade trägolv.

Inrednngen är enhetlig, tillkommen 1894 och utförd i typisk nygotisk stil från den tiden med öppna bänkar.Färgsättningen består av relativt ljusa kulörer från 1960-1961 års renovering. Predikstolen nås via en trappa genom väggen från sakristian, korgen är sexsidig och målad i bruna nyanser med gulddekor. Ljudtak saknas vilket ytterligare bidrar till det öppna och avskalade intrycket av kyrkorummet. Altaret är murat av trä och täcks av antependium. På altaret står ett vackert kors av silver belyst från östfönstret med glasmålningar. Altarringen är halvrund och har ett genombrutet skrank av svarvade dockor. Orgel och orgelläktare bildar en tydlig fond i västra delen av kyrkorummet. Läktarbarriären är genombruten och byggd i utförande likt altarringen. Orgeln är byggd av A V Lundahl i Stockholm och senare renoverad och ombyggd av Åkerman & Lund orgelbyggeri. Orgelfronten är nästan helt täckt av pipor, inramade av relativt diskret nygotisk dekor.

I det ganska sparsamt inredda kyrkorummet framträder äldre inventarier som räddades ur kyrkan vid branden 1893 tydligt. Bland dem kan nämnas en banersköld på södra väggen, dopfunten i sandsten från 1200-talet, ett krucifix från 1300-talet, delar från en altartavla från 1700-talet, malmkronor från 1600-talet samt möbler.

Sakristian nås via en spegeldörr med svagt stickbågig avslutning uppåt. Valvet är ett tunnvalv. Inredningen är sparsmakad, mest iögonfallande är den originella uppgången till predikstolen från sakristian.