Töre kyrka

Kyrkan är en klassicistisk långhuskyrka orienterad i öst-väst med smalare och
lägre kor, sakristia i vinkeln mellan kor och långhus och ett västtorn som delvis
är inskrivet i huskroppen. Tornet är byggt i två sektioner med rundbågiga
ljudluckor i nedre sektionen och rektangulära öppningar i den övre. Kyrkan
byggdes 1936 efter Evert Milles ritningar och ersatte då en äldre, provisorisk
kyrkolokal. Den står på sockel av huggen granit och väggarna är slätputsade i
gulvitt. I gavlarna och mot hörnen på långsidorna sitter cirkelrunda fönster,
kyrkans övriga fönster är höga och välvda med en blyspröjsning i rombiskt
mönster. Huvudentrén i tornet har en kopparbeslagen dubbelport med en
tidstypisk, infälld minnesplatta ovanför.
Kyrkans sadeltak och sakristians valmtak är täckta med
svartmålad skivplåt, medan torntaket och den korta, spetsiga
spiran är koppartäckta.

Långhuset är enskeppigt med djupa, runda nischer mot fönstren.
Nischerna har välvda genomgångar utmed långsidorna som ger
ett intryck av sidoskepp. Väggar och valv är
vitputsade och hela kyrkan har ett fernissat trägolv. Det avsmalnade koret ligger fyra
steg ovanför långhuset.
Över långhuset spänner ett tunnvalv medan koret markeras genom ett lägre,
stickbågigt
valv. I korets sydvägg öppnar sig ett valv mot ett litet dopkapell kapellet motsvaras
på
den motsatta, norra väggen av en välvd blindering.
Korets inredning slår an 1930-talets strama och sakliga känsloton. Den färgstarka
altaruppsatsen som föreställer Jesus med lärjungarna - där lärjungarna är framställda
som
nutidsmänniskor - är grovt skuren i trä och flankeras av rustika golvkandelabrar i
målat trä.
Ovanför altaruppsatsen sitter ett runt bildfönster som framställer det godas kamp mot
det
onda. Den fyrkantiga altarrundeln är utformad som ett öppet räcke. Hela
altararrangemanget
är utfört av Axel Wallenberg som utfört de flesta utsmyckningarna i kyrkan.
I det lilla dopkapellet avspeglas olika epoker i församlingen och kyrkan. Den gamla
kyrkolokalens altartavla från 1870-talet är monterad i en djup nisch mitt emot dopaltaret
med altartavla och åttkantig dopfunt i trä från kyrkans byggtid. Kapellet domineras dock av
Jean Carlbrandts höga bildfönster från 1969 som visar en modernistisk tolkning av befrielsen.
Även långhuset har en välbevarad inredning. Bänkkvarterens och läktarbarriärens dova
färgsättning i en grov marmorering som utfördes 1968, har anpassats till kyrkorummets
tidsanda. Predikstolen med sitt platta ljudtak hänger på kortväggen norr om koret och nås
via sakristian. Predikstolskorgen är smyckad med grovskurna träreliefer föreställande de
fyra evangelisterna. Ljudtaket har en ovanlig, men tidstypisk målning av den helige ande
på undersidan. Nummertavlornas utsmyckning och ljuskronorna i långhuset har en
omisskännlig 30-talsprägel och är viktiga för helhetsintrycket.
Läktarens framskjutna mittparti bärs upp av två parställda, fyrkantiga träpelare. Läktarorgeln
från 1938 är dold bakom en orgelfasadkuliss med stiliserade orgelpipor i trä, som grupperar
sig på ömse sidor om det runda västfönstret. Orgelkulissen är färgsatt i klarare färger än
inredningen i övrigt och framhäver läktarpartiet.