åstafors kraftverk

Redan 1857 köpte Anders Josef Larsson, grundaren till bland annat Strömsfors bruk, fallrätter och mark vid Åstafors där senare Anders Josefs son anlade AB PG Larséns Trikåfabrik 1895.

Fallet vid Åstafors har tidigare används för att driva den närbelägna Risa kvarn. På historiska kartor från 1874 kan man se att det tidigt fanns både kvarn och såg på platsen där textilfabriken senare uppfördes.

Vid 1900-talets början byggdes, på norra sidan Assman, ett kraftverk ägt av AB PG Larséns trikåfabrik för elförsörjningen i fabriken. Fabriken togs 1913 över av Svenska förenade trikåfabriker under ledning av Carl Eiserman. Företaget bytte senare namn och gick under varumärket Eiser.

Omkring 1910 fanns i fabriken cirka 70 anställda och tillverkning bestod främst av bomullsunderkläder. Fabriken uppfördes ursprungligen som en trikåfabrik men kom att användas som ett ullspinneri. Verksamheten i fabriken vid Åstafors bedrevs fram till början av 1960-talet då det började gå allt sämre för den svenska textilindustrin.

Det galma kraftverket köptes in av Eiser 1916. Kraftverket användes under 1930-talet till att riva lump i för produktionen i trikåfabriken. Kraftstationen var ännu i bruk 2004 men då i Vattenfalls ägo.

Det kraftverk som idag finns vid Åstafors uppfördes runt 1964-65 av Carl Bengtsson, Tranemo. Enligt uppgift har det på platsen tidigare legat en mindre kraftstation, vilken den gamla generatorn återanvändes i det senare uppförda stationen.

Saxat från www.tranemo.nu
Den här kraftstationen som mer eller mindre nybyggdes 1964, togs i bruk 1965. Den har två turbiner och två generatorer. Det kommunalägda elbolaget Kind Energiverk AB köpte Åstafors kraftverk 1980, som senare såldes till Vattenfall och idag ägs av privata aktörer.

Källor:
Strömsfors bruk, En byggnadsinventering av ett brukssamhälle i Svenljunga kommun. Karin Lundberg, Regionmuseum Västra Götaland, 2004.
Vattenkraftinfo.se
www.tranemo.nu
http://stromsforsgruppen.se
Länsstyrelsens WebbGIS-karta. Häradsekonomiska kartan.

Redan 1857 köpte Anders Josef Larsson, grundaren till bland annat Strömsfors bruk, fallrätter och mark vid Åstafors där senare Anders Josefs son anlade AB PG Larséns Trikåfabrik 1895.

Fallet vid Åstafors har tidigare används för att driva den närbelägna Risa kvarn. På historiska kartor från 1874 kan man se att det tidigt fanns både kvarn och såg på platsen där textilfabriken senare uppfördes.

Vid 1900-talets början byggdes, på norra sidan Assman, ett kraftverk ägt av AB PG Larséns trikåfabrik för elförsörjningen i fabriken. Fabriken togs 1913 över av Svenska förenade trikåfabriker under ledning av Carl Eiserman. Företaget bytte senare namn och gick under varumärket Eiser.

Omkring 1910 fanns i fabriken cirka 70 anställda och tillverkning bestod främst av bomullsunderkläder. Fabriken uppfördes ursprungligen som en trikåfabrik men kom att användas som ett ullspinneri. Verksamheten i fabriken vid Åstafors bedrevs fram till början av 1960-talet då det började gå allt sämre för den svenska textilindustrin.

Det galma kraftverket köptes in av Eiser 1916. Kraftverket användes under 1930-talet till att riva lump i för produktionen i trikåfabriken. Kraftstationen var ännu i bruk 2004 men då i Vattenfalls ägo.

Det kraftverk som idag finns vid Åstafors uppfördes runt 1964-65 av Carl Bengtsson, Tranemo. Enligt uppgift har det på platsen tidigare legat en mindre kraftstation, vilken den gamla generatorn återanvändes i det senare uppförda stationen.

Saxat från www.tranemo.nu
Den här kraftstationen som mer eller mindre nybyggdes 1964, togs i bruk 1965. Den har två turbiner och två generatorer. Det kommunalägda elbolaget Kind Energiverk AB köpte Åstafors kraftverk 1980, som senare såldes till Vattenfall och idag ägs av privata aktörer.

Källor:
Strömsfors bruk, En byggnadsinventering av ett brukssamhälle i Svenljunga kommun. Karin Lundberg, Regionmuseum Västra Götaland, 2004.
Vattenkraftinfo.se
www.tranemo.nu
http://stromsforsgruppen.se
Länsstyrelsens WebbGIS-karta. Häradsekonomiska kartan.

