OXBERGS KAPELL

Anläggningen består av en kyrkogård samt ett kapell och en bod.

Kyrkogården är anlagd ca 200 meter öster om kapellet, på en höjd intill landsvägen. Norr om kyrkogården, i dalen nedanför sluttningen, slingrar sig älven och järnvägen. Det är okänt när den anlades, troligen på 1790-talet, men sin nuvarande utformning fick den vid utvidgningen 1972. Den inhägnas av häckar och träd samt av en låg mur uppsatt av betongelement. Gravkvarteren är anlagda i terrasser med stödmurar av röd sandsten.

I vinkel med Kapellets torn, mot norr, står en bod som uppfördes troligen på 1960-talet. Den har samma karaktär som kapellet och bär rödfärgad locklistpanel samt sadeltak med spåntäckning.

Oxbergs kapell är beläget mellan landsvägen i söder och älvbranten i norr. Det har sitt ursprung i ett enkelt bönhus, byggt av byborna omkring 1720, och överlämnades till Mora församling 1938. Ca 100 m sydost om kapellet, på en höjd, ligger begravningsplatsen invigd 1877.
Träkapellet består av ett rektangulärt långhus med tresidig koravslutning, torn i väster samt sakristia på den norra sidan.
Det ursprungliga rektangulära bönhuset flyttades och ombyggdes 1798, härmed tillkom en sakristia (nu riven). Västtornet tillfogades mellan 1850 och 1866. 1875-76 utbyggdes koret till befintlig form och kapellet reveterades. Den befintliga sakristian är från 1966 och ritad av Per-Erik Holin; den gamla revs 1915.
Kapellets nuvarande utseende härstammar i princip från arkitekt Fredrik Falkenbergs genomgripande restaurering 1915; då avlägsnades reveteringen och väggarna träpanelades såväl ut- som invändigt, samt tornet fick sin klockformade huv. Exteriörens stående träpanel är rödfärgad. De stickbågiga spröjsfönstren är vitmålade, liksom ingången på tornets västsida.
Invändigt täcks långhuset av ett trätunnvalv, medan korpartiet har ett plant tak. Dekormålningen är utförd av konstnären Yngve Lundström 1915, liksom altartavlan. Predikstolen tillverkades för Mora kyrka 1639 och skänktes till Oxberg 1757.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Byarna Oxberg och Gopshus med sin utspridda bebyggelse ligger i skogsbygden omkring tre mil nordväst om Mora, i Österdalälvens dalgång. Mora sockens äldsta skattelängder avslöjar att en fast befolkning förekommit i Oxberg redan på 1530-talet. Bygden präglades tidigt av fäbodväsendet. Redan på 1660-talet ägde oxbergare fäbodar i Björnarvet, Hållan, Sjurby och Gutsäl inom Mora socken samt i Bosseldal inom Älvdalens socken. Ett par årtionden efter uppförandet av det första bönehuset på platsen, på 1720-talet, bestod befolkningen i Ox-bergs och Gophus byar av 135 matlag. På 1750-talet besöktes bönehuset fyra till fem gånger om året av präster från Mora. Gudstjänsterna utökades till antalet på 1790-talet, när böne-huset på invånarnas begäran upphöjdes till kapell. Numera är byggnaden ett känt riktmärke på Vasaloppets sträcka och byn är dessutom startplatsen för många andra skidtävlingar.

Den första etappen i kyrkobyggnadens uppförande bestod av ett bönehus, en enkel timrad byggnad som uppfördes på 1720-talet av Oxbergs och Gopshus byamän. Den rektangulära byggnaden under sadeltak med ofodrade timmerväggar liknade byns boningshus. Det dröjde sedan till 1790-talet innan byggnaden genomgick en upprustning och gavs en kyrkligare ka-raktär i samband instiftandet av kapellförsamlingen. I samband med detta flyttades bygg-naden något från sitt ursprungliga läge, den fick ny grund och förhöjdes med några stockvarv. Byggnadskroppen tillbyggdes också med en sakristia mot norr, rödfärgades och fick en takryt-tare för sin klocka. Invändigt uppfördes en läktare. Någon gång efter 1850 tillfördes tornet som i sin överdel skilde sig från nuvarande. Det fick då endast ett enkelt tälttak med låg vin-kel. Koret tillkom 1875-76, då också byggnaden reveterades med puts ut- och invändigt.