bumerang

Enligt generalkatalogen: "Bumerang, 'Kaili', 'Jibber', 'Jeewar', 'Jeeba'. Jämförelsevis kort och kraftig med spetsiga ändar och vassa kanter; övre sidan svagt välvd, den undre flat; kurvan ovanligt öppen; målad med röd ockrafärg. I längdaxeln en lätt spiralvridning som ger vapnet dess 'återgående' förmåga, d.v.s. egenskapen hos bumerangen att kunna återkomma till den plats, varifrån den kastades, såvida den under sin färd ej möter något motstånd. Om man vid kastet fattar vapnet så, att dess välvda sida vändes åt vänster, så beskriver bumerangen en cirkelbåge åt vänster, i motsatt fall åt höger. Användes i strid, vid jakt på mindre djur, speciellt fåglar, vid fiske på grunt vatten, såsom leksak, vid dans att markera takten med, vid vissa ceremonier etc. Denna typ av bumeranger återfinner man blott hos en del stammar i Kimberley i Nordvästaustralien."

"Boomerangs: Throwing weapons of varying shapes - returning, non-returning and ceremonial. The term 'boomerang' derives from a Tharawal word. The returning variety is usually 30-75 cm long, with two straight arms joining in a sharp-angled curve; the sides may be flat or slightly convex, with one end twisted up slightly and the other down. Thrown with a wrist flick, it sweeps in a wide circle and is used for sport and to frighten small game towards traps. The non-returning type is longer and heavier with a shallower curve - it can be ricocheted from the ground towards its quarry, or used as a hand club./.../Boomerangs can also be used as blades for carving large game, for digging, fire making, scraping other tools and music making (as clapsticks), as trade items and for ritual functions." (ref Horton, 1994, vol.1, sid 142f) Ordet bumerang kan alltså härledas från gruppen Tharawals ord för detta föremål. Det upptogs av engelsmännen när James Cook mötte aboriginerna i Botany Bay i New South Wales.

"Generally speaking, boomerangs as a class can be regarded as a special form of throwing-stick." Den återgående bumerangen är endast en mycket liten del av bumerangbeståndet och är vanligen bara en leksak. (ref Davidson, 1936, sid 90) "As the result of warping it is often impossible to distinguish returners from ordinary boomerangs in museum collections."(ref Davidson, 1936, sid 97).

"The most common type of pointed boomerang in Western Australia is a light, thin blade, symmetrical or asymmetrical in shape, having one flat and one convex surface, or two slightly convex surfaces (fig. 7a). It is found in the Kimberley district, where it is often decorated with incised designs and painted bands."(ref Davidson, 1936, sid 90f).

Mjöberg skriver att bumeranger tillverkas av ett hårt träslag som kallas "beeftree".(ref Mjöberg, 1915, sid 235) Enligt "The Sorter Oxford English Dictionary" (1973) finns det ett träslag som heter "Beef-wood": "The timber of an Australian tree (Casuarina), so called from its red colour."

"Beefwood", eller Grevillea Striata, är ett mycket hårt och tåligt, mörkt, fårat träslag. Bumerangen får dessutom ofta namn efter det träslag som använts vid tillverkningen. (ref www.geocities.com)

Bumeranger tillverkas av rötterna från bland annat svart akacia, som har den rätta vinkelformen, vilket gör att bumerangen inte bryts sönder vid fall mot marken. (ref www.didjshop.com)

"I början av januari 1911 företog Laurell och hans följeslagare en andra färd, som gällde en liten ögrupp c:a 70 mil nordväst ut från Derby, de s.k. Söndagsöarna, som bebos av ett 140-tal infödingar, och här tillbragtes nu största delen av regntiden." (ref Ymer, 1912)

Enligt Tindales katalogisering är det den aboriginska gruppen djaui som bebor Sunday Islands. (ref Tindale, 1974, sid 241).

Tindale, Norman B.1974. Aboriginal tribes of Australia. University of California Press.

Davidson, D. S. 1936. Australian throwing-sticks, throwing-clubs, and boomerangs. American Anthropologist 38, 76 -100.

Horton, D. gen. ed. 1994. The Encyclopaedia of Aboriginal Australia. Canberra: Aboriginal Studies Press.