Kyrkan är en så kallad klövsadelkyrka, dvs. långhuset är lägre än såväl tornet som koret. På korets norra sida finns en sakristia. Tornet stöds i väster av en strävpelare som är helt övervuxen av murgröna.
Ytterväggar
Tornets, långhusets och delar av korets södra murverk består av fint huggen kalksten, resterade kormurar och sakristian består av tuktad kalksten. Även strävpelaren är uppbyggd av tuktad kalksten. Koret har en hög skråkantad sockel med krönande rundstav. Sakristian har skråkantad sockel Även långhusets och tornets socklar är skråkantade, dock betydligt lägre.
Fasader
Korets och sakristians fasader är putsade med kalkbruk och avfärgade, hörnkedjor och omfattningar är undantagna från puts. Långhusets och tornets fasader är kalkavfärgade vita.
Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk, åttkantig modell, klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel). Panelen är tjärad utvändigt. Hörntrianglarna är invändigt klädda med träfiberskivor. Spiran kröns av en flöjel i form av en triton med årtalet 1638, höjden till flöjeln är ca 36 m.
Stommen är till största del tillverkad av sågade virken. Högbenen är försedda med plåtkappor. Längs huvens innerkant finns vattenrännor med tillhörande stuprör av plast vilka leder ned vattnet till en utkastare i en av ljudgluggarna.
De båda kyrkklockorna hänger i tornets klockvåning. Vattendäcket under klockan består av ett trädäck, klätt med asfaltpapp utan ränndal med plåtskodd utkastare åt öster (över det södra takfallet). Trälucka över uppgångshålet.
Yttertaken över långhus och sakristia är täckta med falar (bräder) på undertak av panel och papp. Utvändigt är samtliga faltak tjärade. Tätningar av blyplåt mot omgivande murverk. Korets tak täcks av enkupigt lertegel, tätt undertak. Nockräcken av stål och luckor av plåt är monterade på korets och långhusets norra takfall, långhusets lucka täcks utvändigt av falar. Samtliga faltak är försedda med hängrännor, korets med utlopp över långhusets båda takfall, långhuset är försett med stuprör.
Takstolarna över både koret och långhuset är av s.k. svensk modell, tillverkade av bilade virken. Sparrsaxarna över koret är av sågade virken. Sakristians konstruktion är ej besiktigad.
Fönster
Långhuset har i södra murverket två rundbågiga fönsteröppningar, de är försedda med brunmålade snickeribågar. Solbänkar av kalksten. Korets har fyra spetsbågiga öppningar, en åt söder och tre kopplade åt öster. Det södra har blyspröjsade fönster insatta direkt i kalkstenskarmen som också är försedd med masverk. Solbänk av kalksten med droppnäsa av plåt. De östra öppningarna har snickeribågar med samma utförande som de redan nämnda. Solbänkarna är klädda med plåt. Sakristian har en öppning åt öster, kalkstensomfattning med dubbla snickeribågar.
Tornets ljudgluggar två åt var vädersträck åtskiljs av fyrkantspelare av kalksten. Solbänkarna täcks av plåt. Gluggarna skyddas av fågelnät på träram.
I korets båda gavelrösten och i sakristians röste finns trifolieformade ljusöppningar med tjärade trädörrar. Tornet har fyra enkla gluggar, en vardera åt söder och väster samt två åt norr.
Portaler
Korportalen som är kyrkans mest smyckade är en perspektivportal med tre språng. Kapitälbanden täcks av blyplåt. På tympanon står med rödkrita Mortem non temibo, quia tecum Christe manebo, årtalet 1634 samt ett bomärke. Portbladet består av stående bräder, rikt dekorerade med smide, delvis medeltida. Portbladet är utvändigt tjärat, invändigt är det klätt med liggande, bemålad panel.
Långhusets båda portaler är rundbågiga och mycket enkla, den norra med raksluten tympanon och den södra med rundbågig tympanon. Båda dörrbladen består av stående bräder vilka utvändigt är tjärade, delvis medeltida beslag. Båda portbladen är invändigt bemålade, den norra är klädd med liggande panel. Tornets västportal döljs utvändigt helt av strävpelaren i väster.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
