Kyrka

Nottebäck anges första gången i skriftliga källor år 1377, som Notabaek.
Strax söder om den nuvarande kyrkan i Nottebäck har man hittat rester efter en äldre stenkyrka. Den var betydligt mindre än sin efterföljare och saknade torn, men i början av 1600-talet uppfördes en klockstapel intill. Båda byggnaderna revs i samband med att den nya kyrkan byggdes, varvid en del av stenen kom att återanvändas.
Den nuvarande kyrkan började planeras redan på 1790-talet efter att planerna på att bygga om den gamla till Tegnérkyrka skrinlagts. Det dröjde dock till 1824 innan besluts tog i kyrkostämman och tre år senare kunde de första ritningarna presenteras av arkitekten Johan Abraham Wilelius. Bygget inleddes 1831 och året efter var den klar att börja användas. Exteriören följer ritningarna frånsett att tornets rundfönster och gördelgesims inte utfördes. Interiört gjordes tunnvalvet flackare än på ritningarna och altarväggens monumentala bågställning och listverk ersattes av pilastrar och trekantsgavel.
Den 20 augusti 1837 skedde den officiella invigningen, förrättad av biskop Esaias Tegnér.

Exteriöra förändringar

Kyrkans exteriör präglas av de nyklassicistiska kyrkornas känsla för symmetri och väl avvägda proportioner. Exteriören har under årens lopp förändrats ytterst lite, de flesta åtgärder har varit av rent underhållsmässig karaktär. Knappt hundra år efter kyrkans invigning, på 1920-talet, byttes spånbeklädnaden på taket ut mot kopparplåt. Vid en restaurering 1958 friläggs grunden från sin puts och 1982 får kyrkan sin nuvarande rosa nyans, vilken anses vara den ursprungliga färgen.

Interiöra förändringar

Kyrkans interiör har under åren genomgått flera restaureringar, dock har den ursprungliga karaktären bibehållits. 1894 skedde den första restaureringen då bänkar och inredning målades om. Den gamla kyrkans altaruppsättning restaurerades och fick ta den tidigare altartavlans plats.
De största förändringarna gjordes vid restaureringen 1932 under ledning av arkitekt Paul Boberg. Då lades nya trägolv ovanpå de befintliga och vapenhuset fick golv av kalkstensplattor. Vindfång anordnades vid alla tre ingångar och innanfönster sattes in. Bänkarna gjordes bekvämare och längst fram i kyrkan togs några bänkar bort för att kunna utöka koret. Till predikstolen tillverkades ett ljudtak i anslutande stil och den befintliga altaruppsatsen restaurerades. Inredningen målades i ljust gråa nyanser, en återgång till den mer ursprungliga färgsättningen.
1958 genomgick hela kyrkan en omfattande restaurering under ledning av arkitekt Georg Rudner. Då förändrades bänkarna ytterligare något och hela interiören målades i mörkare färger och golvet fernissades. Korfönstren togs upp till hela sin ursprungliga storlek och den södra ingången murades igen. På insidan gjordes en stickbågeformad nisch där den ursprungliga altartavlan placerades och nedanför den dopfunten. Bänkarna på läktaren byttes ut mot nya bänkar och stolar och i hela kyrkan sattes moderna ljuskronor upp.
Vid den senaste restaureringen 1997 målades interiören åter igen om fullständigt. Man återgick då till de ursprungliga ljusa nyanserna i grått. Bänkkvarterens dörrspeglar marmorerades och gavs en röd bård. Innerväggarnas ytskikt frästes bort eftersom en felaktig färg använts tidigare. Putsen lagades sedan med kalkbruk och avfärgades vitt, brutet med en liten mängd guldockra och grön umbra.

Kyrkan är uppförd i sten med enhetligt putsad fasad. Den har en låg synlig sockel av huggen natursten, med ett stort inslag av röd granit. Fasaden är spritputsad i en svagt gulrosa nyans. Formen är i grunden rektangulär med torn i väster och halvrund korabsid i öster. Kyrkans exteriör ger ett väl sammanhållet och symmetriskt intryck.