Fallet vid Åstafors betjänade i äldre tid Risa kvarn. Kvarnen är utmärkt på en karta från 1816 rörande Åstarps by skogs och utmarker. På en laga skifteskarta från 1859 förefaller en såg vara utritad på norra sidan om ån på platsen där senare en textilfabrik uppfördes.

Marken på norra sidan om ån, mitt för Risa kvarn, såldes enligt ett köpebrev den 8 december 1875 till Anders Josef Larsson, en av grundarna av Strömsbergs Bruk. På den häradsekonomiska kartan från 1890-1897 är platsen betecknad med Strömsberg Yllefabrik. I ett besiktningsprotokoll från 1890 rörande flottningen på Assman omnämns en fabrik med tillhörande vattenverk vilken inte var i gång. År 1895 anlades AB P G Larsséns Trikåfabrik. Vid Risa kvarn på åns södra sida fanns vid samma tid en såg och
en kvarn.

Omkring 1910 hade trikåfabriken ca 70 anställda och ett stort antal maskiner som drevs med vattenkraft. Här fanns också två generatorer för elektrisk belysning. Tillverkningen bestod vid denna tid huvudsakligen av bomullsunderkläder. Senare kom byggnaden att inrymma ett ullspinneri.

År 1913 blev nybildade Svenska Förenade Trikåfabriker ny ägare till trikåfabriken. Företaget bildades genom en fusion av ett stort antal företag. Verksamheten vid Åstafors var knuten till textilindustrin i närbelägna
Uddebo. Samma år såldes en del av Risa kvarns egendom på södra sidan av ån, omfattande ett markområde med därtill angränsande vatten och grund i Assman, damm- och brobyggnader samt skog, bostadshus och en sågverksbyggnad. Köpare var Carl Eiserman, Gustaf Rydin och Petrus Skoglund. Den förstnämnde var Svenska Förenade Trkåfabrikers första VD (företaget blev senare känt som Eiser).

Några år senare uppfördes på den gamla kvarntomten en kraftstation för trikåfabrikens elförsörjning. Enligt uppgift skedde detta 1916. Samma år levererade Finshyttans Bruk i Filipstad en ny turbin till AB Sveriges Förenade Trikåfabriker. Ett samtida foto visar en tegelbyggnad på den södra sidan om ån med sadeltak och ett tillbyggt turbinhus ut mot vattnet samt en ränna i trä.

Genom en vattendom meddelad den 10 juli 1925 erhåll Svenska Förenade Trikåfabriker tillstånd att dels uppföra en ny dammbyggnad och bygga om och till befintlig kraftstation med tillhörande tilloppsränna samt fördjupa avloppskanalen, i enlighet med ett förslag upprättat av AB Vattenbyggnadsbyrån, dels upprensa ett stråk i Assman mellan Åstafors och Strömsfors. Genomförandet lär enligt uppgift emellertid ha dröjt fram till
1930-talet. Sedermera byggdes en ny damm. Vilka förändringar som eventuellt skedde avseende kraftstationen är inte känt.

Åstafors kraftverk är upptaget i en förteckning över elektriska anläggningar i Älvsborgs län 1926 med en installerad generatoreffekt på 286 kVA för produktion av likström. Fallhöjden angavs till 3,8 meter.

Spinneriet var i gång fram till 1963. Därefter vidtog en verksamhet inriktad mot sovsäckar vilken varade under några år. Fabriksbyggnaden tjänade senare som lager under en period innan den revs en bit in på 2000-talet.

Åren 19641965 skedde en om- och utbyggnad av kraftverket som vid denna tid var privatägt. Såväl turbinsumpen som kraftstationen byggdes till. En befintlig generator kom att ingå även i den nya kraftstationen som en av två generatorer. Den tillkommande turbinen lär ha flyttats till Åstafors från
Ljungafors i utkanten Svenljunga där ett nytt kraftverk uppfördes några år in på 1960-talet. År 1980 såldes kraftverket till kommunala Kinds Energiverks AB som sedan tidigare ägde Björsdamms kraftverk. Senare övergick ägandet till Vattenfall.

Åstafors kraftverk ligger längs ån Assman, Svenljunga kommun, cirka 6,5 km sydost om Svenljunga tätort. Omkring 800 meter uppströms kraftverket ligger Strömsfors kraftverk.

Ån Assman är ett cirka 16 km långt vattendrag som börjar vid Tranemosjön och mynnar ut i Ätran, cirka åtta kilometer nedströms kraftstationen. Assman är bitvis rik på meanderslingor vilket skapar en slående natur utmed ån. Ån har under lång tid nyttjas som kraftkälla för olika vattenanknutna verksamheter.

