Skånela kyrka

Korets romerska kryssvalv är ursprungligt. Den ovanligt höga triumfbågen är gjord av sandsten och vilar på profilerade anfangslister. Även tribunbågen som för in till absiden är utförd i sandsten. Sandsstensdetaljerna och det fina kryssvalvet var redan vid tiden för kyrkbygget något enastående för Upplands landsbygd. Långhuset var i motsats till koret från början inte välvt utan hade trätak, ursprungligen sannolikt med öppen takstol. Omkring 1475 slogs gotiska stålvalv i långhuset och kapellet. Strålvalven i kapellet och i långhusets västra travé är idag bevarade. Efter en brand år 1642 ommurades det västra gavelröstet och efter ett ras år 1790 slogs ett valv i långhuset på nytt.

Den senaste tillbyggnaden, det Jenningska gravkoret, uppfördes intill det norra kapellet omkring år 1750 av Skånelaholms dåvarande ägare.

Sitt nuvarande utseende fick kyrkan vid en restaurering år 1957, ledd av arkitekterna Erik Fant och Rolf Berg. Vid denna restaurering återfick byggnaden en del av sin medeltida karaktär genom att fasadputsen avlägsnades, så att ytterväggarnas murverk frilades.

Vid samma restaurering togs interiört det medeltida murverket med kvaderristning i utbredda fogar och kalkmålningarna från tre olika skeden fram. De äldsta har 1300-talskaraktär och finns i det norra kapellet. Ornamentala mönster synes ha inramat den nisch i kapellet i vilken står en madonnabild från 1500-talets början. Madonnabilden, tillskriven den s.k. Immaculatamästaren, är skuren i lind och är av högt konstnärligt värde och väl bibehållen. Den största sammanhängande målningssviten återfinns i kor och absid, på triumfbågen och på långhusets väggar. De härrör från 1400-talets förra hälft, en period sparsamt företrädd i uppsvenskt kyrkomåleri. De anses unika i sin art och saknar stilfränder. De yngsta kalkmålningarna, som endast är bevarade i några fragment, har utförts efter valvslagningen omkring 1475 av en mästare tillhörig Albertus Pictors krets.

Den slutna, trärena bänkinredningen, altare med skrank, en sandstensfunt och korfönstret härrör från restaureringen 1957. I samband med restaureringen revs också orgelläktaren, varför orgelverket nu är placerat på ett podium i långhusets västligaste del.

Ingången till gravkoret är i det norra kapellet och flankeras av två allegoriska kvinnoskulpturer representerande tron och hoppet utförda under 1760-talet av Magnus Granlund. Skulpturerna var fram till 1950-talets restaurering uppställda i koret.
I gravkoret finns två marmoreringsmålade nischer varav i den ena står uppställd en byst av John Jenning, 1828.

Predikstolen är från 1789, tillverkad av snickarmästare Widgren. Med sin vita färg och förgyllda reliefer är den en typisk representant för den gustavianska tiden. I sakristian leder en murtrappa till predikstolen.

Skånela kyrka är Sigtuna kommuns äldsta landskyrka och tillhör gruppen romanska östtornskyrkor. Kyrkan är den tidigaste av länets fyra östtornskyrkor, som är den äldsta typen av landskyrkor i Uppland.

Kyrkan är sannolikt uppförd på kungligt initiativ, på kunglig mark, tidigast under 1160-talet av en stenmästare med utländsk skolning. Den arkitektoniska gestaltningen har tyskt ursprung och är unik för Upplands landsbygd.

Skånela kyrka består idag av rektangulärt långhus med smalare kor och halvrund absid, sakristia och kapell under gemensamt tak, vapenhus samt det under 1700-talet tillbyggda Jenningska gravkoret. Över koret i öst är ett torn placerat. Kyrkan är uppförd av väl huggen gråsten i jämna skift med detaljer i fint arbetad sandsten. Fasaderna är putsade med genomfärgat bruk och har en kvastad yta. Gravkoret är putsat med bandrusticeringar i hörnen. Taken är spåntäckta med undantag för gravkoret som är täckt med falsad plåt.

De äldsta bevarade delarna av kyrkan är koret med kvadratisk plan och romerskt kryssvalv, absiden samt långhuset fram till ingången och torn. Kyrkans fasader var ursprungligen kvaderristade och har troligen alltsedan medeltiden varit täckt med spåntak.

Skånela kyrka består idag av rektangulärt långhus med smalare kor och halvrund absid, sakristia och kapell under gemensamt tak, vapenhus samt det under 1700-talet tillbyggda Jenningska gravkoret. Över koret i öst är ett torn placerat. Kyrkan är uppförd av väl huggen gråsten i jämna skift med detaljer i fint arbetad sandsten. Fasaderna är putsade med genomfärgat bruk och har en kvastad yta. Gravkoret är putsat med bandrusticeringar i hörnen. Taken är spåntäckta med undantag för gravkoret som är täckt med falsad plåt.

De äldsta bevarade delarna av kyrkan är koret med kvadratisk plan och romerskt kryssvalv, absiden samt långhuset fram till ingången och torn. Kyrkans fasader var ursprungligen kvaderristade och har troligen alltsedan medeltiden varit täckt med spåntak.

Under senmedeltiden utvidgades kyrkan med ett flertal tillbyggnader. Under 1300-talet tillkom sakristian. Under 1400-talet uppfördes kapellet på nordsidan. Vid samma tidpunkt eller senare tillfogades vapenhuset samtidigt som långhuset förlängdes västerut. Vid mitten av samma århundrade höjdes tornet två meter och försågs med blinderingar. Tornets romanska kolonetter i torngluggarna togs ned år 1827.
Sakristian utvidgades år 1707 åt norr och har gemensamt tak med kapellet vilket ger kyrkans exteriör åt norr ett karaktäristiskt utseende.