KUNGSLENA KYRKA KYRKOMILJÖ

Kungslena socken begränsas i väster av Plantaberget och i söder av Varvsberget. Deras terrasserade kalkstens- och skiffersluttningar utgör en stor del av socknens yta med lövskogar upp mot krönen och bördiga uppodlade jordar ned mot en flack urbergsslätt som i nordost begränsas av ett skogsbeväxt åssystem. Stora delar omfattas av riksintresse för naturvården. Gånggrifter förankrar området i neolitisk tid. Kyrkbyn ligger samlad på Varvsbergets sluttning. Kring byn finns flera järnåldersgravar, fornåkrar och terrasskanter. Längre upp i sluttningen ligger ruinerna av Lenaborg. Hemmanen i socknen bestod enligt 1564 års jordebok uteslutande av kronohemman, vilka var 29 till antalet. Byn är samlad kring en lång bygata som ansluter till vägarna från Tiarp, Dala, Hömb och Dimbo. Byn var innan skiftet en av länets största. Greve Per Brahe d.y. hyste på 1670-talet planer på att omvandla Kungslena till köpstad med rutnätsplan. Av detta aldrig slutförda projekt återstår en av långgatorna och en tvärgata. Innan skiftet var de flesta husen i byn byggda av sten. Av dessa återstår egentligen bara Ledsgårdens mangårdsbyggnad, som ej utskiftades. Det är dock tack vare bl.a. framväxten av egnahemsbebyggelse som bebyggelsen ännu är samlad. Den knyts även samman av stora träd och stenmurar som inhägnar tomterna.

Kyrka och kyrkogård ligger centralt norr om bygatan och omsluts i öster och norr av Dalavägen. På andra sidan en mindre bäck i väster ligger Bossgården, den gamla kungsgården. Söder om bygatan är mitt emot kyrkan den gamla skolan med lärarbostad i öster. Mellan kyrkogården och Dalavägen är i öster en triangulär yta som förr fungerade som marknadsplats. På andra sidan vägen står i nordost en minnessten över slaget vid Lena år 1280. Landskapsbilden i och kring kyrkbyn är sedan 1974 skyddad mot förändringar i enlighet med naturvårdslagen.

LENABORG - Av en rektangulär byggnad, uppförd av gråsten samt kalk- och sandsten, återstår resterna av en bottenvåning. Denna undersöktes 1987-88. I väster finns ett källarrum med kallkälla och vattenkanal. Förekomsten av tegelmurade nischer talar för en datering till 1200-talets mitt. Öster om byggnaden finns en cirkulär jordvall som visade sig ej innehålla några murrester, men kan tolkas som ett försvarstorn i trä. I övrigt finns inga direkta befästningsverk i anläggningen. Det verkar mer ha rört sig om en högreståndsbostad än en borg. Att en godsanläggning funnits här även innan framgår av det faktum att namnet förekommer i skrift 1208. Redan då förefaller godset ha varit i Bjälboättens ägo, vilket det förblev fram till 1300-talet då det skänktes till Linköpings domkyrka efter att först ha varit en tid i marsken Torgil Knutssons ägo. Sannolikt under tidigt 1400-tal ödelades Lenaborg.

BOSSGÅRDEN - Bossgården eller kungsgården kan ses som Lenaborgs efterträdare. Godset ägdes på 1500- och 1600-talen av ätten Stenbock. Efter reduktionen 1681 blev det landshövdingeboställe och 1691 översteboställe. Manbyggnadens bottenvåning byggdes 1731-32 och övervåningen 1766. Material hämtades från Lenaborg. Väggarna är slätputsade och vita. Det brutna valmade taket har på sitt nedre fall enkupigt lertegel och på sitt övre svart plåt. Byggnaden renoverades 1984. Framför huset är fyra timrade låga flyglar från 1780 med rödfärgade locklistpaneler och knutlådor. Alla har de sadeltak med täckning av enkupiga lertegel, två med valmad spets.

SKOLA - Den timrade skolbyggnaden från 1862 vilar på en hög sockel och har rödfärgad locklistpanel och sadeltak med tvåkupigt lertegel. Byggnaden är något förändrad och tjänar nu som samlingslokal. I den omgivande frukträdgården finns bl.a. en rödfärgad 1800-talslänga med bostad och dass. Mot bygatan är kallmur och trädrad.

MINNESSTEN - En granitobelisk inom en järnkedja restes 1894 till minnet av slaget vid Lena 1208 då Knut Erikssons här besegrade kung Sverkers i maktkampen mellan den Erikska och Sverkerska ätten om kungakronan.