BOMMARS

Bommars tillhör de gårdar som bäst representerar det enastående och rikt varierade kulturarv som hälsingegårdarna utgör. Gården ligger i en typisk utkantsbygd i norra Hälsingland, och vittnar om att bönderna även i sådana mer perifera lägen kunde bygga lika stora och vackert inredda hus som man gjorde i centralbygderna. Gårdens båda bostadshus är byggda och till stor del inredda i ett sammanhang i slutet av 1840-talet. Troligen härrör även en del av ekonomibyggnaderna från samma tillfälle. Det faktum att ingen bodde permanent på gården när husen byggdes visar att byggandet kunde fylla andra behov hos hälsingebönderna än de rent praktiska.

Gården Bommars i Letsbo hette tidigare Oppigården. Den är en av de gamla hälsingegårdar som kan spåras bakåt i källorna ända till 1542 års jordebok, då gården ägdes av bonden Påvel Olof Rolfsson. Vid storskiftet 1781 var hemmanet relativt stort: 8 öresland och 12 penningland.

Gårdens bebyggelse har till största delen kommit till under 1800-talet. År 1848 lät nämndemannen Sven Johansson och hustrun Gölin Jonsdotter bygga de båda bostadshusen. Gården hade Gölin ärvt av sin far, men familjen bodde inte där utan på Sven Johanssons ärvda gård i Sörkämsta,
som låg närmare sockencentrum. Trots att Oppigården verkar ha stått mer eller mindre obebodd under många år byggde man ändå i stor stil. Vinterstugan i två våningar blev huvudbyggnad på gården och fick en påkostad inredning med väggmåleri och tapeter. Det kan vara värt att notera att tre av tapetmönstren också finns representerade på svenska slott och herrgårdar: Ekebyhofs slott på Lovön, Bolmstads säteri i Småland och det kungliga Rosersberg.

Den mindre sommarstugan fungerade också som bakstuga. Båda byggnaderna har moderniserats med nya brokvistar under 1800-talets andra hälft, men har i övrigt bevarats i ursprungligt skick.

Först 1887 blev gården permanent bebodd. Då flyttade Svens och Gölins dotterson Sven Persson in. När han dog 1901 köptes gården upp av Hudiksvalls Trävaruaktiebolag, som nyttjade skogen och arrenderade ut jordbruket. 1921 kom det nya arrendatorer till gården: Johan och Margit Larsson. Tio år senare, 1931, köpte deras båda söner Enno och Lars Johansson hemmanet av bolaget. Eftersom de båda brukade kallades ”Bommapojkarna” fick gården namnet Bommars.

Till gården hör förutom bostadshusen en rad ekonomibyggnader: en större ladugård med loge och stall, ett stort tvåvåningshärbre, en sommarladugård, en smedja och en vedbod. Alla husen är byggda i timmer utom vedboden, som är byggd i regelkonstruktion med brädväggar. En inskrift i ladugården berättar att den är byggd 1887, det vill säga när Sven Persson flyttade in på gården.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 2008-05-12, Dnr 432-11178-06

Bommars tillhör de gårdar som bäst representerar det enastående och rikt varierade kulturarv som hälsingegårdarna utgör. Gården ligger i en typisk utkantsbygd i norra Hälsingland, och vittnar om att bönderna även i sådana mer perifera lägen kunde bygga lika stora och vackert inredda hus som man gjorde i centralbygderna. Gårdens båda bostadshus är byggda och till stor del inredda i ett sammanhang i slutet av 1840-talet. Troligen härrör även en del av ekonomibyggnaderna från samma tillfälle. Det faktum att ingen bodde permanent på gården när husen byggdes visar att byggandet kunde fylla andra behov hos hälsingebönderna än de rent praktiska.

Gården Bommars i Letsbo hette tidigare Oppigården. Den är en av de gamla hälsingegårdar som kan spåras bakåt i källorna ända till 1542 års jordebok, då gården ägdes av bonden Påvel Olof Rolfsson. Vid storskiftet 1781 var hemmanet relativt stort: 8 öresland och 12 penningland.

Gårdens bebyggelse har till största delen kommit till under 1800-talet. År 1848 lät nämndemannen Sven Johansson och hustrun Gölin Jonsdotter bygga de båda bostadshusen. Gården hade Gölin ärvt av sin far, men familjen bodde inte där utan på Sven Johanssons ärvda gård i Sörkämsta,
som låg närmare sockencentrum. Trots att Oppigården verkar ha stått mer eller mindre obebodd under många år byggde man ändå i stor stil. Vinterstugan i två våningar blev huvudbyggnad på gården och fick en påkostad inredning med väggmåleri och tapeter. Det kan vara värt att notera att tre av tapetmönstren också finns representerade på svenska slott och herrgårdar: Ekebyhofs slott på Lovön, Bolmstads säteri i Småland och det kungliga Rosersberg.

Den mindre sommarstugan fungerade också som bakstuga. Båda byggnaderna har moderniserats med nya brokvistar under 1800-talets andra hälft, men har i övrigt bevarats i ursprungligt skick.

Först 1887 blev gården permanent bebodd. Då flyttade Svens och Gölins dotterson Sven Persson in. När han dog 1901 köptes gården upp av Hudiksvalls Trävaruaktiebolag, som nyttjade skogen och arrenderade ut jordbruket. 1921 kom det nya arrendatorer till gården: Johan och Margit Larsson. Tio år senare, 1931, köpte deras båda söner Enno och Lars Johansson hemmanet av bolaget. Eftersom de båda brukade kallades ”Bommapojkarna” fick gården namnet Bommars.

Till gården hör förutom bostadshusen en rad ekonomibyggnader: en större ladugård med loge och stall, ett stort tvåvåningshärbre, en sommarladugård, en smedja och en vedbod. Alla husen är byggda i timmer utom vedboden, som är byggd i regelkonstruktion med brädväggar. En inskrift i ladugården berättar att den är byggd 1887, det vill säga när Sven Persson flyttade in på gården.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 2008-05-12, Dnr 432-11178-06