Drivvattnet till kraftverket går via en cirka 30 meter lång intagskanal som är av formgjuten betong och täckt med trä. Framför intaget finns fem spettluckor av trä. Intagsgallret rensas med en hydraulisk gallerrensare. Utloppskanalen utgörs bland annat av en omkring 60 meter lång ledarm av betong. Uppströms dammen breddas ån Assman till en omkring 5000 kvadratmeter stor vattenspegel.

Överfallsdammen är av betong och har närmast intill intagskanalen en planlucka i plåt som regleras hydrauliskt. Intill luckan finns ett utskov med fem spettluckor i trä. Överfallsdelen är cirka 15 meter lång. Vid landfästet på den norra sidan Assman finns ett mindre flodutskov. På dammens nedströmssida ses en stötbotten av betong.

Fallhöjden vid Åstafors är 5,0 meter. Utbyggnadsvattenföringen är 8 kubikmeter per sekund, medelvattenföringen är 9 kubikmeter per sekund, märkeffekten är 800 kW (enligt Kuhlin) och normalårsproduktionen är cirka 1,3 GWh.

Maskineri
Maskineriet utgörs av två horisontalaxlade tvillingfrancis. Turbinerna är av okända tillverkare.

G1-turbinen regleras med motviktsaggregat, generatorn är en synkron Asea G26, tillverkningsnummer 109459, effekt 160 kW. Mataren är en Asea TD 130 B, nr 109460. Generatorn har Aseas gamla logotyp svastikan. Den bör alltså vara tillverkad före 1933 då Asea bytte logga.

G2-har en regulator tillverkad av Verkstaden Kristinehamn inga mer uppgifter finns om den då märkskylten är borta. Sannolikt nytillverkades turbinen 1964-65. Regleringen sker med ett motviktsaggregat. Generatorn är en synkron Elektromekano G144/32.
Transformatorn är byggd på utsidan av stationen.

I stationen finns även ett modernt, stationärt reservkraftverk.

Åstafors kraftverk ligger längs ån Assman, Svenljunga kommun, cirka 6,5 km sydost om Svenljunga tätort. Omkring 800 meter uppströms kraftverket ligger Strömsfors kraftverk.

Ån Assman är ett cirka 16 km långt vattendrag som börjar vid Tranemosjön och mynnar ut i Ätran, cirka åtta kilometer nedströms kraftstationen. Assman är bitvis rik på meanderslingor vilket skapar en slående natur utmed ån. Ån har under lång tid nyttjas som kraftkälla för olika vattenanknutna verksamheter.

Drivvattnet till kraftverket går via en cirka 30 meter lång intagskanal som är av formgjuten betong och täckt med trä. Framför intaget finns fem spettluckor av trä. Intagsgallret rensas med en hydraulisk gallerrensare. Utloppskanalen utgörs bland annat av en omkring 60 meter lång ledarm av betong. Uppströms dammen breddas ån Assman till en omkring 5000 kvadratmeter stor vattenspegel.

Överfallsdammen är av betong och har närmast intill intagskanalen en planlucka i plåt som regleras hydrauliskt. Intill luckan finns ett utskov med fem spettluckor i trä. Överfallsdelen är cirka 15 meter lång. Vid landfästet på den norra sidan Assman finns ett mindre flodutskov. På dammens nedströmssida ses en stötbotten av betong.

Fallhöjden vid Åstafors är 5,0 meter. Utbyggnadsvattenföringen är 8 kubikmeter per sekund, medelvattenföringen är 9 kubikmeter per sekund, märkeffekten är 800 kW (enligt Kuhlin) och normalårsproduktionen är cirka 1,3 GWh.

Maskineri
Maskineriet utgörs av två horisontalaxlade tvillingfrancis. Turbinerna är av okända tillverkare.

G1-turbinen regleras med motviktsaggregat, generatorn är en synkron Asea G26, tillverkningsnummer 109459, effekt 160 kW. Mataren är en Asea TD 130 B, nr 109460. Generatorn har Aseas gamla logotyp svastikan. Den bör alltså vara tillverkad före 1933 då Asea bytte logga.

G2-har en regulator tillverkad av Verkstaden Kristinehamn inga mer uppgifter finns om den då märkskylten är borta. Sannolikt nytillverkades turbinen 1964-65. Regleringen sker med ett motviktsaggregat. Generatorn är en synkron Elektromekano G144/32.
Transformatorn är byggd på utsidan av stationen.

I stationen finns även ett modernt, stationärt reservkraftverk.