BRINGETOFTA KYRKA

Allmän karaktär
Bringetofta kyrkogård består av en gammal och en ny del som genom
mur, nivå och trädrad utgör två åtskilda enheter. Gamla delen
är nästan kvadratisk med ett spetsigt nordvästligt hörn. Kyrkan
är belägen i den nordvästra delen, med koret sedvanligt vänt mot
öster. Åt norr sträcker sig den s.k. nykyrkan. Kyrkogårdens gamla
del kan grovt uppdelas i fyra gravkvarter: ett triangulärt nordväst
om kyrkan (behandlas här som område A), ett genom grusgång
tudelat söder om kyrkan (område B), ett i nordost och ett i sydost
(behandlas gemensamt som område C). Vid kyrkogårdsmuren söder
om kyrkan reser sig en klockstapel. Nya delen av kyrkogården
sträcker sig längs den gamlas östra sida och har en rektangulär form.
Terrängen ligger något lägre.

Omgärdning
Kyrkogårdens båda delar omges av var sin kallmur av otuktad marksten
med fyllning av småsten. Den har en höjd av 1 1,5 meter
och en bredd på över 1 meter. Krönet är överväxt med mossa och
sedum. Kring gamla delen daterar sig muren från 1841, medan
den kring den nya är från 1953. Murarna åt väster och öster är
stödmurar. På murens insida vid norra ingången sitter en huggen
gravvård av sandsten från 1744 och invid denna en till synes obearbetad
häll med ett inristat kors, troligen en medeltida gravvård. På
södra kyrkogårdsmuren ligger, bakom klockstapeln, två bitar av ett
kolonnskaft i sandsten, delar från kyrkans ursprungliga romanska
sydportal. Invid dessa ligger även ett par brottstycken av gravstenar
från 1600- och 1700-tal. En stor mängd borttagna vårdar från
1800-talets slut och 1900-talets första hälft står lutade mot södra
kyrkogårdsmurens utsida, några även mot insidan. Flera av dessa
kommer från allmänna linjen och många kan uppvisa titlar. Bland
vårdarna på insidan märks en rundbågig, fi nhuggen gråstenshäll
med fasad sida, troligen en medeltida lockhäll till en grav.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång är placerad på norra sidan, i linje med
nykyrkans port. Den kantas av två spritputsade och vitkalkade
grindstolpar med kopparplåtshuvar. Mellan dessa sitter en smidd
pargrind. Entrépartiet är sannolikt tillkommet samtidigt med muren
1841. En i utförandet motsvarande ingång fi nns mitt på nya delens
östra sida och vetter mot prästgården. Grindstolparna är dock helt
slätputsade och målade med en tät vit färg. En smärre smidesgrind
är placerad i en öppning i muren, väster om klockstapeln

Vegetation
Kyrkogårdens gamla del omges av en något heterogen trädkrans. I
öster växer sekelgamla lönnar och en gammal alm. I söder tre gamla
lönnar, två unga björkar och en lind. I väster en gammal ask, en
gammal lönn, två gamla lindar och två unga. I norr enbart unga
björkar. Längs nya delens östra och södra sida växer med utvidgningen
jämngamla lindar och en cypresshäck.

Gångsystem
Kyrkogårdens gravkvarter defi nieras av raka grusgångar, vilka utom
i anslutning till kyrkans triangulära plan möts i räta vinklar. Inom
den södra och östra delen av gamla kyrkogården löper gångar parallellt
med kyrkogårdsmuren.

Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från medeltiden fram till idag.
Som medeltida kan man betrakta den lockhällsformiga vård som
står vid kyrkogårdsmuren i söder, liksom den korsförsedda stenen i
i norra muren. Från 1700-talet fi nns en handhuggen sandstensvård
och brottstycke av ett samtida kors i samma material. Dessa visar
på den lokala hantverksmässiga gravkonsten innan industrialismen.
Från förra sekelskiftet fi nns en handfull industriellt framställda,
resliga gravvårdar, vanligtvis av polerad granit i form av obelisker
eller bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna
om maximihöjd på vårdar under mellankrigstiden fi ck
dessa en annan form, låg och sedermera rektangulär. Ofta gavs de
klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av
gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd
och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Vid sidan av
dessa fanns allmänna linjens enkla små vårdar, som sällan översteg
en halvmeter i höjd. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i
sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som
ett uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De
senaste tjugo åren har variationerna i form blivit större, men måtten
är ungefär desamma. I hög grad återanvänds äldre stenar genom att
de huggs om eller vänds.