Tornet är högt och enkelt utformat utan våningsindelande friser. En asfalterad gång leder från gamla landsvägen fram till huvudentrén med tre trappsteg i släthuggen granit. Den rektangulära dubbelporten i trä är klädd med en enkel panel, på överdelen liggande och på nederdelen i ett snedställt kvadratiskt mönster. Porten omfattas av vita slätputsade kvaderstensimitationer som bär ett entablement med rombdekor på arkitraven. Ovanför porten sitter en svart minnestavla i omfattning av vit slätputs. På den står med guldbokstäver: Byggd under CARL XIV JOHANS regering 1832. Strax ovanför minnestavlan sitter ett runt spröjsat fönster.
De fyra ljudluckorna sitter i stickbågar och är klädda med liggande panel, målad i ljust grågrönt. Under takfoten finns en rödmålad gesims i form av listverk i trä som avslutas nertill med en enklare tandfris i ljusgult. De fyra urtavlorna sitter infattade i takfoten med halvrunda kupor och har genomlysta urtavlor.
Lanterninen är av trä med fyra öppningar i valvbågeform. Den är målad rosa, förutom sockel och takfotens tandsnittsfris som är vita. Även hörnbräderna är målade vita för att ge intryck av pilastrar. Svarta järnräcken står i öppningarna och lanterninen kröns av ett förgyllt kors.

Såväl tornets, lanterninens, långskeppets och absidens tak är klädda med falsad kopparplåt. Vid långskeppets östra gavel finns även en plåtinklädd skorsten och strax nedanför denna på norra sidan en taklucka. Korabsiden har också en taklucka, samt hängrännor i koppar. Övriga tak har fotrännor. Alla stuprännor är också av kopparplåt.
Långhusets grund har fyra ventiler på var sida, absiden tre och tornet två. De har alla moderna ventilgaller utom den mittersta på absiden som är öppet.
Symmetriskt placerade finns två sidoportar, en i mitten på var långsida av långskeppet. Båda är enkelt utformade dubbeldörrar i trä med liggande svartmålad panel. De omfattas av slätputsade vita pilastrar med en smal och något utskjutande arkitrav. Norrsidans port har två trappsteg i släthuggen granit och sydsidans fem, till följd av höjdskillnaderna i terrängen.
Takfotens gesims längs alla fyra sidor av långskeppet utgörs av ett rödmålat listverk i trä. Absidens dito är något enklare utformad, utan långskeppets kvartslister.

Absidens port i öster har en dubbelsidig trappa i betong med steg i huggen granit, sex åt norr och sju åt söder, och med räcke i svartmålat smidesjärn. Dörren är av trä med panel i snedställt kvadratiskt mönster, med liten glasruta i överdelen. Den smala omfattningen i muren är vit slätputsad och över den hänger en enkel kopparlykta med vitt opakt glas.
På absidens sydöstra sida finns en trappa murad i huggen granit, ner till pannrummet. Den täcks av snedställda dörrar av trä, inklädda i kopparplåt. Åt nordost på absiden har ett spröjsat källarfönster murats in i grunden med en bred slätputsad cementomfattning.

Kyrkans fönsterbågar är genomgående i trä och av lika utformning. De är konstruerade med korspost, med åtta rutor vardera i de nedre två bågarna och i de övre fyra hela och fyra mindre rutor. De stora sidofönstren är stickbågeformade och sitter jämnt fördelade och i samma höjd. Sex stycken på vardera långsidan, två i absiden och två i tornet. Över sidoingångarna, mitt på långsidorna, sitter ett fönster som motsvarar de övrigas överdel. På gaveln mot tornet sitter två mindre, halvrunda fönster med spröjs i solfjädersform.
Alla fönster är enkla och har separata innerfönster, utom tornfönstren som saknar dessa. Ytterbågarna är målade i ljust grågrönt. Samtliga solbänkar samt avtäckning över port och sidoentréer är av kopparplåt.
Halvfönstret över södra entrén är igensatt med något ljust material som tydligt syns från utsidan. I norra tornfönstret sitter monterat en blank metallbox som utgör en del av brandlarmet.