Agunnaryds kyrka

Samhället Agunnaryd har förutom sin nuvarande kyrka rester av två medeltida kyrkor. Vid
Brånanäs, på en udde i Agunnarydssjön, ligger murrester härrörande från den gårdskyrka som
tillhörde borganläggningen Agundaborg. En sockenkyrka uppfördes förmodligen före 1330
och resterna av sakristian finns fortfarande bevarade omkring 300 meter från nuvarande
kyrka. Ruinen med tillhörande kyrkogård inramas av en kraftig stenmur. Kyrkan revs i
samband med uppförandet av den nya kyrkan eftersom man avsåg utnyttja stenmaterialet.
Dock ansågs stenmassorna olämpliga till nybygget varvid rivningen var helt onödig.
Det är ytterst ovanligt att en mindre socken på landsbygden har rester från två äldre
kyrkobyggnader och då 1870-tals kyrkan är förhållandevis välbevarad utgör bygden en
kulturhistoriskt intressant kyrkomiljö. År 1830 konstaterade Biskop Tegnér vid en inspektion
att kyrkan var i gott skick, vilket enligt uppgift var en sanning med modifikation.
Församlingens tillväxt och kravet på en ståndsmässigare kyrka medförde att man under 1850-
talet undersökte möjligheterna att bygga en helt ny kyrka. Trots år med missväxt och
hungersnöd insamlades medel och 1870 godkändes de ritningar som arkitekten vid Kungl.
Överintendentämbetet, J.F. Åbom, utformat. Biskopen i Växjö, H.G. Hultman, invigde kyrkan
i oktober 1874.

Sentida åtgärder
Förutom koppartäckning av taket samt lagning och byte av svall som utfördes 1971
påbörjades den senaste exteriöra renoveringen 1989. Då skedde en närmast total omputsning
av kyrkas fasader och luckan på absiden murades igen. Arbetet utfördes av
Kyrkorestauratören i Vinslöv AB. Även målning av portar och dörrar utfördes och
huvudentrén handikappanpassades. På ömse sidor om stentrappan lades en svagt lutande ramp
av betongsten och ett elegant, smitt räcke tillkom.
Under 1986 kalkas och målas sakristian och året efter sker en total modernisering av el- och
ventilationssystemet. Ett större fläktaggregat installeras i förvaringsrummet invid koret och
nya värmeledningsrör dras ovanpå sockellisten i kyrkan. Elcentralen är placerad i ett skåp
under trappan i vapenhuset, en bra lösning som smälter in väl. Samtidigt beslutas att bygga en
handikapptoalett intill kapprummet under läktaren vilket utförs under 1987
De senaste stora arbetena på kyrkan genomfördes under 2004 då bergvärme installeras,
korgolvet byts medan långhusgolvet slipas och oljas, fönster och dörrar målas, fyra ljuskronor
tillförs och ytterligare två bänkrader försvinner. Plattformen där altaret står placerat förstoras
och en större radiator bakom altaruppsatsen plockas bort och ett skåpsutrymme iordningsställs
istället. I den bakersta bänkraden sågas ett mindre parti av sitsen bort och kontrollpanel och
utrustning för styrning av ljud/ljus/kyrkklockor monteras. Det förmodligen mest krävande
arbetet vid 2004 års renovering var dock målningen av det tunnvälvda innertaket, färgen var
smutsig, matt och vidhäftningen var försämrad. Efter skrapning och grundning målades taket
med linolja och därmed återfick kyrkan sin lyster och ljusblåa nyans.

Byggnaden är helt uppförd i sten med in- och utvändigt putsade fasader. Exteriören är
tidstypisk med torn i väster, långhus samt ett absidialt korutsprång i öster. På långhusets norra
och södra sida finns två utskjutande sidoingångar. Tornet har bibehållit sin för stiftet något
annorlunda utformning, en spetsig huv med nygotiska stildrag skapar ett högrest och
monumentalt intryck. Tornhuven kröns av ett förgyllt kors och även de fyra spetsgavlarna har
försetts med kors, ett i varje väderstreck, dock oförgyllda. Sidoingångarnas hörn är utformade
som slätputsade pilastrar och under den starkt profilerade takfoten finns ett utskjutande,
slätputsat, parti där lodräta fält som sammanbinds med rundbågar bildar ett dekorativt
element. Samma slätputsade ramverk återvinns på torngavlarna och på långhusets östsida.
Även långhusets fyra hörn är utformade som pilastrar dock inte lika framträdande som
sidoingångarnas.
På portalen ovanför huvudentrén står att läsa: UPPFÖRD UNDER CARL XV 1872 KOMMER
LÅTER OSS TILLBEDJA. När kyrkan stod klar hade dock Carl XV varit död sedan flera år.
Framförallt tre ingrepp har påverkat intrycket av exteriören och dess autenticitet.
Taktäckningen har skiftat mellan åren, den ursprungliga spåntäckningen byttes 1888 mot
asfaltspapp, 1906 mot en rödbrun plåt och 1971 godkändes beslutet att täcka långhus och
absid med koppar. Redan 1906 hade dock tornet täckts med koppar.
I protokoll från 1930-talet noteras att klagomål framförts mot värmen i kyrkan, bl.a. stora
problem med golv- och fönsterdrag påpekades. Beslut om åtgärd fattades 1935 vilket konkret
innebar att samtliga gjutjärnsfönster i kyrkan lyftes bort. Dessa ersattes 1937 med tätspröjsade
träfönster med tillhörande innerbågar utan spröjs. Med största sannolikhet bibehålls
yttermåtten.
Ett gjutjärnfönster har dock bevarats på ursprunglig plats, detta sitter ovanför huvudentrén och
synliggör hur dess dekorativa utformning tidigare karaktäriserade kyrkans övriga fönster. I
samband med dessa arbeten igenmurades troligtvis två fönster på långhusets västfasad, ett på
vardera sidan om tornet. Även två fönster på tornets andra våning sattes igen, ett på vardera
södra och norra sidan.
Den tredje förändringen berör absiden där en mittplacerad port tidigare möjliggjorde
direktförbindelse till koret från kyrkans östsida. Inför arbetena 1937 erhölls tillstånd att mura
igen porten och ersätta ingången med ett fönster. Absiden bestod därefter av tre höga fönster
och för att uppnå en annorlunda ljuseffekt samt varierat synintryck försågs 1937 samtliga
dessa fönster med bränt, patinerat, blyinfattat antikglas. Exteriören har genomgått några
smärre ombyggnationer men de nyklassicistiska stildragen har bevarats och tornets nygotiska
utformning har undgått förvanskning vilket ger Agunnaryds kyrka ett utmärkande stilelement.