NORRA VÅNGA KYRKA

NORRA VÅNGA KYRKA - J A Hawermans kyrka uppfördes i sin helhet år 1876 efter en latinsk korsplan. Den består av ett långhus med breda korsarmar och fullbrett rakt kor i öster. Sistnämnda avslutas med en bred absid, något högre än koret. I vinkeln mellan norra korsarmen och koret är en sakristia. I väster är ett torn.
FASAD - Kyrkan vilar på en skråkantad sockel av huggen granit. Fasaderna är slätputsade och vitkalkade med kontrasterande dekor av gult lertegel. Långhusets och korsarmarnas hörn markeras av lisener. Dessa avslutas upptill med abakus av tegel. Mellan dessa löper på fasaderna sågtandsskift av tegel. De bildar markering mot takfötterna och fortsätter även runt tornet där de markerar klockvåningens bjälklag. Slutligen har även fönsterkrönen omfattningar av tegel. Västporten har en utkragande omfattning med vimperg i två våningar. I den övre är ett fönster och den kröns av ett kors. Allt är i samma gula tegel. Mittportarna på korsarmsgavlarna har enklare raka utkragande omfattningar av samma tegel. De ingår som en förankrande del av gavlarnas stora trefönstergrupper. I röstena är rundfönster. Samma fönster finns i västgaveln på ömse sidor om tornet. Över vimpergen är i tornfasaden järnsiffror som bildar årtalet 1876. I varje sida av tornet är ett par rundbågade ljudgluggar. I dessa sitter ursprungliga rundbågade ljudluckor med brun fjällpanel. Lisenerna och tornet har runda dekorativa ankarslutar.
FÖNSTER - Alla ytterfönster är ursprungliga och har brunmålade järnbågar med enkel luft. De sitter i smygar som följer fönstrens form och har sluttande solbänkar av kalksten. Långhusfönstren är rundbågade och har en spröjsning som bildar två mindre rundbågsfönster, med vardera tolv rutor. I krönet är en rund ruta. Dessa fönster går igen som mittfönster i korsarmsgavlarna. De flankerande fönstren är högre, men har samma spröjsning, dock med fjorton rutor i varje halva. Likadana fönster sitter i absiden. Gavlarnas och västportalens runda fönster har stjärnformad spröjsning med tolv rutor. Sakristian har ett rundbågat fönster med nio rutor. I tornets bottenvåning är två rundbågade fönster med tolv rutor, i mellanvåningen är fyra med fyra rutor och en i vimpergen med sex stycken.
PORT - Västporten är en ursprunglig rak pardörr, klädd med kopparplåt. Den sitter i en rundbågad smyg i tre språng med överljus. Framför porten är en kalkstenstrappa med järnräcken i väggen. Invid denna är en lös rullstolsramp av rostfritt stål. Nordporten är en ursprunglig stickbågad pardörr med kopparbeklädnad. Även handtag och lås är samtida. Porten sitter i en stickbågad smyg och framför denna är en kalkstenstrappa. Sydporten är en stickbågad kopparklädd port, sannolikt från 1955. Den sitter i en likadan smyg som nordporten. Framför denna ligger en nött gravhäll från 1700-talet. Sakristiporten är rak och ursprunglig med kopparbeklädnad. Handtag och lås är samtida. Upp till porten leder en kalkstenstrappa från 1955.
TAK - Långhuset täcks av ett korstak som är valmat över absidens rundning. På spetsen över denna är ett förgyllt hjulkors på kula. Taktäckningen består av skiffer. Takfötterna av gult tegel består av en rundstav och en karnis. På korsarmsgavlarnas krön skjuter de upp och kröns av förgyllda treklöverkors på kula. De är avtäckta med kopparplåt. Sakristians valmade tak täcks likaså av kopparplåt. Torntaket består av en flack fyrsidig huv med en hög och spetsig åttasidig spira i vars topp är ett förgyllt kors på kula. I övergången mellan huv och spira är fyra svagt spetsiga huvar med knoppar av koppar. Hela torntaket täcks av kopparplåt. Takfoten är utformad som konsoler av gult tegel. Klockkammarens markerade bjälklag är avtäckt med kopparplåt. Alla takfall har hängrännor och stuprör av kopparplåt.

Under inverkan av kyrkobygget i grannsocknen Edsvära 1859 beslöt sockenmännen i Norra Vånga att när ekonomin blivit bättre ersätta sin förfallna romanska kyrka med en ny. Samma arkitekt som till ovannämnda kyrka kom att upprätta ritning, nämligen Överintendentsämbetets förste arkitekt Johan Adolf Hawerman. År 1876 uppförde man så kyrkan med grunden lagd runt den gamla. Två år senare var orgeln färdig, tillverkad av Salomon Molander i Göteborg. 1934 undergick interiören en ommålning.
Så småningom kom den enorma korskyrkan att upplevas som alltmer ödslig när antalet församlingsmedlemmar stadigt sjönk under början av 1900-talet. Detta var ett av problemen som skulle avhjälpas i arkitekt Adolf Niklassons renovering 1954-55. De båda korsarmarna miste sina bänkrader och omvandlades till kapell med små altaren och knäfall. Den södra blev lillkyrka och avskärmades med ett draperi, den norra dopkapell. Båda fick nya golv, små altaren och knäfall, dopfunt nygjordes. Mellan korsarmar och långhus samt kor och långhus uppsattes låga skärmar med genombrutna barockinspirerade pyramider på hörnen (sistnämnda är idag nedtagna till följd av att de var främmande för interiören). Läktaren fick en underbyggnad med ny trappa, vilket föranledde att vapenhusets symmetriska och "fula" trappor kunde borttagas och ersättas av ett nytt tak som synliggjorde fönstren. Sakristian fick vindfång och ny skåpsinredning. Koret fick nya innanfönster. Den södra korsarmens vindfång borttogs. Interiören ommålades i sin helhet. Kaminer ersättes med elvärme. 1961 fick lillkyrkan en orgel, tillverkad av Nordfors & Co. i Lidköping.
År 1968 företogs en utvändig upprustning p.g.a. bomputs och sönderrostade rännor. Fasaderna omputsades och målades, hängrännor och stuprör utbyttes. 1981 visade det sig att tornets taktäckning var bristfällig, varför rötskador i klockvåningens bjälklag uppstått, liksom putsskador. Detta åtgärdades samtidigt som vinden tilläggsisolerades. Fyra år senare ommålades den nedsmutsade interiören. Emedan lagningen av torntaket var ytterst bristfällig så uppstod nya skador på trä och puts, vilka fick åtgärdas 1992. Rötskadat trä utbyttes även i den västra delen av långhusets takstol. 1994 var renoveringen av Molanderorgeln färdig. 1998 lades slutligen torntakets täckning om, samtidigt som exteriören målades.