tingsås kyrka

Tornet och fasadernas utformning har ett rikare arkitektonisk stilutförande jämfört med de mer utpräglade nyklassicistiska kyrkorna. Exteriören överensstämmer i stort sett med det fastlagda ritningsunderlaget från 1850. Tornet är placerat i söder och koret i norr vilket bryter mot den gängse väst-östliga orienteringen. Den i norr liggande utbyggnaden som bl.a. innehåller sakristian är rektangulär i sin form och indelad i två våningar.

Kyrkan är uppförd i sten med spritputsade fasadytor där slätputsade lisener mellan fönsteröppningarna skapar en uttalad fältindelning. Fasaden är vitkalkad medan sockeln är färgad i grått. För att nå kyrkorummet finns två större ingångar, via tornet och en mittplacerad portal på östra långsidan. Sakristian nås även via en separat ingång på östsidan. Den södra entrén, genom tornet, är innehållsmässigt mest bearbetad med två pilastrar bärandes ett kraftigt entablement som ovantill kröns med ett spröjsat lunettfönster. I arkitraven finns de hebreiska bokstäverna för JAHVE placerade i en oliksidig triangel med blått fält där bokstäverna är förgyllda. Triangeln omges av ett förgyllt, strålande, fält. I gesimsen ovanför fönstret är kyrkans byggår angivet med romerska bokstäver. Texten är förgylld och lyder Byggd MDCCCLIII . De båda ingångarna på östsidan är betydligt enklare där det dekorativa inslaget närmast utgörs av en slätputsad omfattning. Ovanför dessa bägge ingångar sitter ett rundbågigt fönster bestående av två bågar med vardera fyra rutor, de är av samma typ som övriga fönster på kyrkan. Samtliga tre dubbelportar är av snarlikt utförande med tre speglar varav den översta är störst och den mittersta minst. Porten i tornet har dock i sina översta speglar även varsitt förgyllt kors. En större handikappramp med cementplattor och svartmålat järnräcke har tillkommit vid sidoentrén.

Kyrkan har på sin västra långhusvägg sju stora fönster och på sin östra sex. Sakristian har tre dylika fönster och tornet två. Dessa 18 fönster är konstruerade med korspost med vardera fyra bågar. De två översta förenas i en rundbåge och innehar fyra rutor per båge medan de nedre har tio rutor i varje båge. Karmen är målad i en grågrönaktig kulör där båge och spröjs är vita. Vid norra långhusgaveln, direkt ovanför sakristians takfall, är ett triangelformat fönster med rutmönstrad spröjs placerad. För att ge ljus till läktaren tillskapades två runda, spröjsade fönster på långhusets sydgavel. Tre likadana fönster har även funnits på tornet men idag återstår endast det på sydsidan. De två övriga är igensatta men tydligt markerade i murverket. Kyrkans samtliga fönster har solbänkar täckta med kopparplåt.

Tornet med sin åttakantiga lanternin ger ett mycket vackert och proportionerligt intryck. Utformningen av tornkrönet med sin kraftiga konsolburna list, urtavlorna, det konkava taket samt lanterninen med sin starka gula kulör och bruna luckor är ovanlig i länets kyrkoarkitektur. Spiran kröns av ett förgyllt kors stående på en kula. Ovanför varje urtavla finns även ett förgyllt klot, sammanlagt fyra stycken. Fram till mitten av 1950-talet utgjordes taktäckningen av skiffer men vid en då pågående restaurering valdes att istället belägga taket med kopparplåt.

Tingsås kyrka ligger på ett höjdparti i centrala Tingsryd. Dagens kyrka är den tredje på samma plats. Den första kyrkan från 1590-talet var egentligen ett mindre träkapell, den nuvarande lillklockan, gjuten 1595, har bevarats till våra dagar. En ny klockstapel uppfördes 1719 och 1752 byggdes den nya kyrkan, en spånklädd timmerkonstruktion. Socknens invånarantal växte och då kyrkan var förhållandevis liten fattades i mitten av 1800-talet beslut om att en stor stenkyrka skulle anläggas. Förberedelser och undersökning av finansieringsmöjligheter inleddes dock redan på 1830-talet. Byggmästare Sven Nilsson från Säljeryd utförde ritningsunderlaget som efter revideringar av J F Åbom vid Överintendentsämbetet godtogs. Kyrkan stod egentligen klar 1854 men först 1856 skedde den officiella invigningen av biskop Heurlin.

Ansvarig byggmästare var Jonas Malmberg vars namn även finns återgivet i putsen på sakristians norra yttervägg. Kyrkan anlades strax söder om den gamla träkyrkan men utanför befintlig kyrkogård. Detta möjliggjorde utvidgning av kyrkogården både åt öster, söder och väster. Spår av den äldre kyrkan har bevarats cirka 50 meter norr om nuvarande sakristia där tre stenhällar ligger placerade invid en hängask. Hällarna har tidigare legat i den gamla kyrkans mittgång. Kyrkan var orienterad i en öst-västlig riktning tillskillnad mot dagens där koret ligger i norr. Före rivningen flyttades dock altartavlan från 1763 som sedermera hängdes upp i det nya kyrkorummet.
Miljön kring kyrkan har förändrats en del genom åren. I början av 1960-talet revs den stora längan av kyrkstallar som närmast var unika i länet. Rivningen orsakade mycken korrespondens och uttalade protester men ägarna menade att de inte längre fyllde någon funktion. År 2005 brann en äldre ladugårdsbyggnad ned som låg strax sydost om kyrkan.
Exteriöra förändringar

Tingsås kyrkas exteriör har bibehållit sin ursprungliga karaktär där endast smärre detaljer skiljer från originalritningen. Den mest uppenbara förändringen skedde 1953 då skiffertaket ersattes med kopparplåt. Sakristian hade fram till 1930 spån som taktäckning men det byttes då mot skiffer. Samtidigt uppsattes hängrännor och stuprör av koppar och solbänkarna erhöll ny kopparplåt istället för befintlig svartplåt. Ett flertal putsarbeten har skett på fasaderna under efterkrigstiden vilket föranletts av ett regelrätt underhållsbehov men även felaktigt utfört murbruk.
Vid östra entrén tillkom 1982 en handikappramp.