Norra Skrävlinge kyrka

Norra Skrävlinge kyrka uppfördes under 1100-talet. Den gavs ett tidtypiskt romanskt utseende med ett tvåkvadratiskt skepp och ett enkvadratiskt rakt avslutat kor, förmodligen från samma tillfälle. Murarna byggdes av sten och taken täcktes troligen av bly. Kyrkan försågs med motstående portaler i norr och söder, för män resp. kvinnor, och högt sittande fönster. Man har funnit rester av portalerna och ett fönster i långhusets sydöstra sida, medan inga ursprungliga fönster har kunnat bekräftas i koret eller mot långhusets norrsida, något som fanns på de flesta kyrkor vid denna tid. Kanske har de förstörts med tidens ombyggnader.

Kyrkans norra sida förses under medeltiden med ett vapenhus uppfört i tegel. Den gamla norrportalen används som ingång till kyrkorummet. Under samma period tillkommer kyrkans korsvalv och kalkmålningar, påmurade trappstegstinnar av tegel på långhusgavlarna, liksom en klockstapel på kyrkogården. De geometriska målningarna, som av Theodor Wåhlin beskrivits som ytterst primitiva med livliga färger, utförs under tre perioder mellan 1400-talet och 1600-talet. Kyrkorummet ändras genom att koret avskiljs med ett gotiskt korskrank mot långhuset, som utrustas med flera lekmannaaltare, bl.a. för Johannes Döparen. Dessa bör ha rivits vid reformationen då huvudaltaret på nytt skulle synliggöras för församlingsmedlemmarna. Från 1600-talet finns uppgifter att långhustaket har täckts med tegel. Kortaket ska ha haft kvar sitt blytak, och kyrkan ska ha varit försedd med fönster i söder och väster.

1769 genomförs en större reparation av kyrkan. Korets östra gavel spricklagas och muren avlastas med en strävpelare. Kyrkans tak läggs om med nytt tegel och samtliga fasader rappas och vitmenas. 1776 vidgas de dåvarande fönsteröppningarna och förses med nya bågar och glas.

1850 byggs kyrkan radikalt om under Carl Georg Brunius ledning. Det norra vapenhuset rivs och nordportalen görs om till ett fönster. Ett nytt, stort kvadratiskt torn uppförs i väster. Den västra gaveln rivs helt ovan långhusvalven, så att tornkammaren och kyrkovinden förenas till ett rum. I öster tillfogas en absid, som inreds till sakristia.
En ny takstol anskaffas, på vilket teglet läggs på öppen läkt. Taket görs lite flackare, för att bättre kunna bära teglet, vilket innebär att även korgavlarna muras om. Samtidigt förhöjs kor- och långhusets övre murverk något. En gesims muras i mötet med dagermurarna, och alla omfattningar görs om med synligt tegel. Nya bänkar sätts in.

1870 är taket och yttermurarna i dålig kondition, vilket föranleder nya reparationer. Takteglet rivs ned och ersätts med spåntäckning. Vittrade stenar byts ut, fasaderna rappas om och tornets fasader stagas med ankarjärn. I östra torngaveln tas upp två ljudöppningar, som efterhärmar de som redan finns i norr, söder och öster.

1880 byggs en läktare för den då nyinköpta orgeln, och 1884 läggs golvet om. I bänkkvarteren och sakristian återanvänds det golvtegel, som finns i kyrkan än idag.

1917 besiktigas kyrkan av Theodor Wåhlin inför en framtida restaurering. Bland hans många förslag genomförs först en takomläggning, och kyrkan får sitt nuvarande tegeltak lagt på det gamla spånet 1919.

Wåhlin fortsätter att ta fram ett program för kyrkans restaurering, ett arbete som tar drar ut på tiden p.g.a. hans engagemang i ombyggnaden med Lunds Domkyrka. Församlingen anlitar istället arkitekt Arre Essén att göra klart handlingarna, och en omfattande interiör restaurering genomförs 1926. Läktaren rivs och orgeln placeras på en avsats med podier på ömse sidor ovanför dörren till vapenhuset. Tornportalen ut-vidgas och får liksom sakristian en ny ytterdörr. Golven görs om med kalkstensplattor lagda på en betongsula, och koret höjs samtidigt 15 cm. Altaret repareras och ett nytt altarskrank byggs, samtidigt som man återuppsätter den gamla altartavlan, som sedan 1904 varit utbytt mot en kopia av Thorvaldsens Kristusstaty. Altaret, bänkarna m.fl. inventarier målas om i ljusare kulörer.