Område A
Allmän karaktär
Kvarteret utgörs till största delen av en tom triangulär gräsyta. Gravarna
ligger i rad längs kyrkogårdsmuren i norr och väster. Tidigare
hade dessa grusbäddar och häckinramningar. Ett par gravar ligger
invid grusgången och några snöbärsbuskar. På västra kyrkogårdsmuren
växer en måbärshäck.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga efterkrigstida
vårdar i ljus granit. En mindre del är från 1920-talet, men även
dessa har modesta mått. Den äldsta vården är en liten bautasten i
svart granit över en hemmansägare. Sex vårdar från 1922-26 kan
vara rester av allmän linje. Men i kvarteret fi nns även några familjegravar
från samma tid. Titlar förekommer endast i enstaka fall
på vårdarna.

Område B
Allmän karaktär
Område B utgör de båda kvarteren söder om kyrkan. Dessa består
av gravar i nord-sydliga rader. Det västra av kvarteren delas av en
nord-sydlig rad med prydnadsbuskar. En kyrkoherdegrav vid kyrkans
syport med två tämligen vildvuxna hängalmar, s.k. sorgeträd
med hängande grenar, dominerar intrycket.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga vårdar från
mellan- och efterkrigstid. Många av de äldre av dessa är av svart
granit, medan ljus granit dominerar bland de yngre. 1940-talets
strama, svarta granitvårdar är fl est till antalet. En stor del står på
familjegravar. Några vårdar har återanvänts i sen tid genom att de
vänts eller huggits om. På ovan nämnda kyrkoherdegrav står ett
kors av svart granit från 1941, vilket genom form och storlek är en
solitär i kvarteret. Ett fåtal vårdar bär titel: trädgårdsmästare, kyrkovärd,
nämndeman, hemmansägare, kvarnägare. Invid klockstapeln
ligger fragment av kyrkans ursprungliga romanska sandstensportal.
Det rör sig om en kapitälkrans och ett stycke av en arkivolt med
rundstav.

Område C
Allmän karaktär
Område C utgör gamla kyrkogårdens båda östra kvarter. Dessa består
av två stora gräskvarter med gravar längs med och vända mot
gångarna samt gravar i nord-sydliga rader inne i kvarteren. Vidare
är rader av gravar längs kyrkogårdsmurarna. Trots borttagna grusbäddar
och häckar från gravarna längs gångarna och murarna kan
man ännu skönja den tidigare strukturen med allmänna gravar och
välexponerade enskilda gravar.
Gravvårdstyper
Längs med kyrkogårdsmurarna dominerar högresta vårdar från förra
sekelskiftet medan det i övrigt är en större blandning av vårdar på
de övriga enskilda gravytorna längs gångarna. I högre grad har där
äldre vårdar tagits bort och ersatts med yngre småskaliga i ljus granit.
I viss utsträckning har äldre vårdar återanvänts genom att de vänts
(och därmed ännu förmedlar personhistoria) eller att den gamla
texten ersatts med ny. I hög utsträckning rör det sig hos de äldre
enskilda gravarna om familjegravar. Den äldsta vården är rest 1878
över kyrkoherde S Colliander. En annan kyrkoherdegrav tillhör K
G von Schéele med familj och på denna står ett iögonenfallande kors på sockel i polerad röd granit från 1899. Korsets anslutning
mot sockeln uppvisar allvarliga sprickor till följd av rostande järndubbning.
Invid densamma står kyrkogårdens högsta vård, en ca
2,5 meter hög obelisk i svart granit från 1907 över socknens organist.
Ytterligare ett par högresta äldre vårdar minner om organister
och folkskollärare. En av dem från ca 1930 har en tidstypisk stram,
klassicistisk utformning. Synnerligen särpräglad är en fi nhuggen
sandstenspelare med urna och marmorklot rest över Nils Moberg
som stiftade Bringetofta skola. I övrigt berättar titlarna om hemmansägare,
nämndemän, kyrkovärdar och postmästare. Formerna
utgörs av bautastenar och obelisker, som regel i svart granit. Från
mellankrigstiden fi nns lägre gavelformer som varit samkomponerade
med en grusbädd och därmed idag ger ett något stympat intryck.
Trots borttagandet av fl era äldre vårdar kvarstår intrycket av kvarterens
inre allmänningar med låga, småskaliga typer. Vårdarna på allmänna
gravar är vanligen av svart granit i form av resta vinkelbrutna
hällar om ca 0,4 meters höjd eller plattor. De som bevarats på plats
är 50 till antalet och daterar sig från 1928-54, på sedvanligt vis i
kronologisk linje. Titlar på dessa vårdar är mindre vanligt. Någon
enstaka hemmansägare och hustru påträffas liksom en predikant.

