I hushållen i Kashgar användes som regel lokalt tillverkade föremål, och lokalt producerade matvaror. Bröd bakades i lerugnar och kunde ges vackra mönster med en nagg/stämpel av trä. Inventarierna kunde vara enkla, av trä eller lera, men det fanns också prestigeföremål av metall som till exempel en gammal tekanna, eller en snusflaska av porslin.
Den omfattande samling av föremål från Kashgar i västligaste Kina, som missionären Lars Erik Högberg och hans medarbetare systematiskt byggde upp, var avsedd för missionsutställningen i Stockholm 1907.
Avsikten var att visa upp den miljö i vilken missionärerna verkade. Eftersom de, vid sidan av det kristna förkunnandet, närmade sig lokalbefolkningen genom sjukvård och vad man skulle kunna kalla ”utvecklingsarbete” skulle utställningen spegla detta. Den skulle visa att Sinkiangs befolkning var i behov av undervisning, men att man i detta avlägsna hörn av innersta Asien också hade kunskap att bygga på, inte minst inom hantverken.