1955 rivs balkongkonstruktionen till orgeln, och ett nytt instrument placeras på ett podium längst bak i det norra bänkkvarteret. På motstående sida mittgången ordnas ett podium för kyrkans kör.

1968 repareras långhusets- och korets blyfönster och förses med befintliga innerbågar efter ritningar av arkitekt Aina Berggren. Flera glas och blyspröjsar går sönder under arbetet, och man tvingas därför till större kompletteringar än vad som ursprungligen avsågs. Fönstren renoveras på nytt 2000.

1977 genomförs en större utvändig renovering efter Nils Pehrssons, Stävie Byggnads AB, anvisningar. Bl.a. rivs all puts och ersätts med kc-puts och kalkbruk som ytputs.
Senaste ommålningarna gjordes interiört 2001 och exteriört 2002.

Interiör
Tornets bottenvåning är integrerad med långhuset, vilket gör att det inte finns något separat vapenhus. Istället bildas ett litet vindfång i yttermuren genom en invändig pardörr i ek, satt i en karm på dörrsmygens insida.

Kyrkorummets bakersta del ligger något högre än övriga långhuset, som nås med en brädklädd ramp avtäckt med en gångmatta. På ömse sidor om mittgången, vars golv består av plattor av slipad kalksten, finns varsitt slutet bänkkvarter. Under bänkarna ligger kvadratiska, gula tegelplattor. De bakersta raderna är borttagna, vilket gett plats för ett podium på ömse sidor. På det norra står kyrkans orgel, medan det södra är inrett med förvaringsskåp och lekhörna. Podierna skiljs från långhuset med enkla barriärer av trä och skivmaterial. Längst fram i det norra kvarteret har man tagit bort två bänkar för att ge plats till ett elpiano.

Långhuset är indelat i tre travéer, täckta av spetsbågiga, halvstens korsvalv. De medeltida valven och tornets 1800- talsvalv är likadana, med sköld- och gördelbågar med kvadratiskt tvärsnitt, som ansluter till tresprångiga pilastrar. Väggar och valv är slätputsade och målade med modern, vit färg. Kalkmålningarna är förputsade.

Långhuset avskiljs från koret med en låg, rundbågig triumfbåge i sandsten, som vilar på profilerade vederlagsgesimser. Mot öster är bågens vederlag ommurade med på ömse sidor en inhuggning för det gotiska korskrank, som en gång avgränsat koret från församlingen. Koret är täckt av samma slags valv som långhuset, frånsett att ribborna här vilar på tvåsprångiga hörnpilastrar. Korets väggar och valv är putsade och målade, och golvet täckt med kalksten. I den sydöstra väggen finns en liten sakramentsnisch. Altaret och altaruppsatsen är sammanbyggda med ett altarskrank med två stickbågiga spegeldörrar, som avskiljer koret från den bakomliggande sakristian. Tribunbågen är rundbågig och saknar markerade vederlag. Sakristians väggar är putsade och vitmålade med en grå bröstning nederst. Dess tak är ett putsat och vitkalkat hjälmvalv.

Tornets övre våningar avskiljs från den utvändiga trappan med en bräddörr, vars ut-sida klätts med pärlspont. Det andra våningsplanet utgörs av enkla bräder, som lagts ut ovanpå tornets valvkappor. Härifrån kan man klättra ner till de oisolerade långhus-valven, som är svårtillgängliga utan t.ex. landgångar, och genom en rak trätrappa ta sig till klockvåningen. Tornet är förbundet med långhuset genom en bred rundbåge, som förstyvas med en dragbjälke och ett dragjärn. Gavelspetsen är ommurad sedan tornet uppfördes, men består likt övriga väggar av ett putsat gråstensmurverk.

Långhusets- och korets taklag utgörs av enhetliga furutakstolar, uppbyggda med sparrar, hanband, stödben och tassar fästade till enkla remstycken. Vid travéerna är tassarna ersatta av bindbjälkar. Remstyckena ligger på yttermurarna, vars övre delar är förhöjda med gråsten och tegel sedan ombyggnadsarbetena på 1850-talet. I långhusets sydöstra hörn har man ovan valven påträffat rester av en ursprunglig romansk fönster-öppning. Mellan den första- och andra travéen finns en avkapad skorstensstock, som lett till den kamin som en gång värmt kyrkorummet.

