BURTRÄSKS KYRKA

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Burträsks kyrka ligger vid ett hembygdsområde. Här har en gång stått en välkänd kyrkstad. Kyrkan uppfördes 1949 av byggmästare J A Johansson efter ritningar av Bengt Romare. Den har korsformig grundplan och murar av tegel. Kyrkorummet är enskeppigt med kor i öster, långhus i samma bredd och höjd och två förhållandevis breda korsarmar. I vinkeln mellan koret och norra korsarmen ligger sakristian. I västra partiet av långhusets sydmur reser sig ett sidoställt torn vars bottenplan används till brudkammare. Huvudingången är byggd i kyrkans västgavel vars västligaste parti fungerar som vapenhus. Fasaderna är vitputsade och fönstren är i gotisk stil. Kyrkorummet inklusive korsarmarna täcks av skifferklädda sadeltak. Tornets spetsiga huv över lanterninen har plåttak. Interiören har en medeltida karaktär genom de röda tegelväggarna och det vitputsade taket med ett stjärnvalv i koret och kryssvalv i långhuset och korsarmarna. Ribborna har markerats med färg. Freskomålningarna i koret är verk av Lennart Segerstråle. Sittplatserna utgörs av fast, öppen bänkinredning. En träskulptur av Yngve Andersson är från 1956. 1987 utfördes invändiga underhållsarbeten.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999. Kompletterad 2003.

Burträsk bröt sig ur och blev egen socken 1606, men kyrkplatsen har anor redan från 1590-talet då ett kapell byggdes där. Kapellet ersattes av nya träkyrkor 1685 och 1820 när folkökningen gjort de gamla kyrkorna för trånga. Den nuvarande kyrkan, som alltså är den fjärde i ordningen, uppfördes 194749, sedan den tidigare nyklassicistiska kyrkan brunnit ned till grunden julen 1945. Söder om kyrkogården fanns tidigare en stor kyrkstad. Den brann ned 1930, och endast tre större kyrkstugekaserner återuppfördes. I anslutning till kyrkogården finns utöver dessa kyrkoherdebostället från 1760-talet (senare ut- och ombyggt), ett modernt församlingshem samt ett hembygdsområde. Kyrkan omges helt av begravningsplatsen, som i de äldre delarna avgränsas av bogårdsmurar från 1840, och i de nyare delarna av ett vitt trästaket samt en häck.

Den äldsta bevarade och mest värdefulla delen av kyrkogården, från 1820, ligger närmast kyrkan i söder, öster och norr. Delar av den äldsta kyrkplatsen från 1600-talet ingår i områdets sydvästra del.

Den äldsta bevarade och mest värdefulla delen av kyrkogården, från 1820, ligger närmast kyrkan i söder, öster och norr. Delar av den äldsta kyrkplatsen från 1600-talet ingår i områdets sydvästra del. En del äldre gravar ligger även under kyrkans grund, eftersom den nuvarande kyrkan blev större än de tidigare. Nyare utvidgningar av kyrkogården, från 1940-talet och framåt, finns öster om gravkapellet och längst i norr. Kyrkogården är mestadels plan, och har planterade björkar, rönnar och lindar. Gångarna är grusade, liksom marken närmast kyrkan. Plattgångar finns även i söder och vid det nyaste området i nordost. Närmast öster om kyrkan finns ett område med stort inslag av grusgravar, med eller utan steninramning, samt någon med smidesstaket eller kätting. Här finns många högresta gravstenar. Kyrkoherden Abraham Häggströms liggande gravhäll från 1780, söder om kyrkan, är en av kyrkogårdens äldsta. I de nyare delarna är gravstenarna lägre och resta i gräsmatta. I det nyaste området, från 1969, förekommer rygghäckar.
Gravkapellet, som sedan 2007 kallas Sankta Cecilias kapell efter musikernas skydds-helgon, är beläget ca 40 m öster om kyrkan. Det uppfördes 1918 i klassicistisk stil efter ritningar av lokala inspektorn J.A Lundström, men är tillbyggt i öster 1975. Grav-kapellet anpassades vid sitt uppförande efter den befintliga 1820-talskyrkan och minner därför om kyrkplatsens kontinuitet. Ekonomibyggnaden nordost om kyrkan uppfördes 1968.