Område D
Allmän karaktär
Område D utgör den östra utvidgningen från 1953, en genom gamla
kyrkogårdsmuren, trädrad och lägre nivåskillnad klart avskild del.
Området består av två jämnstora kvarter med nord-sydliga gravrader
och grusgångar mellan dessa. Gravarnas vårdar är vända mot
respektive gång. Vid mitten av norra kortsidan är en vilplats med
beläggning av råbrutna kalkstenshällar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet består uteslutande av låga breda granitvårdar
från mitten av 1950-talet till idag. 1950-, 60- och 70-talen dominerar
med strama typer. De äldre är som regel av svart granit och en
del har klassiserande element som kolonner och frontoner. Många
av de äldre gravarna är familjegravar och det är på de äldre vårdarna man återfinner de fåtaliga titlarna: hemmansägare, lantbrukare,
predikant, sjuksköterska, stenhuggare, kyrkovärd, byggmästare. I
södra hälften av raden längs gamla kyrkogårdsmuren finns ca 20
små resta vårdar och plattor från 1957-64 som kan utgöra en fortsättning
på allmänna linjen från område C.

Kyrkogården har liksom kyrkan medeltida ursprung. Om dess
äldsta historia är inget känt. I 1829 års inventering omnämns att
den omgavs av en ringmur och att det fanns fem gravvårdar av
sten, från främst 1600- och 1700-talet. Vidare omnämns prosten
Anders Ljungs familjegrav från 1820-talet, omgiven av ett svartmåladt
staquette. Av denna fi nns idag inga spår. 1841 utvidgades
kyrkogården åt öster och fi ck en ny stenmur. Denna omlades dock
redan 1856 enligt sockenstämmoprotokoll. Kring förra sekelskiftet
ordnades kyrkogården med grusgångsinramade gravkvarter uppdelade
i allmänna och enskilda gravar. De enskilda placerades längs
gångarna, belades med grus och omgärdades av häckar. De allmänna
gravarna grävdes i gräsytorna inne i kvarteren. En trädkrans av lönn
planterades innanför kyrkogårdsmuren.
1938 avsåg man att bebygga den s.k. skolträdgården mellan kyrkogården
och sockenstugan med några uthus. Detta var dock kyrkoherden
emot och fi ck stöd av länsmuseet och riksantikvarieämbetet,
varför den känsliga miljön fredades från dylikt. 1951 lade kyrkostämman
fram ett förslag till utvidgning av kyrkogården på just detta
område. Förslaget var upprättat av arkitekt Johannes Dahl, Tranås.
I och med att man ej avsåg behålla den gamla kyrkogårdsmuren så
ville Byggnadsstyrelsen ej ge tillstånd. Istället kom ett nytt förslag
till utvidgning åt öster att utarbetas av Dahl. Detta fastställdes 1953
och kom under följande år att genomföras. Det gamla grindpartiet
mot prästgården fl yttades därvid. Under 1900-talets senare del har
alla grusbäddar och häckar avlägsnats från gravkvarteren, vilka förvandlats
till gräsmattor. En stor del av det äldre vårdbeståndet har
kontinuerligt avlägsnats och i några fall återanvänts.