MURUMS KYRKA

Kyrkan är något vriden med koret åt norr, men för enkelhetens skull anges i det följande raka väderstreck med koret i öster.
Murums kyrka är en nyklassicistisk kyrka med mycket stort rektangulärt långhus med stora rundbågade fönster, lägre och smalare femsidigt kor i öster samt ett kraftigt fyravånings torn i väster. Tornets konformade tak särpräglar kyrkan och dess målade urtavlor är också säregna. Kyrkporten finns i väster i tornet. I nordväst finns en liten utbyggnad, ett pumphus till läktarunderbyggnaden. Genom korfönstren syns den invändiga sekundära muren av betongblock som gjort koret fönsterlöst inifrån.
FASAD - Spritputsad vit fasad och grå sockel på stommen av sprängsten. Putsreparationer utfördes 1988. Mittenfönstret på sydsidan omges av en tidigare portal med två pilastrar krönta med var sitt litet klot under taksprånget. Pilastrarna och mittfönstret har slätputsade omfattningar och sockeln följer dess utkragning. (Enligt ritningarna nådde portalen ursprungligen över takfoten men av detta syns inget idag.) Väggpartiet är där något utkragande med ett putsat listverk upptill. På ömse sidor om portalen sitter en blyplåtsavtäckt gravhäll av ordovicisk kalksten från 1600-talet. Den ena avser befälhavaren på Gullbergs skans i Göteborg (Skansen Lejonet) Claes Arvedsson Uggla till Saleby och Påarp och den andra hans son och dennes båda hustrur. Tornet har på alla sidor mycket stora rundbågade ljudgluggar med två svartmålade, fiskbenspanelade träluckor. En helt liten, smal glugg finns på syd- respektive nordsidan under luckorna. Mellan porten och ett lunettfönster sitter en sten i slätputsad omfattning som anger byggnadsåret 1850. Över porten sitter en liten traditionell lykta.
FÖNSTER - Långhusets långsidor har vardera fem och koret tre rundbågade femluftsfönster med korspost och tvärpost i bågen. Lufterna är blyspröjsade, utom en luft i nordöst i koret som har träspröjsar, till nio rutor i de raka lufterna. Fönsterglaset är gammalt så det är troligen originalfönster. Somliga lufter är öppningsbara och har maskinslagna hörnbeslag. Smygarna är mycket grunda med utskjutande solbänkar av röd kalksten. Nordsidans östra fönster försågs 1987 med en rak utrymningstrappa av förzinkat stål med mynning åt öster och västra fönstret på samma sida har ventiler i två av smårutorna. Tornet har ett träspröjsat lunettfönster med solbänk i väster på andra våningen. På tredje våningen åt samma håll sitter ett runt litet fönster.
PORT - Tornporten sitter i en stickbågig grund smyg med slätputsad omfattning och har en pardörr med rak överkant och gråmålad fiskbenspanel med sparkplåtar nedtill. En helt liten vridring och därunder ett modernt lås. Pumphuset har en liten enkel plåtdörr åt norr.
TAK - Långhusets sadeltak har, liksom korets fem valmade takfall, tvåkupigt tegel på södra sidan och plåt på norra från 1984. Koret har en kraftig profilerad takgesims av täckmålat trä i grått. Taksprången på långsidorna har täckmålad träpanel i grått eller vitt med något olika utformning på de båda långsidorna och runt kyrkan sitter en trälist längs fasaden i samma färg. Enkla figursågningar pryder gavelländarna, Torntakets krön är avkapat vilket ger en konform och nederkanten är utsvängd. Taket täcks av svartmålad skivtäckt plåt och på var sida sitter nedtill en målad liten urtavla som var och en visar sin egen tid. Tornet kröns av ett kors på kula. Under dess takfot sitter ett listverk och mot fasaden en fris med korta pilastrar på jämna avstånd, allt täckmålat grått. Pumphuset har sadeltak med korrugerad plåt.

En ny kyrka uppfördes i Murum för 690 personer av sprängsten efter omarbetade ritningar från 1846 av Kungl. Överintendentsämbetets arkitekt Axel Lindgren. Kyrkan placerades på samma plats som den medeltida stått. Murums nya kyrka invigdes 1850 och från den gamla överfördes den medeltida dopfunten samt kyrkklockorna. Utförandet av denna nyromanska kyrka blev något enklare än på ritningarna. Tornet blev inte alls så smäckert och hörn- och horisontella lister liksom parställda ljudluckor uteblev. En femsidig sakristia tillfogades bakom altaret med en rundad rektangulär altarring. Predikstol i nordöst och läktare i väster. Interiören skulle enligt ritningarna dekoreras rikligt med bröstningslist längs långsidorna och romboid dekor mellan fönstren samt en liten festong över dem. Under nummertavlorna och på korskranket skulle också romboid dekor placeras. Om detta kom att utföras är här okänt medan källorna vittnar om att absidkupolen var prydd med grågrönt slingornament i romansk karaktär på skarpt gräsgrön botten, målat av en Reymer i Herrljunga, som dekorerat nästan samtliga kyrkor i trakten till församlingarnas "utomordentliga belåtenhet". Arkitekten beklagade sig dock över sin egen medverkan till färgsättningen och hävdade att landsortsdekoratörer "sakna varje förutsättning för att kunna på rätt sätt tolka en å ritning flyktigt antydd färgkaraktär" och menade att det vore lättare att beskriva nyansen i ord än med pensel. Arbetet utfördes därtill innan tillstånd kommit.