Långhus- och korvindarna är förbundna med en liten rundbågig öppning, som sitter i den ommurade korgaveln. I hålet är fästad en dragbjälke, som sedan är inmurad i östra korgaveln. I korgavlarna märks omväxlande gråsten och tegel; de har murats om vid åtminstone två tillfällen, dels då man tog bort de gamla trapptinnarna, och senast i samband med takförhöjningen på 1850-talet. I väggen mellan korets- och absidens vind finns en liten kvadratisk öppning. Absidens taklag, som till viss del är utbytt vid något tillfälle, är uppbyggt av sparrar fogade till takstolstassar på två remstycken.

Klockvåningen har golv av obehandlade bräder och putsade tegelväggar. Tornet stagas av korsande bjälkar i två nivåer, som är inmurade till ytterväggarna, och ett par drag-järn. Klockstolen, uppbyggd av två bockar med kryssade stolpar, upptar större delen av utrymmet. Rummet är öppet upp i nock. Tornets taklag består av sparrar, hanband, stödben och tassar fästa till remstycken.

Inredning och inventarier
Altaret av trä, med brunmålade sidor och omålad krönskiva, fick sin nuvarande gestaltning 1926 efter Arre Esséns ritningar. Det gamla altaret reparerades och fick en ny inklädnad, samtidigt som det ställdes på en plattform av trä.

Altaruppsatsen från 1600-talet är av beslagstyp, med en altarmålning omgärdad av marmorerade kolonner med sirliga, ängla- och örnprydda beslagsvingar. På arkitraven och predellan finns latinska inskriptioner, och överst på entablementet står en ädikula flankerad av beslagsvingar. Ädikulan omger en målning som föreställer den korsfäste Jesus, med Maria och Josef bedjandes på ömse sidor. Altartavlan, målad 1741 av Johan Borg, tolkar Den sista måltiden i röda-, gula och blå toner. Kring tavlan finns en guld-ram dekorerad med pärlstav. Altaruppsatsen och tavlan renoverades 1926 och 2012.
Altarringen är ritad 1926 av Arre Assén. Rundeln är femdelad med en gråmålad baluster och pelare med marmorerade speglar. Knäfall och överliggare är tygklädda.

Dopfunten, av okänd ålder, är av huggen sten. Funten består av en rund fot med raka sidor, ett timglasformat skaft och en skålformad cuppa. Utsidan är putsad och målad.

Predikstolen är byggd 1880 av byggmästare N. Andersson. Den sexsidiga korgen står på ett sexkantigt profilerat skaft. Överliggaren, dekorerad med urskurna rosor, bärs av brunmarmorerade pelare, som kopplats med kolonetter på ömse sidor. På dessa ligger entablement, som bär äggstavsdekorerade rundbågar. I bågarna finns målningar som föreställer Petrus och evangelisterna. Räckesbarriären är tät med rundbågiga speglar. Ovan predikstolen hänger en sexkantig baldakin krönt med ett klöverbladskors. Ljud-takets insida är dekorerad med ett strålformat listverk och en hängande duva.

Bänkinredningen tillverkades 1884, genom att man kompletterade Brunius sido- och bakstycken från 1846 med nya dörrar och gavlar. Dagens färgsättning kommer från 1926. Gavlarna är rundbågiga med brunmarmorerade speglar med förgylld kant, medan dörrarna är raka med gråmålad spegel. De gråmålade ryggarna är uppbyggda av ramverk och fyllningar. Bänkarna har fotstöd och psalmbokshylla och på sitsarna ligger lösa dynor. Längs väggarna finns en bröstningspanel av grå pärlspont.

Orgeln är tillverkad 1956 av Fredriksborgs Orgelbyggeri med 10 stämmor fördelade på 2 manualer och pedal. Orgelhuset är av ek med 5 pipfält, där de yttersta och mittersta är förhöjda. Ovan piporna finns i varje fält ett förgyllt gallerverk med arabeskdekor. Orgeln sågs över 1988 och en stämma byttes ut året efter.

Lillklockan av malm är gjuten 1960 av M.E. Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Storklockan av malm är omgjuten 1790 av Magnus Kjellström i Malmö och prydd med Gustav III:s namnchiffer.

Övrigt
På Lunds Universitets Historiska museum förvaras en ekskulptur från 1400-talets andra hälft, som föreställer Johannes Döparen sittandes på en bänk.