VENNGARNS SLOTT (WENNGARN)

Venngarns slott går i folksägnen tillbaka till en dimmig forntid då drottning Disa, vilken liksom Kraka kommit till konungens hov "varken klädd eller oklädd" och som gav namn åt Distingsmarknaden i Uppsala, residerade där; hennes saga berättas i bilder i kungssalen. Så lång tillbaka kan vi inte följa med, men före 1270 omtalas Venngarn som tillhörigt en herr Gere, gift med biskop Israel Erlandsson Ängels dotter Ragnhild, som blev omgift med riddaren Ivar Carlsson av den mäktiga ätten Blå. 1387 köptes "Winagarn" av ärkebiskop Petrus Filipsson, och i början av 1400-talet innehades det av Lydeke Stranendorp och kom genom hans dotter Meretas giftemål med Bengt Jonsson till Salsta och Ekolsund till ätten Oxenstierna. Det blev på Gustav Vasas tid kronogods och donerades som sådant 1568 till hertig Magnus av Sachsen, gift med Johan III:s syster Sofia (jfr Ekolsund), en våldsam och orolig herre, under vars tid det fasta huset belägrades av kungliga trupper. Hans son hertig Gustav byggde till det medeltida huset; härom erinrar en inskrift på östra gaveln: HANC DOMUM EXTRUXIT ILLUSTRIS PRINCEPS GUSTAVUS DUX SAXONIAE MDXCI. (Detta hus uppfördes av den frejdade fursten Gustav, hertig av Sachsen, 1591.)
Efter Gustavs och hans mors död indrogs slottet till kronan och donerades 1627 till Frans Bernhard von Thurn (d 1628), som 1638 utarrenderade det till Jacob De la Gradie; von Thurns änka Magdalena von Hardeck fick konfirmation på godset 1645. sonen Henrik sålde det 1653 till Magnus Gabriel De la Gardie, som genom köp och byten avsevärt förbättrade egendomen, så att själva säteriet kom att omfatta tio hela mantal och underlydande 21 mantal. Det var emellertid starkt intecknat, och De la Gardie hade all möda att kunna behålla det. Det reducerades 1681, men De la Gardie fick av nåd behålla det under sin livstid, som sista resten av sina väldiga besittningar. Han dog på Venngarn 1686. Sedan des har kungsgården dels varit boställe på vissa villkor för landshövdingar i Uppsala, dels varit utarrenderat och har bebotts av medlemmar av släkterna Gyllenborg, Piper, Fleming, Prinzensköld, Posse och Ihre.
1916 blev Venngarn landets central anstalt för alkoholsjuka.
Sueciasticket visar också den vidsträckta barockträdgården med ett tempel påminnande om "Dianeborg" i Karlbergs park, som Sten Karling påvisat, utförts efter projekt sannolikt ritat av Jean de la Vallée. Vid anläggningen av trädgården har Olof Rudbeck varit behjälplig.
Kärnan i slottsbyggnaden är ett medeltida fast hus, som ingår i högslottets östra del. Öster om båda portalerna ses ännu spetsbågiga muröppningar i källarnivån, och den tunnvälvda "prästkammaren", där huskaplanen senare bodde, ingår jämte källarvalv i denna medeltidsbyggnad. Den bör ha varit en befäst borg, eftersom den skall ha belägrats av Johan III:s folk. Det var detta fasta hus som hertig Gustav tillbyggde 1591. Även Jacob De la Gardie lät sin arkitekt Hans Jakob Kristler, som byggt palatset Makalös i Stockholm, utföra byggnadsarbetet här 1639& Kvarlevor från hertig Gustavs slott är också de märkliga portalerna. Dessa är med sina mönstrade rutor och prismasnitt av renässanskaraktär med motsvarigheter i det sena 1500-tlaets arkitektur; gårdsportalen har fått ett tyngande överstycke i överlastad knopelornamentik med druvklasar, som tyder på att De la Gardie påbörjat sin ombyggnad redan på 1650-talet eller använt ett färdighugget portalkrön från annat håll. Den romaniserande bysten i nischen ovanför torde också vara från De la Gardies tid.
De la Gardies ombyggnad inbegrep flyglarna, trapphuset och takregionen; det intryck av bevarat, genuint 1600-tal som slottsbyggande ger understryks av de höga korsfönstren med blyrutor. Räkenskaperna ger vid handen att arbetena pågick från 1663 och att ombyggnaden var avslutad i slutet av decenniet.
Innanför portalen leder en ståtlig dubbeltrappa uppåt och en kort trappa ned till en kryssvälvd hall med åttkantiga pelare. På båda sidor finns trappor ned till källarvåningen. Här är uppställda två vilande och två sittande sköldbärande lejon, vilka torde ha smyckat en nu försvunnet terrassbalustrad på gårdssidan.
Från planen utanför södra portalen har man en storartad utblick över de på 1930-talet restaurerade terrasserna med ligusterhäckar i meandermönster mot den nu hamlade park som täcker Jean de la Vallées planerade boskéer. På ömse sidor om portalen står av väder och vind illa åtgångna byster i antikt draperade mantlar. Vad de suttit är inte gott att säga, men man kan gissa på de två igenmurade nischerna på ömse sidor om gårdsportalen. På Sueciasticket ser man nämligen där två byster inritade. Hahr anser (och detta har verifierats av Karling) att de utförts av den på Venngarn (liksom på Karlberg) verksamme bildhuggaren Lamoureux. På västra väggen är målade ornament i rött och gråblått delvis bevarade kring några fönster i det äldre huset, troligen på 1630-talet.

Kärnan i slottet utgörs av ett senmedeltida "fast hus" av gråsten. Detta ingår i det nuvarande slottets östra del.
1653 inköpte Magnus Gabriel De la Gardie egendomen och lät bygga om slottet till i huvudsak nuvarande utseende. Efter De la Gardies död 1685 har slottet tidvis varit landshövdingeboställe, tidvis varit utarrenderat.
1916 blev Venngarn "landets centrala anstalt för alkoholsjuka". Slottsbyggnaden inreddes till direktörsbostad och kansli.
1835 förklarades Venngarns slott jämte park för statligt byggnadsminnesmärke. 1982 förvärvades fastigheten av Lewi Petrus stiftelse för filantropisk verksamhet och 1984 fattades beslut om byggnadsminnesförklaring. Delar av parkområdet (Venngarn 1:1) kvarlåg dock på staten mark. 1994 förvärvades parken av privat ägare, varvid även parkområdet byggnadsminnesförklarades.

KÄLLOR: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Stockholms län, 1984-11-14. Beteckn. 11.392-82-84
Söderberg Bengt G, Slott och herresäten i Uppland (bilaga till Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Stockholms län, 1984-11-14. Beteckn. 11.392-82-84.)
Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Stockholms län, 1997-11-24. Beteckn. 221-97-19285