En orgel tillkom 1904 av orgelbyggare Levin Johansson i Liared. 1916 blev kyrkan reparerad. Enkupigt tegel, lagt på ursprungsspånen på långhusets södra takfall, byttes mot nytt maskinkluvet spån och tvåkupigt tegel. Sydfasaden putsades om. Innanför sydporten göts ett vilplan av cement till de åtta trappstegen upp till kyrkgolvet. Två nya nummertavlor och mässingslampetter tillkom. Hela kyrkan målades gräsgrön med grågröna fält på bänkarna. 1918 inventerades kyrkan och då stod Thorvaldsens Kristus på altaret framför ett gyllene träkors, den vitmålade altarringen hade balustrar, bänkarna var inbyggda och predikstolen var ny. Möjligen hade en sådan tillverkats i samband med renoveringen två år tidigare.
Vid mitten av 1940-talet ansågs kyrkan vara för stor för församlingen och bänkarna obekväma och man ville renovera kyrkan. Första förslaget kom 1944 med bland annat en önskan om att sätta igen absidfönstren. 1947 gjorde arkitekt Ärland Noreen ett renoveringsförslag. Landsantikvarien Ingegärd Vallin ansåg 1948 att interiören var ovanligt påver och trist och ville påskynda en ändring av skranket och altaret. 1948 beslutades vid en extra kyrkostämma att ingen ändring skulle ske med altaret och ingen sakristia byggas under läktaren. Men detta omprövades uppenbarligen och kyrkan fick ett helt förändrat utseende. Den femsidiga sakristian formades om till en invändig fönsterlös absid med den nakna muren synlig utifrån genom de bibehållna fönstren. Detta nämns ingenstans i bygglovshandlingarna, men bör högst sannolikt ha skett då utifrån önskemålet om att sätta igen fönstren och flytta sakristian till läktarunderbyggnaden. Två rum byggdes under läktaren för elcentral och sakristia. Altarskranket avlägsnades och altaret kunde flyttas in i korutsprånget. Koret vidgades ytterligare genom att korbänkarna togs bort fram till bänkskärmarna. Sydporten murades igen men portalpilastrarna bevarades. De skulle bilas bort om de var av tegel men vara kvar om de hade sten i förband med murarna. Konstnärinnan Saga Walli från Göteborg målade en ny altartavla. Bänkarna minskades till 15 bänkar på var sida (från 24 i norr, 14 i sydväst, 8 i sydöst) med nya sidogångar och ombyggda bänkar med endast bänkdörrarna och ryggarna i behåll, om än lutande. Nya golv lades, putsen lagades och kalkfärgades, trävalvet limfärgades och inredningen målades om. Kaminerna slopades till förmån för elvärme och även belysning, klockringning samt orgelfläkt elektrifierades. 1950 firades kyrkans 100 årsjubileum och den kunde återinvigas efter renoveringen 12 november. 1953 tillverkades ett ljudtak ritat av arkitekt Noreen till predikstolen, som skulle likna ljudtaket i Kärråkra kyrka.
1952 inleddes en decennielång diskussion kring två av ätten Ugglas gravstenar från 1600-talet som stod uppställda vid södra kyrkporten. Säteriet Påarp i Murum var i äldre tid sätesgård inom denna ätt och släktföreningen Uggla framförde önskemål om att gravstenarna av ordovicisk kalksten borde placeras under tak. Man var också upprörd över att bevarade kistdekorationer av plåt inte fanns exponerade i kyrkan Församlingen motsatte sig dock att få in stenarna i det trånga vapenhuset. 1957 bekostade slutligen släktföreningen en avgjutning av stenarna till Statens historiska museums samlingar, samt skyddsbleck av bly över stenarna. Kistplåtarna skänktes till samma museum 1959.
1980 besiktigade Carl-Gustaf Lewenhaupt på Riksantikvarieämbetet orgeln och fann att den hade en påfallande djup och varm principalkaraktär, typisk för tiden kring sekelskiftet. "Orgeln är av sådant historiskt och musikaliskt värde samt av så hög kvalitet att den bör skyddas och bevaras intakt". 1984 lades nytt taktegel på södra sidan och plåt på norra. Takstolen förstärktes. 1987 inreddes befintligt materialrum under läktaren till rum för personal och besökare med wc och tvättmöjligheter. 1988 gjordes fasadrenovering med viss nedknackning av putsytor. 1997 gjordes en nödutgång i ett korfönster på norrväggen.